Kvinnojourer upplever Josefin Nilsson-effekt

Roks: Vi får fler gåvor och större belopp

Adam Westin

Dokumentären om sångerskan och skådespelerskan Josefin Nilsson har lämnat få oberörda.

Nu går kvinnojourerna för högtryck.

– Det ringer mycket, mycket mer. Det är personer som söker hjälp, de som vill prata om någon väninna och de som vill vara med och hjälpa till, säger Veronica Palm, ordförande för Alla kvinnors hus.

I fredags publicerades SVT-dokumentären ”Älska mig för den jag är” om Josefin Nilsson. Den dagen skulle Ainbusk-sångerskan och skådespelerskan ha fyllt 50 år.

I dokumentären berättar systern Marie Nilsson Lind, tillsammans med flera av Josefin Nilssons kollegor, om den fysiska och psykiska misshandel som Josefin utsattes för av sin pojkvän på 90-talet. Mannen är verksam vid Dramaten, som valt att ställa in föreställningar efter folkstormen som följt.

Ex-pojkvännen dömdes för misshandel till villkorlig dom och böter i hovrätten år 1999. Till Aftonbladet säger han att det är ”fruktansvärt” att dokumentären skuldbelägger honom för Josefin Nilssons död.

”Våga fråga och prata”

Veronica Palm, ordförande för Alla kvinnors hus i Stockholm och tidigare S-topp, och Jenny Westerstrand, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), deltog i morse i Aftonbladet Morgon.

På kvinnojourerna är berättelsen allt för bekant.

– Man har träffat en man som man har blivit häftigt förälskad i, man har sugits in i något och levt kvar i det. Vi jobbar också mycket med att kvinnor lever i relationer där det finns barn, och då kommer ytterligare problematik in, säger Jenny Westerstrand, ordförande för Roks.

Att prata är bland det bästa man kan göra för att upptäcka destruktiva relationer, enligt ordförandena. Både om man lever i en själv och om man känner någon som gör det.

– Prata och våga berätta att ”nu sa han det här, eller nu hände det här”. Och sen ska man bemöta det här på ett sätt som inte skuldbelägger och inte heller tar kommandot och säger att ”nu måste du ringa polisen eller göra si och så”. Så att lyssna och försöka visa på vägar för vad man kan göra. Inte försöka styra – för det är vad mannen försöker göra, säger Jenny Westerstrand.

– Man kan säga ”det ser ut som att du inte riktigt mår bra i den här relationen – vill du prata om det?” Då är det inte omöjligt att hon säger nej, men man har ändå öppnat en dörr. Nästa gång kanske hon säger ja, säger Veronica Palm, ordförande för Alla kvinnors hus, i Aftonbladet Morgon.

Pengar skänks med #brinnförjosefin

Alla kvinnors hus i Stockholm upplever att intresset för deras verksamhet ökat rejält efter Josefin Nilsson-dokumentären.

– Det ringer mycket, mycket mer, det är väldigt tydligt. Vårt kansli säger att vi inte har haft så här många samtal på länge. Det är både de som söker hjälp, de som vill prata om någon väninna, och de som vill vara med och hjälpa till. Och det får man gärna göra, säger ordförande Veronica Palm.

Roks är riksorganisationen för 96 kvinnojourer i Sverige. Ordförande Jenny Westerstrand säger att de fått in mer pengar än vanligt till Aurorafonden, som fördelar pengar till utsatta kvinnor.

– Vår ekonom kom precis in och sa att vi har fått fler gåvor och större belopp, märkta med hashtaggen #brinnförjosefin.

Riksorganisationen har gjort stickprov och ringt till ett tiotal av sina kvinnojourer. Än så länge har de inte märkt av att fler kvinnor söker hjälp. Men Jenny Westerstrand hoppas att detta blir starten på något.

– Vi har inte samma generösa öppettider på många av våra jourer som Alla kvinnors hus, som är den största jouren i landet, så i värsta fall har vi kanske missat några samtal. Men när utsatta kvinnor känner samhällets stöd kan man få lättare att identifiera sig och ta steget att prata om vad man själv har varit med om, säger Jenny Westerstrand på Roks.

Vill bli av med våldet

Helst önskar förstås kvinnojourerna att de inte behövde existera överhuvudtaget. Om man som man, för det är oftast män, upplever att man har ett problematiskt och okontrollerbart beteende finns också telefonlinjer. Länsstyrelserna i Skåne och Stockholm har ett sådant pilotprojekt på två år.

– Det klart att som feminist och jourkvinna är det häftigt när det exploderar och alla bryr sig – men det vi vill är ju att inte behöva ha kvinnojourer. Att bli av med våldet, säger Veronica Palm, ordförande för Alla kvinnors hus, i Aftonbladet Morgon.