De har kartlagt kvinnor som dödats i tio år – nu kommer även boken
Aftonbladets Kerstin Weigl och Kristina Edbloms unika granskning
Uppdaterad 2019-09-20 | Publicerad 2019-08-24
I tio år har Aftonbladets Kerstin Weigl och Kristina Edblom kartlagt kvinnor som dödats av sin man, pojkvän eller ex-man.
Nu har de skrivit boken ”I händelse av min död” om morden – men framförallt om kvinnornas liv.
– Kvinnornas röster finns med, vi har på olika vis lärt känna dem, vad de tänkte, och hur de uttryckte sig, säger Kerstin Weigl.
Det började som ett helt vanligt utlägg, som det ofta kallas i journalistyrket.
Kerstin Weigl och Kristina Edblom fick som journalister på Aftonbladet år 2009 i uppgift att ta reda på hur många kvinnor i Sverige som dödats av en man hon hade, eller hade haft en relation med, sedan den 1 januari 2000.
Det blev en granskning av 153 fall. Och ett enormt gensvar.
– När vi publicerade i maj 2009 översköljdes vi av reaktioner, mejl och telefonsamtal, från framförallt kvinnor som levde med hot och våld, eller som levde gömda. Det var faktiskt deras gensvar som fick oss att bestämma oss för att fortsätta räkna. Det gick inte att göra något annat, säger Kristina Edblom.
Nu, tio år senare, ger de ut boken ”I händelse av min död”.
”Hade levt med en skräck”
Boken handlar om några av de mordfall som de granskat under årens lopp, men lika mycket om kvinnornas liv, gärningsmännens varningssignaler, barnen som blivit kvar med trauman och systemfelen som Kristina Edblom och Kerstin Weigl sett på vägen.
– Vi började med kvinnorna, såg vilka de var, att de hade bett om hjälp. Sedan kom insikten om hur illa barnen hade drabbats. Vi hade inte tänkt på att så många av kvinnorna hade barn. Nästan alla hade levt med en skräck, delat sin mammas oro och hört henne prata om sin kommande begravning, säger Kristina Edblom.
Ett tredje steg blev att försöka förstå gärningsmännen. Vilka myndighetskontakter de haft. Möten med vården. Personlighetsstörningar. Varningssignaler.
– Det har gått upp för oss att det i hög grad funnits mycket varningssignaler runt dem. Var fjärde man hade en aktuell vårdkontakt vid mordtillfället. Det är en av gliporna, att kunskapen i vården inte finns. Vilka är männen som dödar sin fru? Det är ett helt tomt forskningsfält, som ingen riktigt intresserat sig av förrän på senare tid, säger Kerstin Weigl.
Systemfelen
Något som återkommer i boken är just systemfelen. Att många av kvinnorna till slut gett upp när myndighetskontakterna brustit och gått tillbaka till den våldsamma mannen. Att männen bett om hjälp med depressioner och aggressionsproblem, ibland så sent som på morddagen. Att barn tvingats ha kvar sin morddömde far som vårdnadshavare.
– Det framgår av berättelserna att det skydd som kvinnorna hoppats på inte visar sig fungera som de trott, säger Kerstin Weigl.
Hon tar upp mördade Amine, ett av fallen som finns med i boken. Hon som gjorde allt rätt. Hon polisanmälde sin make, dokumenterade skadorna efter våldet han åsamkat henne, maken blev fälld i domstol, familjen flyttade till skyddat boende och sedan fallerade det genom att socialtjänstens avdelningar inte samarbetade.
– Det blev så att hon gav upp. ”Han hittar mig i alla fall”, konstaterar hon.
”Ingen blodig bok”
Under de tio åren som granskningen pågått har den blivit till en databas på Aftonbladets sajt. I juni 2019 var den fylld av 299 fall där en kvinna dödats av en man, ex-man eller pojkvän sedan 1 januari 2000. Minst en kvinna i månaden blir dödad på detta vis, visar granskningen.
Ofta får de båda journalisterna frågan hur de klarar av det tunga uppdraget.
En mamma till en mördad kvinna undrar i boken: ”Kan någon verkligen vara intresserad av att läsa en sådan här bok?”
Ett av barnen till offren frågar gång på gång: ”Det här är ju så hemskt, hur orkar ni?”
– Nästan alla vi pratar med har frågat det. Men det här är ingen blodig bok. Det handlar inte om själva brottet så mycket som hur de här kvinnorna levde, vad som ledde fram till brottet och vad som har hänt efter, säger Kerstin Weigl.
Kristina Edblom säger:
– Min erfarenhet är att det är så många fler än vad vi förstår som känner sig berörda på ett eller annat sätt. Det här är ingenting som bara några få drabbas av. Våld mot kvinnor är ett omfattande problem. Därför är det en högst närvarande fråga.