Här tvångsvårdas Mattias – ingen vill ta ansvar

Kerstin Weigl

Mattias, 18, är sedan tre månader inlåst för psykiatrisk tvångsvård på Danderyds sjukhus.

Trots att han är utvecklingsstörd, inte sjuk.

Han tillbringar dagarna naken i en säng.

– Han lever som ett djur där, säger hans mamma.

Alla vet att Mattias är på fel plats. En svårt autistisk och utvecklingsstörd tonåring hör inte hemma på psykiatriska intensivvårdsavdelningen, PIVA, där sjukdomar som schizofreni och psykoser behandlas.

Mattias funktionshinder kan inte behandlas, inte “botas”.

Ändå har beslut om tvångsvård fastställts i domstol, för att han anses farlig för andra och på grund av “avsaknad av alternativa omhändertagande”.

I tvångsvård är det lagligt för personal att bälta, tvångsmedicinera, hålla fast, bryta ner och låsa in Mattias. En hel avdelning är utrymd. Runt honom finns ständigt personal och även två väktare.

– Han har blivit mycket sämre, säger hans mamma. Han äter nästan ingenting och gör sina behov på golvet.

Hon berättar att Mattias växt upp hemma, i ett hus på Lidingö utanför Stockholm. Vardagen fungerade så länge han gick i grundsärskola. Efter nian var han i en dagverksamhet där han misstänks ha farit illa och började bli våldsam.

Då flyttade Mattias till en vårdinrättning i Bollnäs, men föräldrarna säger att sonen inte hade ett värdigt liv där.

– När vi tog hem honom sov han 22 timmar om dygnet, berättar hans mamma. Så tung neuroleptika fick han.

Fastspänd i bälte

Mattias lider av tvångstankar om ordning och får raserianfall om något i köket placerats “fel”. På morgonen den 1 oktober förra året slog han sönder köket och sparkade i tumultet sin pappa i huvudet. Han var 17 år.

Föräldrarna körde honom till barnpsykiatrin, BUP, som hänvisade till vuxenavdelningen för psykiatrisk intensivvård, PIVA.

Läkaren skrev om Mattias: “17-årig kille som på bakgrund av svår autism kommit i ett akut psykiskt agiterat tillstånd”.

Han blev fastspänd i bälte och fick medicin.

Efter fem dagar upphörde tvångsvården men ett dygn senare var Mattias tillbaka på PIVA. Han hade återigen skadat sin pappa.

Mattias är kvar – för att inga alternativ finns. Inte heller Rättspsykiatrin vill ta emot honom.

Hans läkare i barnpsykiatrin har skrivit en anmälan till Lidingö stad att situationen är akut och medför “allvarliga risker för psykiskt lidande” för en pojke som Mattias att bli bältad och isolerad med personal som är rädda för honom.

Det är Lidingö som enligt lag måste ge Mattias “goda levnadsvillkor”, som det står i LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade.

”Glad och kramig kille”

Nanny Enberg, biträdande enhetschef i Lidingö stad, vill inte kommentera enskilda fall. Hon skriver i ett mejl: “Hur kunder som är intagna på PIVA mår är en fråga för läkare där att besvara”.

Föräldrarna anser att Mattias behöver en lugn och avskalad miljö på landet med två personal som kan bemöta honom. Försäkringskassan har redan beviljat dubbel assistans dygnet runt.

– Vi vet att Mattias är en glad och kramig kille som älskar att vara ute i naturen och att bada och simma, säger hans mamma.

På PIVA har Mattias blivit ett problem. De sex platserna behövs för patienter med akut allvarlig psykisk sjukdom, som nu måste vårdas på andra avdelningar.

Flera sköterskor har fått skador. Två väktare hyrdes in för att skydda personalen, men även väktarna var rädda.

Personalen har ingen utbildning i hur de ska bemöta en svårt autistisk och utvecklingsstörd pojke.

– Det är ren förvaring, säger en personal. Pojken mår dåligt men det finns ingenting att behandla. Det måste klargöras vem som egentligen har ansvar för honom.

Mattias mamma säger att sonen blir aggressiv för att han är stressad och orolig. De är där varje dag, torkar hans golv, borstar hans tänder.

– Det är en galen situation, säger hans mamma.

Inte heller Ywonne Lindqvist Hemmingsson, verksamhetschef för Psykiatri nordväst, vill kommentera situationen på PIVA.

Hon skriver i ett mejl att en psykiatrisk vårdavdelning ”sällan är en gynnsam vårdmiljö” för en person med autism och utvecklingsstörning. Målet är alltid att tvångsvården ska kunna avslutas, och det kräver “ett gott samarbete med flera aktörer inblandade.”

Tvångsvården ska pågå som längst till 26 februari, då den kan förlängas.

Fotnot: Mattias heter egentligen något annat.