Så fuskar katolikerna till sig skattemiljoner

Peter Kadhammar

Skatteverket hjälper katolska kyrkan att dra kyrkoavgifter från människor som inte är kristna, som inte ens är religiösa och som aldrig varit i närheten av ett dop. För den katolske biskopen Anders Arborelius är det en lönsam verksamhet. Kyrkoavgifterna utgör över 85 procent av budgeten för katolska kyrkan i Sverige.

Den tvångsmässiga skattskrivningen har pågått i det tysta sedan 2001, över 13 000 människor har mot sin vilja varit med och finansierat katolikernas verksamhet.

En av dem är barnpsykologen Jitka Pallas, 57.

Häromveckan fick hon sitt skattebesked och såg med häpnad att hon förra året betalade 2 245 kronor i avgift till katolska kyrkan.

Att Jitka av alla människor skulle ge kyrkan en skärv är ganska komiskt. Hennes föräldrar lämnade katolska kyrkan i Tjeckoslovakien 1928. När Jitka föddes 1950 var de medlemmar i kommunistpartiet. Att de skulle låta döpa sin dotter var lika aktuellt som att skänka henne till slavhandel i Jemen.

Jitka kom som flykting till Sverige 1977. Hon kanske inte delade alla sina föräldrars åsikter men de hade inställningen till religion gemensam. Jitka har två barn, inget är döpt.

Hur hamnade hon hos katolska kyrkan och hur gick det till när Skatteverket började dra pengar från henne?

Att få svar på den frågan är lika krångligt som att lösa da Vinci-koden.

När Svenska kyrkan och staten skildes år 2000 beslutade riksdagen att Skatteverket ska hjälpa kyrkan att dra in avgifter från sina medlemmar. För rättvisans skull kan även andra religiösa samfund ansöka hos regeringen om denna hjälp.

Det har åtta samfund gjort. Sju av dem, till exempel pingströrelsen, inhämtar personligt medgivande från de medlemmar som vill betala kyrkoavgift via skatten.

Men katolska kyrkan har en fiffigare metod, möjligen inspirerad av kejsare Augustus förordning att hela världen skulle skattskrivas, som Lukasevangeliet i bibeln berättar om. Alla som är med i katolska kyrkan anses ha gett ”passivt samtycke” till att betala kyrkoavgift, som är en procent av inkomsten. Kyrkan skickar personnumren på dem som påstås vara medlemmar till Skatteverket, som ger en förskottsbetalning till kyrkan. I år är den 89,3 miljoner kronor.

Detta förklarar fortfarande inte hur Jitka Pallas blev medlem i katolska kyrkan.

Jag gick till katolska biskopsämbetet på Götgatan i Stockholm. I en modul på andra våningen satt Per Englund, ansvarig för medlemsregistret.

Han förklarade att katolska kyrkans register är ett ”familjeregister”. Inte bara det: i några församlingar har man inte bara stoppat in medlemmar och deras anhöriga utan även vänner till dem.

Varför var då Jitka Pallas i katolska kyrkans register? Jo, hon är gift med Jiri Pallas, som registrerades av katolska kyrkans församling i Uppsala när han och Jitka kom till Sverige 1977.

För Jiri är detta ett mysterium. Han har aldrig haft kontakt med kyrkan mer än den gången han fick ett församlingsblad och omedelbart ringde och begärde sitt utträde.

Det var år 2000.

Katolska kyrkans dataregister tycks inspirerat av Johannesevangeliets ord, ”jag ber att de alla ska bli ett”.

– Jitka kom med därför att hon hör ihop med Jiri, sa Per Englund. Vi antog att hon var katolik.

Men Jiri har ju gått ur kyrkan, sa jag. Varför finns han fortfarande i ert register?

– Därför att han hör ihop med Jitka.

Jitka Pallas har enligt datorn betalat avgift till katolska kyrkan sedan den första januari 2005. Varför kyrkan vid denna tidpunkt anmälde henne som medlem till Skatteverket kunde Englund inte svara på.

Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand skrev för över ett år sedan till regeringen och begärde att de religiösa samfunden ska sköta sina avgifter själva.

Det är orimligt att Skatteverket ska driva in pengar åt privata föreningar, anser han.

Han pekade särskilt ut katolska kyrkan som bara under åren 2001–2005 anmälde 13 400 personer som medlemmar fast de inte var det.

Observera att detta är personer som själva hört av sig och klagat.

För katolska kyrkan har det varit en bra affär. Skatteverket har fått betala tillbaka kyrkoavgifter utan att sedan kunna kräva pengarna av kyrkan.

– Statens förlust på grund av samfundets felrapporteringar uppskattas till drygt 1,5 miljoner kronor. Till det kommer ökade arbetskostnader med drygt 300 000 kronor, skriver Sjöstrand till regeringen.

Om ett politiskt ungdomsförbund, ett parti eller en idrottsförening hade agerat som katolska kyrkan vore det en första rangens skandal.

Kommer någon att kräva biskop Anders Arborelius avgång?

Knappast.

Katolska kyrkan säger att registren är ”oklara” men blir bättre. Den kanske skulle må bättre om den följde rådet i Matteusevangeliet:

”Samla inte skatter här på jorden...”