Silver Life – en lyxsaga med ett snöpligt slut

Med snittar och bubbel invigdes det lyxiga äldreboendet Silver Life i Graninge Strand 2019.

Här skulle de boende erbjudas ljusterapi, exklusiva medlemsytor för social samvaro, gym med kristallkrona – och japanska toaletter.

Aftonbladet mötte nio besvikna pensionärer som intog näst sista måltiden då lyxsagan nått sitt slut.

Nacka. Location, location, location.

Kanske var det inte ett begrepp redan 1909, men när arkitekten Ferdinand Boberg ritade ett sommar­hus åt bank­mannnen Mauritz Philipson fanns storslagen utsikt och vacker miljö i överflöd.

I sluttningen mot Baggens­fjärden upp­fördes Villa Boberg, som i kyrkans ägo senare blev Graninge stiftsgård.

När friskole­miljardären Peje Emilsson och tidigare Scania-vd:n Leif Östling för över ett decennium sedan grundade Silver Life kunde de inte ha drömt om en bättre plats för sin vision om ett äldre­boende med guldkant.

Och drömmen blev verklighet, de hade ju pengar att plöja in i projektet.

Ett reklamblad listade några av lyx­tillbehören ett medlem­skap i Silver Life gav:

• Medlemslounge med dags­tidning, kaffe och te.
• Gym och tränings­utrymmen.
• Relax med bastu och ångbastu
• Solterapirum
• Bemannad reception
• Restaurang med Chambre separée

Andra exklusiva förmåner var tillgång till råd­givande sjuk—sköterska och rabatter och er­bjudanden hos Silver Lifes sam­arbets­partners och syster­företag.

Denna guldkantade tillvaro fick också alla njuta av, till en månatlig ersättning.

Åtminstone fram till i april i år. Med två veckors varsel meddelade Silver Life med en lapp i brevlådan att verksamheten skulle upphöra.

– Det kom som en chock. Det var fruktansvärt och förfärligt att få beskedet. På en gång försvann loungen, solrummet och receptionsdesken, säger Marianne Laurell, 79.

Mycket riktigt, ett par veckor senare hade gymmet forslats bort och de gemensamma utrymmena låstes. Mer om det snart.

Först åter till den lyxiga invigningen 2019.

Moderaten Filippa Reinfeldt och Peab-grundaren Erik Paulsson var ett par av gästerna. De skålade i bubbel och lyssnade till tal av Peje Emilsson, grundare av pr-byrån Kreab och friskoleföretaget med det tautologiskt klingande namnet Kunskapsskolan.

Nacka Värmdö Posten rapporterade:

– Vi letade efter ett boende där människor kunde gå från aktiv — till inte aktiv, eller från go-go, via slow go till no go, sa Peje Emilsson med ett skratt.

Han fortsatte:

– Det här skulle inte bli en institution så när första skisserna från arkitekten kom sa vi: så här vill vi inte ha det. Strunta i reglerna, gör det ändamålsenligt och trevligt, så ändrar vi reglerna sedan. Det tog sex år från start till mål, och utan överklagan.

I anslutning till äldreboendet byggdes ett vårdboende, som också drevs i Silver Lifes regi.

När Expressen 2018 besökte en visningslägenhet förevisades de japanska toaletterna, med inbyggd bidé och fläkt, av Peje Emilsson. Toaletterna var höj- och sänkbara med fjärrkontroll och lägenhetens sängar skulle vara utrustade med sensorer, så personal larmades om någon boende kissat på sig.

En tanke med konceptet var att de äldre inledde sin tid i eget boende, och den dagen kroppen eller hälsan sa ifrån skulle steget till ett vårdboende vara kort och sömlöst. Åtminstone för de bemedlade, som man riktade sig mot.

Och konceptet lockade, kölistorna fylldes.

Leif Östling, tidigare Scaniachef och ordförande i intresseorganisationen Svenskt Näringsliv, gjorde målgruppen klar och tydlig när Expressen intervjuade honom om konceptet Silver Life.

Expressen: Hur ser du på de som inte har råd att bo i Silver Lifes boenden?

– Ja, så är det ju. Det här kommer att vara ett segregerat boende. Vi tillåter ju att ha ett samhälle som är ganska segregat om vi tar de olika bostadsområdena. Människor som bor i Djursholm, Nacka eller i Stockholms innerstad tycker ju naturligtvis på ålderns höst att det är trevligt att umgås med gelikar. Man har något att prata om, man har ett socialt utbyte och man kan ge varandra någonting, sa Östling.

Att människor lyckas olika i livet var enligt Leif Östling inte bara en social fråga, utan ”nedärvt i vår biologi”.

– Jag brukar säga att naturen inte är jämlik heller. Vi har olika genetiska förutsättningar och det har naturen utrustat oss med. Så hela det begreppet är ett teoretiskt begrepp – det är mot Darwin och Darwins teorier.

Hobbybiolog Leif Östling blev själv rikskänd med det bevingade citatet ”vad fan får jag för pengarna?” när han blivit påkommen med att gömma aktier värda minst 30 miljoner i Luxemburg för att slippa betala skatt.

– Vad fan får vi för pengarna? är lustigt nog exakt hur vi kan sammanfatta sinnesstämningen hos de nio boende vi träffar nere i det gemensamma utrymmet i Villa Boberg en torsdagsförmiddag i slutet av juni.

Eva-Gittan Olsson, 86, hade köpt sin lägenhet redan långt tidigare, insåld på konceptet med gemenskap och allmänna faciliteter.

Då hon väntade på operation såg hon fram emot att flytta in i ett boende med närhet till vård och möjlighet till träningsutrymmen, relax och solterapi efteråt.

– Jag tyckte det lät jättebra. Man skulle alltid kunna ringa receptionen om man behövde hjälp med något.

– Silver Life la ner en vecka innan jag flyttade in. Men jag hade inget val, jag hade köpt en lägenhet så det var bara att flytta.

Hon tröstar sig med utsikten av Baggensfjärden som hänför de som besöker henne.

Loungen där vi möts är deras tidigare gemensamma utrymme. Där kunde de träffas på spelkvällar, vinprovning eller bara mötas för en fika eller after work.

Ja, bara för att man inte jobbar längre måste man ju inte sluta med aw:s, resonerar de.

Något många ansåg sig klara med för gott var däremot matlagningen.

Så bra då att Silver Life lockade med restaurang (med Chambre separée).

– Det är klart att jag kan laga mat. Men hur kul är det när man är ensam? frågar sig Marianne Laurell, 79.

Hon hyr sin lägenhet, men har varit i valet och kvalet att skaffa en bostadsrätt. Nu känns det mindre sannolikt.

– För mig är det inte ett alternativ att köpa om det inte finns någon restaurang.

Och vad som händer med den nu är oklart. När vi besökte Graninge Strand och restaurangen i Villa Boberg förbereddes näst sista måltiden.

Pankopanerad ”dagens fångst” med curry­kryddad remoulad­sås och kokt primör­potatis stod på menyn. Eller grön­ärt­soppa med lime­marinerade kräftor, med nystekta pannkakor och hemkokt sylt, för den som hellre önskade det.

Restaurangen har haft öppet tre timmar vid lunch måndag till fredag. Trots de sparsamma öppettiderna har det sedan i april varit den enda platsen att umgås för vännerna på äldre­boendet sedan de gemensamma utrymmena bommades igen i april.

Någon annanstans att äta finns inte heller i närheten. Visst går det att ta bussen till Orminge centrum en halvtimme bort, men en daglig busstrapats är inte ett alternativ för alla.

Men varför har restaurangen inte gått tillräckligt bra?

Frågar du Henric Gustafson, 80, boende i Silver Lifes senior­boende sedan starten 2019 beror det på att byggandet stannat av.

I dag står bara 35 bostadsrätter och 42 hyresrätter klara. Enligt detaljplanen skulle 190 lägenheter byggas.

Men när nu Silver Life avvecklats är framtiden oviss.

– Det är ingen som vet vad som händer, säger Henric.

Han har varit med från början. Till och med sedan planeringsstadiet. Och visst lät allt toppen då, men tongångarna förändrades när Silver Life – det lyxiga seniorboendet – väl var i drift.

Månadsavgifterna för att ta del av Silver Lifes exklusiva utbud höjdes. Och sänktes. Det berodde lite på när man flyttat in. Någon betalade ett par tusenlappar i månaden, andra mer, andra mindre.

Någon röd tråd gick inte att skönja, enligt de boende. Förutom en sak, de var för dyra i drift.

Gillan Algstedt Gustafson, 75, minns:

– Varenda möte vi hade med Silver Life fick vi höra: ”åh, vad ni kostar pengar”.

Beskedet att man plötsligt skulle avveckla tog henne och vännerna hårt.

– Det var illa, väldigt illa. Man gör inte så mot gamla människor. Det rimliga hade varit att vi hade fått förbereda oss lite, all information man kan få är guld värd.

Det blev uppenbart för dyrt att ha en bemannad reception. Eller en alltiallo på anläggningen. Eller gym. Eller solterapi. Kort sagt allt.

Men vad de boende kanske är mest missnöjda över är Silver Lifes undermåliga kommunikation – och framförhållning.

Från att ha meddelat att företaget skulle avvecklas hade gymmet monterats ner bara två veckor senare. Till och med ribbstolarna hade skruvats från väggen.

– En stor besvikelse är det, det går bara inte att komma ifrån. Det är som en stor lyxkryssare du har sjösatt, men sedan springer besättningen i land så fort det börjar krisa, säger Lars-Göran Lindqvist, 79.

Lägenheterna får de behålla, så klart, det är ju vanliga hyres- och bostadsrätter.

Det är mer oklart vad som händer med området, och restaurangen.

Det är byggherren Backastad som ansvarar för lokalerna, men de boende får inga besked om det blir någon restaurang eller när de planerade övriga husbyggen sätts igång.

Inte heller på Aftonbladets frågor har Backastad några svar.

– Nej, vi kommenterar inte våra projekt. Det är en policy vi har, säger Backastads vd Tomas Andersson.

Vad kommer hända nu med restaurangen?

– Återigen, så kommenterar vi inte projekt. Silver Life är fortfarande hyresgäst på fastigheten. Vi har ett hyresavtal med Silver Life och vi kommenterar vare sig hyresavtal eller utvecklingstankar, säger Tomas Andersson.

Något utvecklingsarbete på området ser åtminstone inte ut att pågå för tillfället.

– Det har blivit som en avställningsplats för byggbolaget, säger Henric Gustafson. De kommer och lämnar bråte och material på marken.

Lars-Göran Lindqvist är orolig.

– Jag är rädd för att de två parterna, Silver Life och Backastad, hamnar i tvistemål i tingsrätten om utbyggnaden och att det kan dra ut på tiden i flera år. Man kunde ju tycka att de borde vara mer rädda om oss boende.

Visionen med Silver Life var stor, men någon vinstmaskin blev det aldrig för Peje Emilsson och Leif Östling.

Från att från början ha ägts till 95 procent av Emilssons Magnora AB har Silver Lifes ägarstruktur förändrats mest hela tiden. I omgångar har de båda grundarna dragit sig tillbaka och sålt av sina delar ur verksamheten.

Redan 2020 sålde Peje Emilsson stora delar av sitt ägande till Conni Jonsson, grundare av riskkapitalbolaget EQT.

Även Leif Östlings ägande har gradvis minskat, men vid senaste årsredovisningen var han fortfarande ägare till 18 procent av Silver Life.

Enligt den senaste årsredovisningen, då man bytt namn till Nyckelporten Vinter AB, redovisar man en förlust på drygt 47 miljoner, vilket är något mindre än 2022 då förlusten var nästan 57 miljoner.

”Intresset för Silver Lifes koncept är starkt men på grund av försenad inflyttning till de befintliga tre anläggningars senior- och trygghetsboenden samt låg beläggning i SÄBO:t i Upplands Väsby går Silver Life-koncernen med löpande förlust”, skriver företaget i årsredovisningen.

De boende märkte av att Silver Life drog åt tumskruvarna.

– Det var frottéhanddukar på toaletterna när jag flyttade in. Nu har det varit de billigaste pappershanddukar, säger Yvonne Falk, 70, som hyr en lägenhet.

Aftonbladet har sökt Peje Emilsson, Leif Östling och Silver Lifes sista vd Carl-Johan Westring för en kommentar, men ingen av dem har återkommit.

För vännerna vi möter har Silver Lifes avveckling fått stora konsekvenser. Det naturliga umgänget i loungen är slut. När Aftonbladet är på besök har de fått låna nycklar för att visa oss lokalerna de inte längre har tillgång till.

En bastubyggnad nere vid vattnet står som symbolen för strulet de haft under de fem åren som Silver Life har bedrivit verksamhet i Graninge Strand.

Bastun stod färdig redan för tre år sedan, men än i dag har den inte invigts, då man inte kunnat fixa ett låssystem med elektroniska nyckelbrickor till de boende.

För de som vill ut i trädgården och inte är lika rörliga som andra försvinner också möjligheten. Hissen finns nämligen inne i restaurangbyggnaden och leder ner till loungen, ytor de nu stängs ute från.

När restaurangen stängdes igen försvann också den sista naturliga mötesplatsen för gänget.

– Det har inte blivit som man hade tänkt sig, det har det inte, säger Marianne Laurell melankoliskt.

Sedan fredagen 28 juni är hon och de andra helt vanliga äldre, boende i lägenheter med en fantastisk utsikt över Baggensfjärden – men utan plats för socialt umgänge. Utan gym och utan guldkant.

Och några japanska toaletter såg de aldrig röken av.