Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Gåfotboll bra för hälsan: ”Svårast är att inte springa”

Publicerad 2022-10-18

Det är full fart på Enskede IP trots att det är lunchtid.

Och det är inte pigga ungdomar som trixar med trasan, ingen under 55 är välkommen på plan.

Här ska alltid en fot vara i marken – och det handlar om gåfotboll.

Runt 150 personer har samlats i de 14 lag som är anmälda till cupen. De kommer från Hammarby, Viksjö, Farsta, Boo och Enskede, en del klubbar har skickat flera lag.

Och det är tack vare idrottskonsulenten Helena Nordlöf, 46.

2018 var hon på Mallorca med sitt tjejlag i fotboll. Då såg hon sin första match i gåfotboll.

– När jag kom hem satt jag på mitt rum på kansliet och tittade ut på planerna, som är tomma dagtid. Då började jag undersöka hur man skulle hitta målgruppen.

Hon besökte alla ställen där pensionärer höll till dagtid i Stockholm som hon kunde komma på: en motionskedja, en rackethall, ett seniorställe för friskvård i Årsta – och sedan använde hon sociala medier.

– Inlägget på både Instagram och Facebook fick stor spridning, men vi tänkte att det kanske kommer 15–20 glada pensionärer som vill testa. Det kom 50. Nu är vi 70 spelare här i Enskede och mer än hälften är damer, säger Helena Nordlöf.

”Du står i passningsskugga!”
”Men det är ju inte ens sol ute!”

Ordväxling med färsk kvinnlig gåfotbollsspelare

Inger Nilsson, 69, är en måltjuv och spelar helst på topp i Enskede. Hon är en av dem som varit med från början. – Det är jättemånga som aldrig har rört en boll och som tycker att det här är jätteroligt, säger hon.

Några förkunskaper behövs inte, man behöver bara ha fyllt 55.

– I stort sett har nästan ingen dam spelat fotboll i hela sitt liv. De kommer hit och börjar med en ny idrott runt 65, 70, 75 års ålder. Bland herrarna har hundra procent spelat fotboll någon gång.

En av damerna som nappade är Inger Nilsson. Hon har suttit på läktaren vid Bajens hemmamatcher ”sedan Söderstadion byggdes”, men aldrig spelat själv. Nu tog hon chansen att få vara med från start med gåfotbollen.

Bajens ”Kenta B”, 72,  i taktiksnack med lagkompisarna under turneringen.

Det är svårt att tro att Inger har fyllt 69, i november blir hon 70, hon har en energi som kan få de flesta andra att känna sig äldre än hon.

– Det passar alla, du behöver inte kunna någonting om fotboll överhuvudtaget. Det är jättemånga som aldrig har rört en boll och som tycker att det här är jätteroligt.

Inger Nilsson föredrar att spela på topp, är en liten måltjuv.

– Ja, jag är gärna framme och tofflar in den i mål. Det syns ju på siffran också, säger hon och visar nian på ryggen.

Vad är svårast med gåfotboll?

– I början var det svåraste att låta bli att springa. Det är jättesvårt att låta bli. Men nej, jag springer inte, säger hon och ler stort.

– Våra spelare, som har hållit på sedan 2018, har utvecklat konstiga gångstilar för att vara snabbare. Jag brukar kolla extra på en kille, han liksom flyter fram och tar långa steg, men han har en fot i marken hela tiden. Man har lärt sig att gå snabbare, fast på olika sätt. Men ibland är det svårt att bedöma också. De är som barn, för vänder du som domare ryggen till då hör du hur de springer bakom din rygg, säger Helena Nordlöf och skrattar.

Det gäller att fuska bäst, intygar Roger Sverndal som är regionansvarig i Stockholm för landslaget för män 60 plus.

– Man går på ett lite onormalt sätt och försöker gå så snabbt man kan. Det finns hundra olika gångstilar. En del kör långa kliv och låg tyngdpunkt. Andra tar små, snabba steg, säger han.

”Det här är ungefär som när man var ung. Det går lite långsammare, men det är verkligen anpassat för oss.”
Conny Bååth, 73
En av Enskedes stjärnor Conny Bååth i VM i Italien gjorde han tre av de fyra målen i finalen. ”Fick hit VM-bucklan i dag. Den är ambulerande bland de klubbar som hade spelare med i landslaget”, säger han.

En av Enskedes stjärnor är Conny Bååth, 73, som tog Assyriska från division fyra till division ett och även varit förbundskapten för de dövas landslag. Nu kan han även titulera sig världsmästare efter 4–0-segern mot Italien i Florens i somras. Tre av målen stod han själv för.

– Det var makalöst. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna på Zlatans position, i Italien – och vi slår dem på deras egen hemmaplan, säger han.

Han började med gåfotboll för fyra år sedan, blev inspirerad av en kompis och tänkte att man inte behöver ta ut sig alltför mycket.

– Men man blir nästan ung på nytt, så man tränar ju mer än man någonsin har gjort. Det betyder jättemycket för mig för hälsan, men framför allt att komma tillbaka och träffa gamla kompisar, gubbar, vi har så roligt ihop. Det handlar väldigt mycket om det sociala och sen får man krydda det med lite fotboll.

Just nu finns det runt hundra gåfotbollslag i Sverige, enligt fotbollförbundet.

En som skriver under på hälsoaspekten är Bajenspelaren och landslagets lagkapten Kenneth Berg, 72, eller Kenta B som han kallas. För fem år sedan var han nere för räkning, hade drabbats av cancer.

– Det är ett under att jag spelar nu egentligen. Jag hade inte motionerat på 35 år, men kompisen på landet tog med mig till Hammarby på en träning och sedan dess är det kört. Nu är jag tillbaka på samma kondition som jag hade när jag var 50, säger han.

Helena Nordlöf:

– Våra ungdomar i Enskede har fått en helt annan syn på äldre. Det har jag också fått, förut tyckte jag att vid 70 står man med ena foten i graven. Men våra 75-åringar är inte ens i närheten, de är ju pigga. Nu ser jag ju att de har jättemånga lyckliga år framför sig.

"Om jag dör på fotbollsplanen så dör jag i alla fall lycklig.”

76-årig kvinnlig gåfotbollsspelare i Umeåstudien

Följ ämnen i artikeln