Wolfgang Hansson: En motsatt Trumpeffekt
DEN HAAG. Europa kan dra en lättnadens suck. Högerpopulisten Geert Wilders lyckades inte skapa någon Trumpeffekt.
Istället kan man tala om en motsatt Trumpeffekt.
Men på ett sätt är Wilders ändå en vinnare.
Alla som hade hoppats på en Trumpeffekt i det holländska valet har anledning att vara besvikna. Alla som fruktat den kan andas ut för stunden.
Wilders gjorde visserligen ett bättre val än för fem år sedan men hans Frihetsparti blev inte störst. Det hade varit en viktig signal om att populisterna med brexit och Trumpsvalseger i USA kunde rida vidare på framgångsvågen.
Nu har deras medvind brutits. Åtminstone för stunden. Kanske blir Wilders PVV inte ens näst största parti.
Valet i Nederländerna har ju setts som ett första test på om den högerpopulistiska vinden håller i sig. Frankrike står näst i tur.
Att extremhögerns momentum bromsats innebär inte med någon slags självklarhet att inte Marine Le Pen ändå har chansen att bli president i Frankrike. Även om hon och Wilders samarbetar i vissa frågor så handlar det om två helt olika partier och två helt olika politiska landskap.
Le Pen gynnas dessutom av att en av hennes huvudmotståndare tappar i opinionen efter en skandal där han avlönat sin fru och sina barn med skattepengar.
Kanske är det vi fått se i det nederländska valet en motsatt Trumpeffekt.
Istället för att inspirera de stora massorna verkar dessa ha känt stor oro när de sett vilket kaos Trump presidentskap hittills karakteriserats av. Alla har också kunnat se vilken stor osäkerhet som brexitomröstningen lett till. Inget vet vad som gäller och kommer inte att veta på länge än.
Wilders en vinnare ändå
Den högerpopulistiska vågen har skapat motrörelser. Så fyrdubblade exempelvis miljöpartiet Grön vänster sina mandat, från fyra till 16. Mycket tack vare nya stjärnskottet, partiledaren Jesse Klavert.
Men de som fruktar de populistiska rörelserna har inga skäl att nöjt luta sig tillbaka efter holländska valet.
Wilders må inte ha sprängt vallen men han är ändå en vinnare.
Under valrörelsen har både de liberala och konservativa partierna tagit rejäla kliv bort från sina egna traditionella ståndpunkter och istället omfamnat delar av Wilders invandrarfientliga och islamhatiska agenda.
Premiärminister Mark Rutte skrev ett brev där han hävdade att den "tysta majoriteten" i Nederländerna inte längre accepterade invandrare som "missbrukar sina friheter". Han riktade en varning till invandrarna; "Uppför er som folk eller lämna landet".
Hårda ord som ligger mycket långt från vad Ruttes liberalkonservativa parti VVD normalt skulle uttala. Men som hans liksom andra partiledare kände sig tvungna att yttra för att inte förlora väljare till Wilders.
Nu får Rutte chansen att regera vidare trots att han förlorar runt tio mandat. Det kan ta månader för honom att bilda en koalitionsregering.
Fallgropar för ett liberalt Europa
En annan faktor som kan ha spelat in till Ruttes fördel är det öppna bråket med Turkiets president Erdogan sedan Rutte beslöt att hindra turkiska ministrar från att bedriva valkampanj i Nederländerna för Erdogans folkomröstning.
Bråket gav Rutte möjligheten att spela landsfader och ena nationen. Han fick stöd av samtliga övriga partier i sitt beslut att stoppa Erdogans valambassadörer. Om det inte varit val i Nederländerna nästan samtidigt är det inte självklart att han agerat. Nu gjorde han det för att inte Wilders skulle få möjligheten att utnyttja Erdogans kampanjaktiviteter mot Ruttes parti.
Geert Wilders må ha stoppats på mållinjen men det finns fortfarande många andra fallgropar för dem som tror på ett liberalt sinnat Europa.
EU har fortfarande inte lyckats enas om en gemensam flyktingpolitik. Erdogan kan när som helst släppa loss flyktingströmmen från Turkiet till Europa igen. Ledarna i Polen, Ungern och vissa andra länder i före detta Östeuropa driver på allt hårdare för en värdekonservativ och mer flyktingfientlig riktning för EU.
I april är det val i Frankrike och sen kommer det ännu mer ovissa valet i Italien. Inte bara för att datum ännu inte är utsatt.
Mandatfördelningen enligt första prognosen
(Mandatfördelningen från valet 2012 inom parentes.)
VVD 31 (-10)
PVV 19 (+4)
D66 19 (+7)
CDA 19 (+6)
GL 16 (+12)
SP 14 (-1)
PvdA 9 (-29)
CU 6 (+1)
PvdD 5 (+3)
50PLUS 4 (+2)
SGP 3 (+0)
Denk 3 (+3)
FvD 2 (+2)
Källa: Süddeutsche Zeitung/Guardian