Saskia, 30: Känner att Sverige har svikit mig
TEL AVIV. Under Gaza-kriget mot Hamas tvingades svenska Saskia springa ner i trapphuset när bomblarmen avlöste varandra.
Ändå känner hon sig mycket tryggare i Israel än det Sverige hon lämnade för mindre än ett år sedan.
När terrordådet mot det judiska museet i Bryssel inträffade i maj förra året hade Saskia Pantell, 30, precis flyttat till Tel Aviv. Det och dåden i Paris och Köpenhamn har förstärkt hennes känsla att hon gjorde rätt som började ett nytt liv i Israel.
– Jag vet att det låter konstigt att jag känner mig tryggare i ett skyddsrum i Mellanöstern än att leva i Sverige, medger hon när vi sitter i lägenhetens smala kök och samtalar.
– Jag vet inte vad som hänt med Sverige. Jag ser hur judar blir attackerade hela tiden. Jag identifierar mig som svensk och har alltid tyckt att Sverige varit en förebild på många områden. Men nu är det som detta försvunnit. Jag känner att Sverige svikit mig.
”Saknar känslan i Sverige”
Hon ser samma trend mot ökad antisemitism i hela Europa och hon fruktar att det kommer att öka.
– I Israel känner jag att polis, militär och myndigheter är på min sida. Den känslan är nog det jag saknar mest i Sverige. Det är alldeles för många hatbrott mot judar som aldrig utreds. De tas inte på allvar.
Först hör jag det inte. Men när Saskia berättar att hon är uppvuxen i Dalarna bryter dialekten igenom. Lika "hemlig" var hon med sin judiska tillhörighet i Sverige de 23 första åren av sitt liv. I Dalarna finns ingen synagoga och få andra judar.
När hon flyttade till Uppsala för att studera kände hon sig inte längre ensam och startade Sionistiska studentföreningen. När de bjöd in till möte kunde de sätta upp flera hundra affischer runtom på universitetet. På en dag var alla nedrivna eller nedklottrade med hakkors.
På fester hände det upprepade gånger att hon blev direkt eller indirekt hotad. En gång sa en kille att han tänkte skaffa en tatuering där det stod "Död åt alla judar". En annan ung man vräkte ur sig att han "ville straffknulla henne för allt illa som hennes folk gjort".
Ogillar tendenser
Saskia ogillar också de tendenser hon ser i Sverige där samhället ger vika för påtryckningar från palestinska grupper. Som när TV4 nyligen tog bort ett avsnitt där Tina lagar mat i Israel och kallar Jerusalem för "Israels hjärta".
– I dag känner jag att Israel är mer demokratiskt än Sverige.
Hon berättar hur en granne i de mer arabiska kvarteren i Jaffa haft en stor Hamasflagga i fönstret under hela Gazakriget.
– Ingen av hans grannar attackerade honom. Inga rutor krossades. Men när en man i Sverige satte upp Israels flagga fick han fönstret krossat. När han gick ut för att se vad som hänt blev han attackerade av en hel grupp människor.
Saskia bjuder på starkt kaffe. Ute är det varmt och trafikbruset hörs genom de tunna fönstren. Hon trivs i sitt nya hemland trots att det på många sätt är tuffare att leva här än i Sverige.
– Jag känner ingen i min ålder som inte delar lägenhet med flera andra, berättar hon. Hyrorna är höga och lönerna jättedåliga samtidigt som maten kostar nästan lika mycket som på Ica hemma.
En av hennes rumskompisar kommer in i köket och plockar fram något ur kylen samtidigt som Saskia pekar mot det kraftigt fuktskadade taket där mycket av den vita färgen flagar bort.
– Sånt skulle man aldrig acceptera i Sverige. Det är först när israelerna gifter sig som de har råd att bo själva.
Eftersom Saskia precis blivit israelisk medborgare får hon rösta i valet på tisdag. Hon kommer att lägga sin röst på den sittande premiärministern Benjamin Netanyahu som hon tycker är en vältalig och bra ledare.
”Stort missnöje”
Daniel Azaria träffar vi kvällen före på ett lugnt och halvt övergivet kafé nära strandpromenaden i Tel Aviv. Trots att han bott snart sju år i Israel får han inte rösta eftersom han valt att inte bli medborgare.
– Om jag fick rösta skulle det bli vad som helst utom Bibi Netanyahu, säger han.
Daniel är storvuxen och rösten allt annat än lågmäld. Han utstrålar energi.
– Netanyahu har gjort många misstag i utrikespolitiken och det finns ett stort missnöje med bristen på ekonomisk utveckling. Minilönen måste höjas och de som jobbat i tio år måste ha råd att kunna köpa en lägenhet.
Det enda som Daniel ångrar med flytten till Israel är att han inte gjorde militärtjänsten på 2,5 år när han kom.
– Det hade varit ett bra sätt att lära sig språket och komma in i samhället. Min hebreiska blir bättre men är inte perfekt.
I motsats till Saskia har Daniel alltid kunnat bejaka sin judiska identitet. Han är född och uppvuxen i Göteborg, uppfostrad av en helsvensk pappa och en judisk mamma som tvingades fly från Tripoli i Libyen. Daniel gick regelbundet i synagogan och deltog i judiska ungdomsläger. Ändå kände han en längtan att komma till Israel även om planen var att bara stanna ett år.
– Jag älskar atmosfären och livsstilen här, berättar han. Det judiska genomsyrar hela samhället vilket gör det så skönt att vistas här. Jag skulle ha svårt att flytta tillbaka till utsattheten i Sverige. Jag känner mig mycket tryggare i Israel.
”Blivit tuffare vara jude”
Han känner att det blivit tuffare att vara jude i Sverige och i Europa. Något det senaste årets terrordåd bekräftat.
– Jag blir inte en förvånad när de inträffar, säger han medan hans händer gör stora rörelser för att understryka orden.
– Istället känner jag att jag hade rätt hela tiden. Det här kommer att hända mer och mer. En ny våg av antisemitism kommer med alla flyktingar från arabvärlden där en del hyser ett stort hat mot judar.
Häromkvällen stötte han ihop med några franska familjer som precist flyttat hit. 7 000 franska judar beräknas flytta till Israel i år.
Diskussionen bland Daniels judiska bekanta i Sverige om man ska flytta till Israel eller inte har blivit mycket vanligare.
Daniel sippar på sin ljusa öl.
– Många överväger seriöst om de ska flytta hit eller till USA. De flesta är eniga om att dessa är de enda länder där man på sikt kan känna sig säker som jude.
Daniels skräms mest av att de judar som trots allt stannar kvar i Sverige och Europa inte vågar leva ut sin judiska identitet utan istället ska assimileras helt.
– Jag upplever redan hur fler och fler gömmer sin judiskhet. Hur föräldrar inte bygger upp sina barns judiska identitet.
I nästa andetag berättar han att han alltid försöker följa Frölundas hockeymatcher på nätet och att han varje jul äter julbord och tittar på Kalle Anka som någon laddar ner.
– Jag lever med en dubbel identitet. Jag är väldigt stolt över Sverige trots att jag numera betraktar Israel som mitt hem.