Miljonmarsch i Paris för att hedra terroroffren

Lisa Röstlund

PARIS. 50 statschefer och knappt fyra miljoner människor deltog i den gigantiska "frihetsmarschen" i Frankrike i dag.

Folkmängden skapade stundtals panik, men stämningen var framför allt varm.

– Vi är här för att visa tolerans, säger tillresta bonden Alexandre Brichet, 43, som hade med sina tre barn – men saknade sin avlidna fru just i dag.

Place de la République, där den historiskt stora manifestationen utgick ifrån, och boulevarderna däromkring, syntes inte i eftermiddags. Massan av människor i alla åldrar fyllde varenda kvadratcentimeter.

Enligt nyhetsbyrån AFP beräknas 3,7 miljoner personer ha deltagit i hela landet, varav mellan 1,2–1,6 miljoner i Paris.

I ett första led gick anhöriga till de 17 som fallit offer för veckans terrordåd i huvudstaden. I andra ledet, runt 50 statsmän inklusive president Francois Hollande och statsminister Stefan Löfven (S).

I luften vajade flaggor från hela världen, allt från Palestina, Turkiet och Israel till Kanada och Australien.

Tusentals bar plakat med budskap som "Jag tänker, alltså är jag Charlie", eller den som fyra 15-åriga flickor i sjal bar på: "Vi är muslimer, inte terrorister".

Flera fick panik

Säkerhetspådraget var enormt med krypskyttar på taken, och 5 500 poliser och militärer mobiliserade till Paris. Många var oroliga för fler attentat, och stundtals blev människor skräckslagna, inte av attentatsrädsla utan av mängden kroppar som rörde sig, då man på vissa avgränsade platser stängdes in i ett enormt tryck från människor som försökte ta sig åt olika håll.

Aftonbladet stod nära flera som fick panik och hyperventilerade, och en man som vrålade "Akta, det finns barn här, backa, jag ber er!" vilket fick folk runtom att skandera "Backa, backa!".

Men stämningen var framför allt varm. Många log och bad om ursäkt då de trycktes in i varandra.

Parisparet Denis Wendling, 46, och Anne Laure, 44, höll om varandra, grät, och tittade upp emot frihetsstatyn där ungdomar skanderade "Liberté" och någon delade ut ett hav av vita rosor.

– Det är starkt, det här. Vackert. Man blir rörd, säger Anne Laure mellan tårarna.

”Viktigt att vara här”

Saïd Nokhtar Guomri, 50, hade tagit med sig sina 9-åriga tvillingar Nawel och Nabil, som växelvis studsade av upphetsning, växelvis tryckte sig mot sin pappas mage då tålamodet tröt i den långa, stillastående väntan, och gavs då medhavda chokladfyllda pannkakor.

– Det är viktigt att vara här. Jag ville ta med dem hit för att lära dem om frihet, tolerans, yttrandefrihet, värdet av demokrati, säger Guormi.

Alexandre Brichet, 46, är bonde och bor utanför Paris. Han och hans tre barn Joseph, 9, Adelie, 11 och Margot, 15, drog till sig uppmärksamhet eftersom alla bar likadana, hemmagjorda, stora pappershattar i form av vässade blyertspennor.

– Det var framför allt barnen som ville åka hit. Vi vill visa tolerans, att vi inte är rädda och att vi står för yttrandefrihet, säger han och lägger till:

– Vi marscherar med min fru i våra hjärtan.

Hans hustru dog för tre år sedan i cancer, berättar han.

– Hon älskade öppenhet, folkfest, musik. Som ung åkte hon till Roskilde, nära där ni är ifrån. Hon hade verkligen älskat att vara här i dag.