Han gick från nörd till hunk

Wolfgang Hansson

Så blev den häcklade Labourledaren Ed Miliband en kraft att räkna med

För bara några veckor sedan var han fortfarande den osäkre mesen.

Nu skriker plötsligt tonårsflickorna när han visar sig.

Ska den nya imagen som ”hunk” säkra valsegern för Labourledaren Ed Miliband?

Det är inte mer är några månader sedan som Labourpartiets inre krets på allvar funderade på att byta ut Ed Miliband inför valet. Trots den ekonomiska krisen och sittande premiär­ministern David Camerons oförmåga att hålla vad han lovat lyckades Labour aldrig rycka åt sig något ointagligt försprång.

Medierna förlöjligade ständigt Labourledaren med den pojkaktiga fram­toningen. Ingen tog honom riktigt på allvar. Tendensen till läspning förstärkte hans redan osäkra intryck.

Ständigt har röde Ed fått höra hur synd det var att det inte som tänkt var hans mindre radikale äldre bror David som blev Labour­­- l­edare efter Gordon Brown.

LÄS MER: Är Miliband nya Thatcher?

Blev en karlakarl

I valspurten har medie­bilden av honom genomgått en plötslig förvandling.

Kanske också Miliband.

Bidragit har definitivt hans hustrus berättelse om hur de två träffades och hur upprörd hon var över att han samtidigt dejtade en servitris. Plötsligt förvandlades nörden till karlakarl.

Tonårsflickorna sprider bilder på sociala medier där Milibands ansikte klippts ihop med David Beckhams vältränade kropp.

Han har tagit hjälp av diverse guruer för att lära sig tala tydligare och för att verka säkrare.

På Almedia Theatre får Miliband chansen att visa den intellektuella Labour­eliten i London att han har vad som krävs för att inte bara bli Storbritanniens premiärminister utan även en världsledare.

Lokalen är liten och intim.

Ett format han gillar.

Vill inte styra med SNP

Labourledaren försöker förändra bilden av partiet som ekonomiskt ansvarlöst och lovar att det inte ska bli någon ny lånefest om han får styra.

Miliband har på sig samma vita skjorta, blåa slips och mörka kostym som när han uppträdde i BBC:s morgonsoffa samma morgon. Åtta gånger fick han då frågan av programledaren om han tänkte bilda koalition med skotska nationalistpartiet SNP efter valet. Ett parti som står ännu längre till vänster än Labour.

Åtta gånger försäkrade han, utan att brusa upp eller verka irriterad, att nej, någon koalition eller annat samarbete var det inte tal om. Alla andra svar hade varit politiskt självmord eftersom den tes David Cameron driver är att det bara är ihop med SNP som Labour kan bilda en regering. Och att priset Miliband får betala är att låta skottarna­ rösta om självständighet ännu en gång.

Träffade kändisar

Något spinndoktorerna inte kunnat göra något åt är Labourledarens tendens att verka obekväm ihop med människor han inte känner.

Så fort talet är över försvinner Miliband ut genom sidodörren med två liv­vakter.

Men han lämnar inte teatern. I stället går han ner i ett chambre séparée där några skådespelare och andra kändisar får umgås med honom en stund utan mediernas närvaro.

När han till slut kommer ut efter minst 45 minuter ser han överraskad ut över att några av åhörarna dröjt sig kvar få att få skaka hans hand och ta en selfie ihop med mannen som snart kan leda landet.

Labourledaren ler ansträngt och flyr fältet så snabbt han kan.

Hans svarta BMW körs fram precis till ingången. Under de få metrarna fram till den bakre passagerardörren stoppas Miliband av en ung man som vill skaka hand.

- Vi är med dig hela vägen, säger killen och vill inte riktigt släppa röde Eds hand medan Labour­ledaren redan till hälften vänt sig bort och stegar mot anonymiteten bakom de mörk­tonade rutorna.

Kan en partiledare som bor i ett hus värt minst 25 miljoner kronor i en av Londons mest eftertraktade stadsdelar verkligen representera arbetarklassen?

”Tar handikapplatsen”

Vi åker upp till Milibands valkrets i Doncaster, tidigare en av Englands största gruvstäder.

Numera är gruvorna och de flesta fabrikerna stängda.

Labourledarens kontor ligger i en förskräcklig grå betongbyggnad på Broughton Avenue. Grannen Tracy Baker står i dörröppningen och pratar med sin son.

- Vi ser Miliband någon gång i månaden. Hans chaufför brukar parkera framför vårt hus trots att vi har en handikapplats där. Han har aldrig pratat med oss. Går bara in på sitt kontor.

Blir Miliband premiär­minister lär Tracy Baker se ännu mindre av honom. Men slipper få handi­kapplatsen tagen.