Tom, 22, mötte terroristen i hotellkorridoren

När skottlossning bröt ut på den tunisiska stranden flydde britten Tom Richards, 22, och hans mamma för sina liv.

De tog sig in i hotellet – men gärningsmannen kom efter.

Plötsligt stod han precis framför Tom och riktade sitt automatvapen mot honom.

– Han tittade rakt på mig, jag trodde att jag skulle dö, säger han till The Guardian.

Tom Richards, hans mamma Sam och lillebror Calum, 16, anlände till hotell Imperial Marhaba i Port el Kantaoui utanför tunisiska Sousse i torsdags. Familjen, som kommer från engelska Cheshire, skulle ha en skön semester.

Sola och bada.

Det blev något helt annat.

Tom och hans mamma var vid hotellets pool vid lunchtid i går när de hörde skottlossning från stranden.

– Jag hörde de första skotten, men visste inte vad det var. Sen hörde jag det igen och sa åt min mamma att vi skulle springa, säger Tom till The Guardian.

Flydde för sina liv

De sprang upp för marmortrappan, tog sig genom glasdörrarna på baksidan av hotellet och in i lobbyn. Tom beskriver hur de samtidigt hörde skrik och ytterligare skottlossning.

– Hotellpersonalen sa: ”Den här vägen”. De ledde upp oss för några trappor till en korridor där det var kontor, säger Tom till The Guardian.

Ett 20-tal personer befann sig då i korridoren. Rädda och förvirrade.

Plötsligt kom en beväpnad man uppför trapporna och öppnade eld. Två turister sköts ihjäl.

– Han sköt två personer i huvudet, berättar Tom för The Guardian.

Bara sekunder senare stod han själv öga mot öga med den misstänkte terroristen. Mannen riktade sin kalasjnikov mot den unge britten.

– Han tittade rakt på mig, jag trodde att jag skulle dö, säger Tom till tidningen.

Han berättar att mannen som stod mitt emot honom var mellan 20 och 25 år gammal, att han hade långt mörkt hår och skägg.

”Han kunde ha dödat alla”

Mannen tryckte på avtryckaren, men sköt inte Tom.

I stället avlossade han en skottsalva i marmorgolvet.

Tom berättar att både han och hans mamma fick marmorsplitter på sig. Mamman fick en skada på foten och Tom på vristen.

Mirakulöst nog överlevde de båda.

– Jag vet inte varför han slutade. Han kunde ha dödat alla, säger Tom.

Han berättar att han och mamman kastade sig in på en toalett för att söka skydd och att de använde toapapper för att stoppa blodet som rann. Från båset bredvid hörde de snyftningar.

– Det var en kvinna därinne, kanske 25, som var svårt skadad. Hon behövde hjälp, grät och var alldeles ensam, säger Tom.

Kvinnan hade fått en stor marmorbit insprängd i låret och Tom hjälpte henne att ta ut den.

Trion vågade varken röra sig eller prata.

”Hörde dem skrika: Jag dör”

Utanför dörren hörde de fler skott avlossas.

– Folk var ute i korridoren, vi hörde dem skrika: "Jag dör", men vi kunde inte gå ut för att titta efter hur det var med dem. Jag förväntade mig att han skulle skjuta genom dörren och meja ner oss allihop.

Efter ungefär en timme kom soldater upp i korridoren och försökte lugna de överlevande. De skadade, däribland Tom och hans mamma, fördes till sjukhus. Senare på dagen återförenades de med Toms lillebror Calum som var på hotellrummet för att titta på tv när skottlossningen bröt ut. Tom berättar att hans lillebror från fönstret hade sett den beväpnade mannen springa in i hotellet.

38 personer dödades av gärningsmannen eller gärningsmännen, det är ännu oklart hur många som låg bakom det misstänkta terrordådet.

Enligt Tunisiens premiärminister var merparten av dödsoffren britter.

Tom säger till The Guardian att han fortfarande inte kan förstå att han och hans mamma lever.

– Jag vet inte varför han slutade skjuta. Han kunde ha dödat alla.

Sofia Roström Andersson