Finlandsfärjan kör nästan helt tom: ”Det är dystert”

Lisa Horn

Lugnt hemmakontor, festpalats eller fraktfartyg?

Aftonbladet har åkt med en spöklikt tom Finlandsfärja som inte längre är säker på sin roll.

– Jag fick en chock när jag kom hit, säger passageraren Markus Söderström.

De har glömt stänga av musiken. 

Det är en tanke som kan slå passagerarna som kliver in på fartyget Viking Graces heltäckningsmatta. Hisshallar, lounger och soldäck är så gott som tomma, ändå ljuder eurodisco och 80-talshits från högtalare överallt.

Den här morgonen är det under hundra gäster ombord på ett fartyg som kan ta 2 800 passagerare. Pandemin har närmast tömt Finlandsfärjorna på resenärer.

Men för vissa är ödsligheten ett efterlängtat lugn. 

– Jag arbetar här och har distansdag. Det är en bra plats för att koncentrera sig och läsa. Det är trettonde gången nu efter jul, jag är här varje onsdag. Det är den mest effektiva dagen i hela veckan, säger Juhana Lounela som är lektor på Yrkeshögskolan i Åbo.

Flera i personalen bekräftar bilden: vissa passagerare kommer hit för lugnet. Med stillheten, vyerna och näst intill obegränsat med lediga arbetsplatser känns det som det perfekta kontoret.

”Fick en chock”

Men det är inte alla som kommit för arbetsron.

– Jag har kommit för att njuta, säger Markus Söderström.

En av hans vänner fyller 30 och firandet blev en kryssning med gänget. Han säger att han sovit en timme. 

Finns det inget deppigt med att det är så tomt här? 

– Vissa kan tänka det. Och när jag kom hit fick jag en chock. Men nu kan jag i stället shoppa i lugn och ro. Man måste alltid se det positiva. Självklart finns här inga fester. Men vi kan ju festa här, säger han och pekar på sin tinning. 

70 servitriser blev 3

Förra året gick Viking Line från 6,4 miljoner resenärer till 2,4 miljoner. Tre av sju fartyg togs ur trafik och 70 procent av färjepersonalen har permitterats.

Svaret på frågan varför fartyget kör ändå är enkelt: rederiet får hjälp av finska staten för att kunna hålla frakten igång. 

– Vi är en fraktbåt nu, säger restaurangchefen Erica Lehtinen.

Hon basar normalt över sju barer och restauranger samt 70 serveringspersonal som kan servera 2 000 sittande gäster. Nu är de tre personer som jobbar inom serveringsverksamheten ombord.

Inte orolig att ”några ballar ur”

De flesta middagsgäster är chaufförer som går med sina brickor till varsitt bord och äter under tystnad.

Men åtminstone en ”vanlig” kryssningsresenär finns ombord.

– Jag bryter min isolering lite grann. Det är så skönt att göra någonting som känns tryggt och ändå låter mig komma utanför mitt hems väggar. Jag är ganska så trött på min egen matlagning vid det här laget, säger Susanne Kallstenius.

Att det vanliga kvällsstöket på färjan är borta, ser hon som ett plus.

– Jag tycker det är skönt att jag inte behöver vara orolig över att några ballar ur helt enkelt. Jag känner mig trygg ombord. 

Ålänningen Yamina Larón, som klev på i Mariehamn, saknar däremot livet ombord. 

– Förut var det lite roligt att åka. Folk springer runt, pratar och är glada. På något sätt är det alltid som en fest, vare sig det är måndag eller tisdag. Nu är det dystert och tröttsamt, säger Yamina Larón. 

När fartyget lägger till i Stockholm igen har Juhana Lounela avklarat veckans effektivaste arbetsdag. Markus Söderström har födelsedagsfestat. Susanne Kallstenius har sett lite av världen.

Alla har åkt på samma fartyg, men frågan är om någon varit på samma resa.