Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Religiösa sekter – ”en giftig cocktail”

Uppdaterad 2019-05-17 | Publicerad 2019-05-16

En underbar sanning som löser allt. Därpå kärleksbombning, isolering och en långsam normalisering av det otänkbara.

Vem som helst kan råka in i en destruktiv sekt, enligt experterna.

För den som aldrig varit i närheten av en destruktiv sekt framstår det som kommer fram i samband med åtalet mot delar av ledningen i Knutbyförsamlingen som fullkomligt obegripligt.

Misshandel, kränkningar och sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning är brottsrubriceringarna. Målsägandena säger sig ha blivit bestraffade på olika sätt både fysiskt och fysiskt – kränkta, nedvärderade och hunsade om de inte böjt sig tillräckligt för ledningen. De har funnit sig i det, eftersom de trott att den som trotsar ledningen också trotsar Gud.

– Ingen människa går in i en församling som Knutby för att bli misshandlad. Det är en normaliseringsprocess, i kombination med isolering. När det dessutom finns religiösa övertoner så blir det en otroligt giftig cocktail, säger Helena Löfgren, legitimerad psykolog och specialiserad på otillbörlig påverkan.

Alla kan trilla dit

Hon förklarar att vi alla är sårbara någon gång i livet. Om vi då stöter på någon med en underbar sanning som löser allt så kan vi trilla dit.

Helena Löfgren har själv erfarenhet av att vara med i en destruktiv sekt. I sin ungdom, i början av 90-talet, var hon med i Moonrörelsen i två år, men kom loss därifrån. Sedan dess har hon utbildat sig till psykolog och terapeut och arbetat med att hjälpa människor som drabbats av sekter.

– Det finns också en förklaringsmodell i anknytningsteorin inom psykologin. Enligt ny forskning har vi med oss anknytningen hela livet. Barn får en otrygg anknytning när att vårdaren, som barnet ska söka skydd hos, har varit den som är den skrämmande. Barnet söker ändå skydd hos den personen. Då tvingas barnet förneka en del av sig själv för att få skydd. Det gör att anknytningen störd. Barnet blir då oförmöget att reflektera kritiskt över relationer.

Men den som haft en trygg anknytning är inte heller skyddad, förklarar hon.

– Då tror man kanske att alla människor är snälla, säger Helena Löfgren.

Ett erbjudande

Staffan Rosander, samordnare på organisationen Föreningen rädda individen (Fri) som arbetar med att stötta människor som råkat in i sekter, är inne på samma linje.

– Man kanske tror att de som går med i sekter är dumma människor. Men det är de inte, de är egentligen bara på fel plats vid fel tillfälle. De får ett erbjudande som de tror är bra, säger han.

Det kan vara erbjudanden av olika karaktär, beroende på vad det är för slags sekt. Der kan handla om religiösa lösningar, livsåskådningsinriktningar, möjligheter att tjäna pengar eller att skaffa sig makt och betydelse i exempelvis mc-gäng.

Sedan sker en mycket långsam och finkalibrerad normalisering, förklarar experterna. Helena Löfgren jämför normaliseringen med den som en misshandlad kvinna utsätts för i ett destruktivt förhållande. Sakta, sakta blir det otänkbara helt självklart.

– Manipulation sker inte några stora steg. Många säger att manipulationen måste vara extraordinär, men det är den inte. Det är koncentrationen av manipulationstillfällen som är det, säger Helena Löfgren.

Beroende av sekten

Ledarna nedvärderar också långsamt medlemmarnas gamla liv, och deltagarna avskärmar sig alltmer. Till slut kan det bli så att banden till tidigare vänner, familj, jobb och utbildningar kapas helt. Då befinner sig medlemmen i ett mycket utsatt läge, helt beroende av sekten. Vägen tillbaka blir jättesvår.

– Vissa sekter har till och med ett eget språk. Scientologerna, till exempel, har en lista med 3 000 ord med särskilda betydelser. Det kan också vara likadan, gemensam klädsel, eller en egen religiös inriktning och tro, säger Staffan Rosander.

Ofta hålls nya medlemmar åtskilda från varandra för att inte kunna jämföra sina upplevelser, berättar han.

–  Det finns också ofta minst tre olika sanningar i en sekt. Dels den som sekten förmedlar utåt, och dels den som medlemmarna får. Dessutom har oftast ledningen en egen sanning som ingen annan får vetskap om, säger Staffan Rosander.