Extremhögern kan ta över i Macrons hemstad
Publicerad 2024-07-06
AMIENS. Frankrike står på randen till att ge extremhögern Nationell samling, RN, regeringsmakten.
I president Emmanuel Macrons hemstad Amiens pågår för fullt en kamp som kommer att avgöra mycket av EU:s framtid de kommande åren.
– Det märks redan sen förra söndagen hur rasismen har blivit öppnare, säger Mélisse, 17.
Tillsammans med sin kompis, Malou, 17, grämer sig Mélisse över att inte ha hunnit fylla 18 år för att kunna rösta. Hennes föräldrar är födda i Kongo-DRC och Kongo-Brazzaville.
Även om hon är född och uppvuxen i Frankrike tillhör hon en kategori av fransmän som nu fruktar att bli en andra klassens medborgare.
– Runt omkring mig finns det massor med unga som säger öppet – och utan skam – att de tänker rösta på Nationell samling. För dem är det som ”Wow, det är nu det händer”, säger Mélissa.
– Jag borde kanske fundera på att flytta till ett annat land, men vart ska jag åka? Det här verkar ju bre ut sig överallt nu, fortsätter hon.
Hon beskriver hur hennes flöden i sociala medier är fulla av jubel från extremhögerpartiet Nationell samling, RN, som leds av den 28-årige Jordan Bardella, alltid prydlig i kostym och slips.
Varnar för inbördeskrig
En av dem som följer hans Tiktok-flöde dagligen är 18-åriga Clara Pidou.
– Jag känner mig inte säker. När jag går på gatan så får jag som ung kvinna en massa tillmälen slängda efter mig, säger Clara Pidou. Hon menar att det oftast är människor som hon betraktar som invandrare som attackerar henne med sexuella anspelningar. Bland annat därför tänker hon rösta på den Nationell samling. Men också för att hon tycker att är deras program är inkluderande.
– De vill hjälpa handikappade barn i skolan, säger hon. I partiets officiella program är dock detaljerna ganska luddiga om hur det ska gå till, rent praktiskt.
I Frankrike har det länge pågått en debatt om hur partiet Nationell samling, tidigare Nationella fronten, ska beskrivas. Själva motsätter de sig energiskt benämningen ”extremhöger” och föredrar ord som ”nationell” eller ”patriotisk”.
Den senaste veckan är det ändå benämningen extrem som har tagit över i det offentliga samtalet, utanför RN:s närmare krets. I tidningen Le Monde gick tusen historiker ut och jämställde dagens franska val med vingslag i historien i nivå med Frankrikes kapitulation mot Nazityskland som ledde till den så kallade Vichyregimen under ockupationen.
President Emmanuel Macron har varnat för risk för en form av inbördeskrig.
Samtidigt tvingades en av RN:s kandidater i norra Frankrike hoppa av när det uppdagades att hon poserade med en tysk militärkeps med hakkors i sitt facebookflöde.
Vill klippa banden
Från högerkanten argumenteras det att den verkliga faran i dagens politiska kaos i själva verket kommer från den del av extremvänster som leds av den före detta socialisten och presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon från partiet De okuvade, Les Insoumis, (LI).
Mélenchon har aldrig stuckit under stol med sina sympatier för vare sig latinamerikanska eller ryska diktatorer.
I duggregnet i ett industriområde utanför nordfranska Amiens står François Ruffin, 48, och delar ut flygblad. Han är en av Jean-Luc Mélenchons tidigare, nära medarbetare. Han gör det med bitterhet i rösten, när en arbetare just kört vidare in till jobbet på fabriken Valeo som tillverkar växellådor för bilindustrin.
– Hörde ni vad han sa? Han sa att den här gången skulle han för första gången rösta på extremhögern för han tyckte att Mélenchon gått för långt, att han fått nog, säger parlamentsledamoten François Ruffin.
Ruffins vädjan till fabriksarbetaren att åtminstone ligga kvar på sofflocket under söndagen bar inte frukt. I Frankrike röstar numer varannan arbetare på Nationell samling.
François Ruffin har själv råkat i storgräl med partiets grundare som han förebrår vara alltför aggressiv och radikal. Nu vill han klippa banden med honom. François Ruffin anser att hans partikamrater på vänsterkanten har övergett landsbygden och de mindre samhällena till förmån för Frankrikes välmående storstäder. Han pekar mot de grå fabriksbyggnaderna:
– Där ligger Valeos forskning- och utvecklingscentra där de uppfinner de nya växellådorna. Men i stället för att tillverka dem i byggnaden mittemot, där borta, så gör de det alltmer i Turkiet, säger han.
– Det är inte bara i min valkrets, men i hela Frankrikes landsbygd som vänstern är på väg att utraderas, säger han och räknar upp en rad partikollegor, både runt Amiens och på andra ställen som riskerar att förlora – även när kandidater från den klassiska högern dragit sig ur finalen för att stödja en vänsterkandidat.
”Republikens fiender”
Marine Le Pen, Nationell samlings verkliga ledare, har ägnat valspurten åt att kalla motståndarnas reflex att dra bort tredjeplatsare till förmån för en kvarstående ensam finalist mot RN för antidemokratiskt manipulerande. För många väljare svider också det att rösta på en klassisk vänster- eller högerkandidat (beroende på var hen har sina sympatier) för att upprätthålla en vall mot extremhögern.
I François Ruffins valkrets kvalificerade sig presidentpartiets kandidat Albane Branlant till den andra omgången, om än med färre röster än vänsterpolitikern. Hon blev först i Frankrike med att kasta in handduken och uppmana sina väljare att rösta på Ruffin.
– Jag gör skillnad på mina politiska motståndare och på republikens fiender, sa hon.
I händelse av ett halvt dussin ”om”, är ändå vänsterpolitikern med flygbladen framför Valeofabriken en av de som tippas bli både näste premiärminister och president i Frankrike. Om han lyckas knappa in konkurrentens försprång på 3 500 röster, om extremhögerns inte får en egen majoritet i parlamentsvalet och om partier från den konservativa högern till den yttersta vänstern beslutar sig för någon form av nationell samlingsregering…
Översatt till svenska skulle det vara som att bilda en samlingsregering med samtliga partier från Moderaterna till Vänsterpartiet för att frysa ut Sverigedemokraterna.
Med en överhängande risk för att de kommer tillbaka ännu starkare vid nästa regeringskris och nyval.
Själv viftar François Ruffin bort etiketten som en möjlig, samlande kraft:
– Just nu har jag bara ett mål: att vinna i den här valkretsen. Hade jag haft tre månader på mig att ordna möten och debatter hade det gått lättare, men nu har vi bara haft två veckor på oss, säger han.
Släkting misshandlades
Om alla dessa ”om” sammanfaller skulle Frankrike i så fall få sin andra statsman från samma jesuitiska gymnasium, La Providence, som det som president Emmanuel Macron gick en gång i tiden.
François Ruffins syster tävlade till och med om de bästa betygen med den unge klasskamraten Emmanuel Macron. Då hade den blivande presidenten och 16-åringen redan inlett ett förhållande med den 40-åriga dramalärarinnan Brigitte Trogneux som skulle komma att bli hans fru.
Men i dag finns det inte många som uppskattar Frankrikes sittande president – ens i hans egen hemstad, Amiens. En av den första damens släktingar misshandlades till och med framför familjens chokladbutik, förra året.
Som president har Emmanuel Macron flera gånger kommit tillbaka till sin hemstad, utan att lyckas stoppa utlokaliseringen av industrijobben, trots flera löften och statliga stödpaket.
Framför en tom byggnad med krossade fönster och några gamla dammiga pärmar som ligger kvar på borden arbetar Pascal Lemoine, 50 år. Det här var en gång en fabrik för tillverkning av Whirlpools tvättmaskiner. Presidentkandidaten Macron besökte fabriken, fickorna fulla av löften om nya eller räddade jobb.
”Handlar om enkla saker”
– Av de 1400 vi var på Whirlpool på 1990-talet finns det bara jag och en kollega till kvar här på industriområdet. Det är klart att det kniper i hjärtat. Samtidigt… hade jag varit företagsledare så hade kanske jag också utlokaliserat till länder med billigare arbetskraft, säger Pascal Lemoine.
Han och hans kollega tillverkar nu möbler för ålderdomshem. De är några tiotal i den firman.
Då kan ändå Macrons regering skryta med att arbetslösheten i hela landet har sjunkit från nio till sju procent under presidentens tid vid makten.
Inte ens Marine Le Pen pratar längre om massarbetslöshet, utan desto mer om minskad köpkraft och inflation.
Vänsterkandidaten François Ruffin talar hellre trygghet och stabilitet:
– Macron talar om flöde och rörlighet, men det handlar om enkla saker. Folk vill kunna ta en kredit, köpa ett hus och veta att barnen får det bra, säger han.
Allt det kommer fransmännen kunna göra – och dessutom kunna känna sig säkra, bara gränserna stängs och medborgarskap blir svårare att få – eller att behålla, lovar Nationell samling, å sin sida.
”Intrycket att allt är förlorat”
Cassandra Nourry är 23 år och mamma till en femåring. Hon deltidsarbetar och försöker klara sig på en lön på 8 000 kronor i månaden. Flera av hennes dåliga och fuskande arbetsgivare har varit araber, säger hon. Ett Frankrike styrt av extremhögern kan knappast bli sämre än vad det är i dag, menar hon.
– Det blir i alla fall något nytt. Varför inte pröva, säger hon.
Den franske sociologen Benoît Coquard har ägnat tio år av sitt liv till att forska på unga extremhögerväljare i östra Frankrike. Han tror inte att ekonomin är den viktigaste anledning till att de unga i dag röstar på den Nationella fronten:
– De har intrycket att allt redan är förlorat. Däremot så finns det en liten, men grundläggande grej som Nationell samling kan garantera dem: att även om du har det svårt att betala ditt boende och så… så kommer det alltid finnas någon som är lägre ner på stegen än dig själv, förklarade sociologen i veckan i tevekanalen TMC.
