”I många år var jag livrädd för att skriva om sex”

Geir Gulliksen om nya romanen, varför han nu vågar skriva sexscener – och kontroversen kring förra boken

Ingalill Mosander

helskärm

I Geir Gulliksens nya roman ”Se på oss nu” finns sexscener som är så pinsamma att de knappt går att uthärda.

– Det här kan du inte skriva, sa jag till mig själv. Men så gjorde jag det.

Geir Gulliksen är en av Norges främsta författare. Han nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris för sin förra roman ”Berättelse om ett äktenskap”. Nu kommer han med en bok som tar upp samma tema – hur en plötslig förälskelse kan få ett tryggt familjeliv att gå i spillror. 

Den manliga huvudpersonen Hans är femtio år och gift med Ingunn sen fjorton år. På ett bröllop träffar han den betydligt yngre Harriet som nyligen fött barn och det är med henne den scen utspelas som väckt en viss uppståndelse, för att inte säga hejdlöst munterhet.

Harriet har drabbats av mjölkstockning och som rutinerad familjefar erbjuder Hans sig att hjälpa henne att komma till rätta med denna olägenhet.

De tar sin tillflykt till en handikapptoalett, där Hans vant masserar hennes bröst så att mjölken rinner. Utanför dörren står en kö med andra otåligt väntande bröllopsgäster, däribland Hans hustru Ingunn. 

– Jag hade väldigt roligt när jag skrev det avsnittet. 

”Plågsamt att läsa”

Efter den erfarenheten kan Hans inte lämna Harriet därhän och de börjar träffas i hemlighet.

Att skriva om erotik utan att det blir pornografiskt eller genant är något av det svåraste en författare kan ta sig för. 

– I många år var jag livrädd för att skriva om sex. Men eftersom sexualiteten är en så stor del av våra liv är den fascinerande att undersöka. Så för några år sedan började jag skriva om sex på samma sätt som jag skriver om allt annat. Inte för att det skulle vara upphetsande utan för att det ofta är så pinsamt, att man gör saker som man aldrig skulle kunna berätta för någon. Mina romaner är plågsamma att läsa för att man skäms å huvudpersonernas vägnar.

”En sinnessjukdom”

Männen i Geir Gulliksens böcker är samtida och jämställda. De lever i bra relationer men där en känsla av tomhet och slentrian infunnit sig. 

– Då kan de vara mottagliga för en förälskelse och har de väl drabbats så finns det ingenting som kan hindra dem från att träffa den de blivit besatta av. Man blir galen, helt utan nåd. Man ljuger hämningslöst. Många vet inte vad som händer. Förälskelse är en form av sinnessjukdom.

Geir Gulliksen själv har fem barn och är nu gift för tredje gången.

– Jag har både blivit övergiven och själv övergivit. Jag tål mycket, jag har överlevt det värsta. Kärlekssorg gör oerhört ont. Det finns människor som stänger om sig, som aldrig mer orkar uppleva samma smärta.

Ex-frun reagerade

Geir Gulliksens förra roman ”Berättelsen om ett äktenskap” fick stor uppmärksamhet i Norge eftersom hans ex-fru gick ut offentligt och förklarade att hon kände sig utlämnad. 

– All fiction är baserad på en författares erfarenheter. Öppet, ibland dolt. Att skriva om verkliga erfarenheter är moraliskt dubiöst. Privata erfarenheter ska förbli privata. Skulle jag ha skrivit om mitt äktenskap skulle jag ha skrivit annorlunda. Som bäst kan litteraturen illustrera något som är viktigt och berör många. En författares uppgift är att inte vara rädd utan att ta sig an det som är obehagligt och som vi föredrar att inte prata om.

Geir Gulliksen har själv känt igen sig i flera böcker, bland annat i Karl Ove Knausgårds ”Min kamp” – han är Knausgårds förläggare.

– Jag tror jag har använts som en litterär modell och jag har alltid tyckt intensivt illa om det. När jag skriver, skriver jag ofta om folk som liknar mig, som har några av mina karaktärsdrag. Men då har jag någon sorts kontroll.

Samtal med Khemiri

Geir Gulliksens program för sitt Sverigebesök är fulltecknat av intervjuer och framträdanden. 

– Jag ser fram emot att träffa Jonas Hassen Khemiri på bokmässan. Vi ska tala om faderskap, familjehemligheter och utmaningen i att fortsätta att vara en familj.