EU räddar hellre sig självt än flyktingarna
I valet mellan att rädda flyktingar eller rädda EU väljer Europas ledare alltid det senare.
Även om det innebär att man måste blunda för övergrepp mot yttrandefrihet.
Ingen fråga står i dag högre upp på dagordningen inom EU än att lösa flyktingkrisen.
Lösa innebär i det här fallet att få stopp på flyktingströmmen.
För att lyckas med det måste EU ha hjälp av Turkiet. I dag hålls ett toppmöte i Bryssel mellan EU och Turkiet där EU-ledarna vill få nya garantier för att turkarna ska stoppa flyktingarna från att ta sig båtvägen till Grekland.
Signalen som EU-ledarna skickar till flyktingarna är att gränsen till Europa är stängd.
Makedonien bara släpper igenom ett fåtal flyktingar från städer i Syrien som är direkt påverkade av kriget, som Aleppo. Men eftersom det ändå fortsätter komma mellan 1 000 och 2 000 flyktingar per dag till Grekland så hotar en humanitär katastrof när tiotusentals människor fastnar och tvingas övernatta under bar himmel eller i överfulla tältläger.
EU:s ledare fortsätter hävda att de vill upprätthålla asylrätten men samtidigt är det numera nästan inga EU-länder som är beredda att ta emot de stora mängder flyktingar som flyr från Syrien och andra länder.
Bryta sönder
Frågan är så infekterad att den på allvar hotar att bryta sönder EU. Att stoppa flyktingströmmen handlar till viss del om att många länder anser att de inte klarar av att ta emot fler flyktingar. Men minst lika mycket handlar det om att rädda unionen och samarbetet mellan medlemsländerna.
Flyktingkrisen har utlöst rader av öppna gräl och lett till en infekterad stämning mellan många medlemsstater.
Den har dessutom satt den fria rörligheten, en av EU:s grundstenar, ur spel. Ett antal länder har infört egna gränskontroller vilket hotar Schengensamarbetet på sikt.
I valet mellan att hjälpa flyktingar som är i behov av skydd och att rädda EU-samarbetet är EU-ledarnas prioritet glasklar. Unionen är viktigare än flyktingarna.
EU är uppenbarligen berett att se mellan fingrarna med både det ena och det andra för att få stopp på flyktingströmmen.
Det har varit märkbart tyst från EU-ledarna efter att Turkiets president Tayyip Erdoga lät staten ta över den regimkritiska dagstidningen Zaman i fredags. Detta trots att det är ett flagrant övergrepp mot pressfriheten i ett land som söker medlemskap i EU.
Håller tyst
EU-ledarna är uppenbarligen oroliga för att en alltför frän kritik av Turkiets brott mot yttrandefriheten ska minska turkarnas vilja att samarbeta. Då håller man hellre tyst eller uttalar enbart försiktig kritik.
Det är inte lite EU begär av Turkiet. Själva vill man inte ta emot annat än ett fåtal flyktingar men kräver att Turkiet som redan tagit emot 2,5 miljoner syrier ska ge dessa och nya flyktingar skydd och samtidigt förhindra att de tar sig vidare till Europa.
För detta har Turkiet redan fått tio miljarder kronor och ytterligare 20 ligger i potten. Om Angela Merkel får som hon vill kommer EU dessutom att ta emot några hundratusen flyktingar direkt från Turkiet. Här råder dock ingen som helst enighet inom EU.
Man har svårt att enas ens om en omfördelning av de flyktingar som sitter fast i Grekland. För mer än ett halvår sedan beslöt EU att omfördela 160 000 flyktingar till alla 28 medlemsländer. Fortfarande är det bara några hundra som fått nya hem.
Därför framstår det som närmast en utopi att EU plötsligt skulle lyckas enas om en omfördelning av flyktingar som fungerar i praktiken.