Så här är skräcklivet i IS kalifat

Staffan Lindberg

Tioåringar som patrullerar gatorna med automatgevär.

Folk som piskas för att de har rökt cigaretter, lyssnat på musik – eller använt hårgelé.

Så här är den skräckfyllda vardagen i IS kalifat.

Terrorgruppen Islamiska staten, IS, har toppat nyhetssändningar världen över under året som gått. Hotet från terroristerna har debatterats och analyserats över allt.

Människorna som är fast i gruppens så kallade kalifat har däremot till stora delar glömts bort.

Mellan tre och fem miljoner antas leva i ett område stort som halva Sverige. Terrorgruppens ledare vill att befolkningen ska växa och försöker framställa kalifatet som ett paradis på jorden, öppet för världens alla sunnimuslimer.

Verkligheten är svartare än IS egen flagga.

Donatella Rovera på Amnesty International har undersökt kränkningar mot mänskliga rättigheter på plats i Syrien och Irak, ofta undercover, och är en av ytterst få västerlänningar som besökt IS-kontrollerade områden och kommit tillbaka levande.

– Fram till sommaren 2014 fanns det vissa möjligheter att ta sig in och ut. I dag är det tyvärr inte längre möjligt. Risken är allt för stor, säger hon till Aftonbladet.

Dokument har visat sig vara förfalskade och fotografier tagna på helt andra platser. Uppgifterna om vardagslivet under IS är alltid osäkra och skiljer sig från plats till plats.

– Framför allt handlar det om hur strikt sharialagarna efterlevs och vem som styr just det området, säger Rivera.

Att berätta för världen är förenat med livsfara. Ändå händer det att enstaka, skrämda, rop på hjälp når ut till oss journalister.

Aftonbladet kom i höstas i kontakt med den 35-årig keramikern och fembarnspappan Samer i terrorgruppens “huvudstad” Raqqa.

– Jag bor här med min fru och mina fem barn. Vi lever för dagen med vad vi kan hitta. Varje dag går jag ut och letar efter mat och vatten, sa han över telefon.

Samer beskrev Raqqa, en stad med hundratusentals invånare, som en mardröm, omöjlig att fly ifrån för den som saknar pengar.

– Varje dag så avrättas någon.

Livet under IS är makabert och motsägelsefullt. Urgamla, brutala sedvänjor dokumenteras och sprids med modern teknologi. Halshuggningarna på torget ligger ute på Facebook samma dag.

IS är besatta av den islam som profeten Muhammed praktiserade på 600-talet.

För invånarna är det grundläggande att svära trohet till kalifatet och dess ledare Abu Bakr al-Baghdadi. Och följa de brutala – och många gånger – bisarra lagarna.

Att dricka vin, lyssna på musik, röka och använda hårgelé är några av de saker som är förbjudna. Enligt ett läckt dokument från den syriska staden Aleppo och vittnesuppgifter till Der Spiegel ser straffskalan ut ut så här:

Dricka alkohol – 80 piskrapp

Rån – amputering av höger hand och vänster fot

Homosexualitet – dödsstraff

Rånmord – dödsstraff genom korsfästning

Avsäga sig islam – dödsstraff

Straffen utdelas på torg och andra offentliga platser och det händer att invånarna tvingas titta på.

Raqqa, som tidigare ansågs som en liberal och tolerant stad, har kontrollerats av IS i nästan två år. Barn, så unga som tio år, används för att bevaka gatorna med automatgevär, enligt flyktingar.

Särskilda moralpoliser kontrollerar att butiker är stängda under bönestunder, att män bär skägg och att kvinnor svart, heltäckande klädsel.

– Det är ett väldigt sorgligt liv. Om du går på en gata kan du tvingas in i en moské för att be, säger Zubair, 27, till tv-kanalen Al Jazeera.

Fattiga tvingas vänta i matköer. IS krigare får förtur till såväl mat som sjukvård.

– Tillgången till mat, rent vatten och elektricitet varierar enormt från plats till plats, säger Donatella Rivera på Amnesty.

Säkerhetstjänsten jagar inre fiender. Rykten sprids om människor som försvinner, men ingen vet säkert.

Länkarna till omvärlden blir allt färre. De få internetkaféer som finns kvar i Raqqa är alla hårt övervakade.

Tyska Der Spiegel fick ta del av dagboken från journalisten Farrah Schennib som lever i staden Derna i Libyen, som IS tog i oktober 2014 och som liksom flera andra städer i Libyen fungerar som en sorts koloni till IS:

“Tonårspojkar brukade gömma sig i gränderna och försöka locka till sig äldre kvinnors uppmärksamhet. Ingen vågar göra det längre. Väktarna bär svarta rockar som i Afghanistan och långa skägg. Nu tvingar de till och med affärsägarna att stänga fem gånger om dagen, som i Saudiarabien“, skrev han i mars.

Och fortsatte:

“De stängde skolorna under två månader. Läroplanen rensades på allt som ansågs icke-islamiskt. Biologi, kemi, fysik, gymnastik och musik slutade att läras ut.”

Han skriver i Der Spiegel att han fruktar att halshuggas. I juli drevs IS ut ur Derna av en annan islamistgrupp, men striderna är inte över.

Ibland kommer kristna, judar och shiamuslimer undan med att betala särskild skatt till IS. Ibland ställs de inför valet att konvertera eller dö.

De flesta har lämnat området.

– IS har lyckats med det som många försökt förgäves i århundraden i den här delen av världen: att genomföra etnisk rensning, säger Donatella Rivera.

Kvinnor är förbjudna att lämna huset utan en manlig släkting. Enligt läckta dokument kan flickor giftas bort från nio års ålder.

– Mina barn gömde sig när de såg en IS-krigare och jag släppte sällan ut dem. Min fru blev en fånge i sitt eget hem, säger flyktingen Suleiman till BBC.

I skuggan av skräcken har det ändå funnits en sorts normalitet. Bussar rullar och taxibilar tutar. Glasskiosker  håller öppet och det firas bröllop.

Bakom stängda dörrar fortsätter människor att leva; de spelar musik på låg volym och fortsätter till och med att dansa.

– Folk utmanar döden, det finns en beslutsamhet att leva, säger Raqqabon Um Ahmad till Financial Times.

Frågan är hur länge.

När omvärlden nu ökar trycket mot IS och bomberna regnar från luften ökar faran än mer.

IS försöker förhindra civila från att lämna kalifatet, dels för att kunna kräva dem på skatt, dels för att använda dem som mänskliga sköldar.

Från den syriska sidan är det svårt, men fortfarande möjligt, att fly. Från Irak är det näst intill omöjligt.

– I Mosul sitter nästan två miljoner människor fast. Hittills har staden inte bombats i stor utsträckning. Det är inte svårt att föreställa sig den oerhörda risken för civilbefolkningen när man börjar bomba i stor skala, säger Donatella Rivera.

De allra flesta i kalifatet är inte terrorister. De är män, kvinnor och barn som vill leva i fred.

Nu är de IS gisslan och fångar – och hela världens måltavla.

Källor: The Guardian, Al Jazeera, Politico Magazine, The Week, Vox, Der Spiegel, The Economist, Huffington Post, Financial Times, Human Rights Watch, Raqqa is being slaughtered silently