Mer makt åt Erdoğan – nu måste Turkiet välja

Staffan Lindberg

Presidenten följer valrörelsen från palats 30 gånger större än Vita huset

ISTANBUL. Turkiet går till val på söndag – och ett helt land håller andan.

Ett trettio år gammalt krig har åter blossat upp och skräcken för nya terrordåd är överhängande.

President Erdoğan – mannen som i tolv år har förkroppsligat Turkiet – kämpar för sin överlevnad.

När Turkiet för andra gången i år ska rösta sker det i skuggan av en person.

President Recep Tayyip Erdoğan, 61.

Inför parlamentsvalet i juni var Erdoğans plan klar: det egna partiet AKP lett av premiärminister Davutoğlu skulle åter vinna egen majoritet. Därefter skulle Turkiets författning skrivas om. Nya lagar skulle stiftas som skulle ge presidenten ännu mer makt.

Men turkarna ville annorlunda.

Det prokurdiska vänsterpartiet HDP tog sig över tioprocentsspärren till parlamentet och det parti som Erdoğan själv grundat berövades på sin egen majoritet.

Palats med 1150 rum

Under Erdoğans första år vid makten växte den turkiska ekonomin stadigt och AKP betraktades av många som en frihetsrörelse. Före Erdoğan hade vi knappt el och vatten, kunde folk säga. Före Erdogan var vårt land i skuld.

Presidenten ignorerade kritiska röster och fortsatte att bygga på sitt sultanliknande presidentpalats i Ankara, som med sina 1150 rum skulle bli 30 gånger större än Vita huset.

Men Erdoğans framgångsmaskin körde fast. Och kränkningarna av mänskliga rättigheter fortsatte.

Dagarna efter parlamentsvalet i juni i år tycktes Erdoğan stå handfallen. Förhandlingarna om en koalitionsregering bröt snabbt samman och presidenten utlyste nyval.

Järnring runt städer

Osäkerheten förvandlades till oro när den två och ett halvt år långa vapenvilan med PKK-gerillan bröts i juli. Turkiet anföll baser i Irak och PKK utförde bombattentat i Turkiet. Tiotals soldater och polismän dödades.

I jakten på attentatsmännen slog den turkiska militären järnring mot flera kurddominerade städer.

Mat, vatten och mediciner fick inte komma in.

Städerna besköts, det pågick gatustrider. Civila dödades. Till och med barn.

Cizre, Silvan, Nusaybin, Diyarbakir. En efter en prickades våldets städer in på kartan.

Var angreppen på de kurddominerade städerna en kollektiv bestraffning för att invånarna röstat fel? Eller handlade det om nationell säkerhet?

Det beror på vem man frågar.

Anklagas för selfie

Situationen förvärrades snabbt när lynchmobbar började attackera HDP:s partikontor i flera städer. Borgmästare kopplade till partiet arresterades. Och advokater och oppositionella journalister.

Den politiska tidskriften Notka gjorde ett fotomontage på Erdoğan som tog en selfie framför kistor med döda soldater.

Satirteckningen kunde tyckas harmlös men satte fingret på Erdoğans känsligaste punkt: att han skulle utnyttja de döda soldaterna för att skapa en patriotisk feber som skulle säkra hans makt vid nyvalet.

En domstol drog in tidningen och chefredaktören anklagades för terroristpropaganda.

Blodigaste terrordådet

Erdoğan hotade före valet i juni med kaos om AKP inte fick egen majoritet. Nu – när landet står på randen till inbördeskrig – tycks han ha fått rätt.

Frågan, som delar Turkiet inför nyvalet, är vem som egentligen skapade kaoset.

Den 10 oktober small det. Först en gång. Och sedan en gång till.

Innan dagen var slut var 100 människor döda. Terrordådet mot HDP:s demonstration utanför järnvägsstationen i Ankara är det blodigaste i Turkiets moderna historia.

Anklagelser riktades mot både Erdoğans parti och PKK. Men snart pekade spåren mot den tredje kraft som just nu destabiliserar Turkiet.

Terrorgruppen IS.

Rädsla i valspurten

När Turkiet på söndag åter går till val är det ett land fyllt av rädsla snarare än valfeber. Partiledarna har ställt in framträdanden och många väljare vågar inte göra sin röst hörd.

Alla väntar på nästa bomb.

– Det har varit en lågmäld valrörelse från alla sidor. Situationen är känslig, säger svenska riksdagsledamoten Margareta Cederfelt (M), som leder de internationella valobservatörerna från OSCE.

Attackerna mot medier har fortsatt och så sent som i onsdags, fyra dagar före valet, slog polisen till mot två oppositionella tv-stationer i Istanbul. Samma dag åtalades en tolvåring och en trettonåring för att ha rivit ner valaffischer på Erdoğan, enligt Hürriyet Daily.

De flesta opinionsundersökningarna pekar på att Erdoğans parti AKP inte har vunnit på oron och att maktfördelningen ser ut att bli snarlikt det i juni.

Kommer valet att gå rätt till?

Tiden rinner ut

Oroväckande tecken saknas inte. Beslutet att inte tillåta röstning i hundratals byar, påfallande ofta starka HDP-fästen, har väckt hård kritik. Oppositionen talar om färdigtryckta röstsedlar och elektronisk manipulation. AKP fruktar att själva drabbas av valfusk – i de kurdiska delarna.

Medborgarorganisationen Oy ve Ötesi (”Bortom rösten”) har vuxit snabbt och kommer att ha tiotusentals volontärer ute i vallokalerna för att se till att folk inte röstar dubbelt eller förvägras att rösta.

– Samtidigt som det finns en stor oro hos många finns det en stark vilja att gå ut och använda sin röst, säger Margareta Cederfelt.

Från presidentpalatset i Ankara följer Recep Tayyip Erdoğan sitt eget ödesval. Ännu är hans ställning stark i AKP, men det finns tecken på att missnöjet med hans ledarstil växer.

Grannländerna Syrien och Irak har kollapsat i blodiga inbördeskrig. Turkiet balanserar på avgrundens rand. Bara en sak tycks klar: den som vill rädda Turkiet har bråttom.

Följ Staffan Lindberg på plats i Turkiet.