”Kriget gjorde mig till en annan människa”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-18
Arkadij Babtjenko stred i Tjetjenien - i höst kommer hans vittnesmål på svenska
MOSKVA
Arkadij Babtjenko offrade sig för fosterlandet.
När han kom hem hade kriget förändrat hans liv men ingen tackade honom för hans insats.
– De flesta som återvänder från Tjetjenien klarar inte av livet, de börjar supa, blir kriminella, en del begår självmord, säger Arkadij till aftonbladet.se.
Arkadij Babtjenko, 30, överlevde genom att skriva om sina upplevelser. I höst kommer en del av hans texter ut i svensk översättning på förlaget Ersatz.
Den 18-åring som gick ut i det ryska inbördeskriget i Tjetjenien blev kvar där. Hem kom en annan människa som i dag hatar kriget och aldrig mer vill hålla ett vapen i hand.
– Kriget var inte bara meningslöst, det var så smutsigt. Jag har inga ord för att beskriva det.
Det är förmiddag i kaféet som ännu inte öppnat på Novaja Gazetas redaktion i Moskva. Arkadij ordnar själv fram muggar, tepåsar, socker och askkopp. Efter tre cigaretter tappar jag räkningen.
Framför mig sitter en person som upplevde både det första och andra Tjetjenienkriget. Jag förstår inte vad det innebär. Arkadij försöker förklara.
En bra soldat
– Det är en helt annan värld. Det som betyder någonting här betyder ingenting där. En författare som satt i Stalins läger skrev att upplevelsen var totalt negativ. Kriget är på samma sätt endast negativt. Jag är en bra soldat, jag vet att jag är en bra soldat. Jag kan skjuta, strida, överleva. Men här spelar den kunskapen ingen som helst roll.
Arkadij Babtjenko kom hem till Moskva i uniform. Han väntade sig någon form av uppskattning, i alla fall en klapp på axeln.
– Jag trodde att de skulle berömma mig och tacka mig för att jag försvarat fosterlandet. Men när jag kom hem struntade man i mig, jag fanns inte.
Arkadijs värld hade förändrats. Andras världar var desamma.
– När jag slog på tv:n fick jag en chock. Några timmar tidigare hade jag varit på en plats där man dödar människor och här på tv visade man något reportage från en nattklubb. Hur kan människor gå och roa sig på nattklubb när det pågår krig i deras land? Jag kände mig förrådd.
Arkadij försökte återvända till sitt gamla liv och de gamla vännerna. Det gick inte.
Kunde inte umgås
– Det var en avgrund mellan oss. De var fortfarande som 18-åringar, jag kände mig som en 100 år gammal man. De ställde frågor som: ”Sköt du människor?” ”Hur många dödade du?”. Ingen var ett dugg intresserad av att veta hur många jag räddade. Jag kunde inte umgås med dem för de förstod inte och det gick inte att förklara. Kanske lika svårt som för en kvinna att förklara för en man hur det är att föda barn eller att få en blind att förstå vad färgen grönt är för något, säger Arkadij.
Vad gjorde kriget med er som var där?
– Ett inbördeskrig där du strider mot dina egna är ett smutsigt krig som påverkar dig psykiskt väldigt starkt. Alla från Tjetjenien känner sig som förlorare. De som återvänder har inga chanser, de får inga jobb, de börjar supa. Många bryter kontakten med sina familjer, sina barn. Många börjar begå brott, en del tar livet av sig.
Arkadij Babtjenko beskriver den ryska armén som en plats för unga män ur underklassen. De med pengar köper sig fria från militärtjänsten. Själv var han ett undantag som faktiskt ville till armén. 18-åringen Arkadij drömde om hjältedåd och hade läst Erich Maria Remarques ”På västfronten intet nytt”. Verkligheten hann i kapp, kriget var helvetet men Arkadij ångrar ingenting.
Annan världsuppfattning
–Utan kriget hade jag förmodligen varit jurist och arbetat som advokat på ett kontor. Det kanske inte hade varit dåligt alls. Men kriget gav mig en helt annan uppfattning om världen. Jag värdesätter inte människor utifrån vad de jobbar med utan utifrån vilka de är i själva verket. Jag har lärt mig vad liv är och vad död är. Jag har sett människor dö, inte för någon stor sak utan för att rädda sina vänner. Kriget har lärt mig att människoliv är något absolut heligt.
Att Arkadij började skriva var ett sätt att överleva. Självhjälp i brist på stöd från den stat som sänt honom i krig.
– I början använde jag läsarna helt och hållet som mina psykologer. Ni mår sämre och jag mår bättre, säger Arkadij och ler för första gången under intervjun.
Arbetar som krigsreporter
Sedan förstod han att han ville skriva. I dag arbetar han som krigsreporter på tidningen Novaja Gazeta och drömmer om att bli författare. För sina första berättelser fick han det ryska debutantpriset. I höst kommer en del av hans texter ut i svensk översättning under titeln
”Krigets färger”.
Det är inte krig i Tjetjenien längre. Det förekommer fortfarande beskjutningar och kidnappningar men det är inte krig, säger Arkadij. Och det borde aldrig ha blivit krig.
– Det andra kriget var ren politisk dumhet. Det var, enligt min mening, Putins första kampanj. Han skulle bli president, men hur? Jo, genom att krossa terroristerna. Därför startades kriget.