”Han skriker och ber om nåd”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-05
Kairo. Elva dagars oroligheter har satt sina spår. Och de syns tydligt på Kairos gator.
Skärvor efter sönderslagna fönsterrutor knastrar under fötterna, och de få människor som vågat sig ut ser spända och tärda ut. Vid varje korsning står grönklädda soldater står utposterade. Vapnen är skjutklara.
Stopp! Här får ni inte vara säger en myndig stämma på arabiska och fortsätter: Vart är ni på väg?
Jag försöker att undvika att svara. Min spanska kollega gör likadant.
På grund av vad som hänt utländska journalister de senaste dagarna känner jag mig illa till mods när vi blir stoppade av egyptisk militär.
Vi släpps snart, men beordras att lämna området.
Vi fortsätter, men hinner inte gå långt. Samma procedur ska upprepas ytterligare tre gånger innan vi äntligen kan bege oss tillbaka till hotellet.
Regimens motståndare har utlovat att detta ska vara dagen då Mubarak tvingas avgå. Dagen då hans trettioåriga diktatur faller.
Och det är vårt uppdrag att bevaka det.
Men, vi stoppas ingen. En liten satt militärpolis med ett runt ansikte skriker åt oss att vi ska följa med. Spottet yr ur munnen på honom när han skriker. Återigen: tillbaka till Mubarak-anhängarnas checkpoint.
Plötsligt börjar militärpolisen sparka besinningslöst på en av fångarna, en yngre man. Han skriker och ber om nåd. Ramlar ner på marken. En elpistol riktas mot hans nacke. Mannen säckar ihop. Hela kroppen skakar och vrider sig av smärta. Sluta! Sluta! Det gör ont, skriker han. De andra polismännen springer fram och säger åt sin kollega att sluta. Men i stället blir en ny fånge hans nästa offer.
Vi knuffas ut i en bil. På vägen tillbaka möts vi av de beryktade "baltagia", kriminella huliganer som får betalt av regimen för att misshandla oppositionella. Männen, beväpnade med järnrör, påkar och knivar stoppar vår bil. Sedan några dagar har de uppmanats av regimen att ge sig på utländska journalister. Stämningen är mycket hotfull.
De har tagit uppmaningen på allvar.
Många timmar senare stapplar vi tillbaka in på hotellet. Skärrade och uttröttade.