Svenska Amanda hamnade mitt i stridigheterna

Nu är hon mest orolig för sina kamrater

Wolfgang Hansson

HONGKONG. Amanda Björkman, 22, pekar upp mot taket där hon stod och såg de våldsamma striderna mellan polisen och studenterna.

– Trots att jag var en bit bort blev jag påverkad av de enorma mängder tårgas som polisen avlossade.

Nu är hon tillbaka på Chinese University för första gången sedan hon blev evakuerad.

Mest förvånad är hon över hur snabbt myndigheterna har städat upp på universitetet. När vi går runt berättar Amanda om barrikaderna som stod vid alla ingångar med tio meters mellanrum för att stoppa polisen från att kunna storma universitetet. Hon berättar om den mänskliga kedjan av studenter som langade förnödenheter, skyddsutrustning och annat till frontlinjen och till de olika byggnaderna där man byggde upp förrådslager.

Nu är det enda som finns kvar graffitin på vägarna med slagord som ”Tyranniet är redan här” och ”Lev fri eller dö medan du försöker”.

– Det är en märklig känsla att vara tillbaka, säger Amanda Björkman. Det är så tyst och fridfullt. När jag blev evakuerad för mindre än en vecka sedan så var det totalt kaos. Jag bevittnade rena krigsscener även om jag försökte hålla mig borta från konfrontationerna. Nu känns det som det nästan inte hänt.

Bakom oss kommer enstaka studenter med resväskor för att hämta sina saker som de inte hann få med sig när de flydde stridigheterna.

Studenterna var välorganiserade

Amanda beskriver hur studenter tog sig in i sporthallen och plockade fram pilbågar och tillverkade spjut av långa metallstänger. Andra tillverkade bensinbomber.

– Det hela var mycket välorganiserat där alla som deltog hade sina bestämda arbetsuppgifter. Detta trots att allt hände väldigt plötsligt.

När studenterna blockerade en bro som finns inne på campus som fungerar som genomfartsled så kom kravallpolisen. Därefter låg allt fokus på att hindra dem från att komma in på skolan som omfattar ett jätteområde där 20 000 studerar.

– Chinese University blev en symbol som drog till sig många studenter från andra skolor som ville hjälpa till.

”Förstår hur viktig kampen är”

Trots scenerna hon bevittnade och det faktum att hennes ögon och hals sved av tårgasen var Amanda aldrig riktigt rädd för sin egen säkerhet. Däremot var hon förbluffad över polisens uppträdande.

– Deras användande av tårgas var helt oproportionelig. De avlossade 1 500 rundor tårgas. De sköt även med gummikulor. De lokala studenterna försökte lugna oss utbytersstudenter som bodde på universitetet. Dom gav mig gasmask och hjälm och var väldigt måna om att vi skulle må bra.

Flera i hennes klass är mycket aktiva i studentrörelsen.

– De kom ofta till lektionerna utan att ha sovit en blund på hela natten. I stället hade de varit ute och demonstrerat. Då förstår man hur viktig den här kampen är för dem.

Vi passerar skolans tunnelbaneuppgång som är igenbommad. En metallisk röst meddelar att tågen inte går på grund av vandalisering. I travar utanför ligger rester av barrikader, bland annat högar med halvt sönderbrända träplankor.

Utanför en annan byggnad står en stor affisch uppställd på träpålar med hemmagjorda betongfundament. Affischen är en tidslinje med bilder över händelserna på Himmelska fridens torg i Peking där hundratals oskyldiga, många studenter, sköts ihjäl när de demonstrerade för frihet i Kina.

”Värsta intrycket av Hongkong”

Värst under kaoset tycker Amanda var den dåliga informationen från skolan.

– Det gick massor av rykten men det var svårt att få klara besked.
Till slut ordnade skolan ett boende en bra bit bort från universitetet.

Amanda som är hemmahörande på Gotland kom till Hongkong i slutet av augusti för att studera sociologi. Redan första helgen när hon och några kompisar åkte in till centrala Hongkong hamnade de i tunnelbanan där tårgasdimman låg tät.

– Det gav verkligen värsta intrycket av Hongkong.

Ändå har hon i motsats till de flesta av de övriga dryga dussinet svenska utbytesstudenter valt att stanna. Många har uppmanats av sina universitet i Sverige att resa hem.

Nu tänker hon skriva sin kandidatuppsats om demokratirörelsen. Oroligheterna har gett henne extra stoff. Hon har pratat med många av studenterna aktiva i frihetsrörelsen.

– De flesta säger at de inte tänker ge upp. Men samtidigt som de har ett brinnande engagemang är många väldigt trötta. Men de tycker inte att det finns någon väg tillbaka.

Oroliga för hennes säkerhet

Amandas föräldrar har varit oroliga för hennes säkerhet. Därför tänker hon nu lämna Hongkong under några veckor. Universitetet är stängt fram till i januari.

– För min del är jag mer orolig för alla mina kamrater. Jag kan bara släppa det här och åka hem men de fortsätter kämpa för sina rättigheter.