Forskare: Vapenamnesti ett slag i luften

En vapenamnesti är ett symbolpolitiskt slag i luften som missar det uttalade målet att minska gängens tillgång till vapen. Det anser kriminologen Manne Gerell.

– Det har ingen eller marginell effekt på brottsligheten, säger han.

S-ledaren Magdalena Andersson kräver att regeringen utlyser en vapenamnesti för att minska de kriminella gängens tillgång till vapen.

Men forskningen på området, som främst gäller så kallade ”buybacks” där man betalat folk för att lämna ifrån sig vapen, ger inget stöd för att vapenamnestier påverkar kriminaliteten, säger Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet som forskar på gängvåld.

– Och då ska man tänka på att när man betalar någon för att lämna in vapen så kanske man ändå kan nå en del kriminella vapen. När det bara handlar om att lämna in vapen utan straff så kommer man i ännu mindre mån att få kriminella vapen, utan mest vapen som inte längre används.

Ingen koppling till brott

Magdalena Andersson pekar på att tidigare svenska vapenamnestier har gett goda resultat.

Senast det begav sig, 2018, lämnades cirka 12 000 vapen och 28 ton ammunition in till polisen. Enstaka vapen kunde knytas till den kriminella miljön, men majoriteten var gamla jaktvapen. Dessförinnan, 2013, lämnades 15 000 vapen in, men enligt P4 Sörmland kunde inte ett enda kopplas till brott.

– Det är inte den typen av vapen man får in. Det kan möjligen ha en effekt på saker som att man har färre vapen i hem och därav färre skadeskjutningar eller självmord. Men på kriminaliteten har det ingen eller på sin höjd en marginell påverkan, säger Manne Gerell.

Fokus på symbolfrågor

Från både regering och opposition lägger man, säger han, mycket fokus på symbolfrågor som låter bra men som saknar stöd i forskningen. Ett sådant exempel från regeringshåll är förslaget om så kallade visitationszoner, som skulle ge polisen rätt att i vissa områden visitera människor utan brottsmisstanke.

– Det har ingen större inverkan på brottsligheten och samtidigt riskerar det att skada förtroendet för polisen i utsatta områden. Det finns fler, såklart, men det är ett tydligt exempel från den sidan som diskuterats mycket.