Nedsläckta fönster och folklig vrede – här syns krisen på gatorna
”De uppmanar oss att tvätta oss med en tvättlapp istället för att duscha. Själva sitter de i sina upplysta våningar.”
Uppdaterad 2022-10-12 | Publicerad 2022-10-09
Ropen skallar mellan husväggarna.
”Värme, bröd och fred! Värme, bröd och fred”.
I fronten av demonstrationståget kör några polispiketer med blå saftblandare i snigelfart när ormen av människor svänger in på Unter den Linden.
BERLIN, TYSKLAND. Över hela Tyskland demonstrerar människor mot höga energipriser och allmänt ökade levnadsomkostnader. Än så länge är det mest grupper på ytterkanterna som tar till gatan men det är en utbredd uppfattning att när vintern – och de första elräkningarna – kommer så blir det massprotester.
Läget påminner lite om vad som hände under coronapandemin. I början var protesterna små men de växte med tiden och blev ett problem för regeringen.
I den här demonstrationen i Berlin deltar 1 500 människor enligt arrangörerna som är en rad olika grupper på vänsterkanten. Hemmasnickrade plakat blandas med tryckta banderoller.
”Inför prisstopp på energi och mat”, lyder en. ”Ned med priserna, upp med lönerna”, står det på en annan.
Tre män håller upp en lite större banderoll där de kräver att Nord Stream 2 ska repareras och öppnas upp för att ta emot rysk gas.
Många av grupperna demonstrerar för fred i Ukraina.
– Vi måste förhandla med Ryssland, mässar en talare genom högtalaranläggningen. Vi måste reparera Nord Stream 1 och 2 och öppna dem för gasleveranser. Och vi måste sluta med sanktionerna.
Publiken jublar och applåderar. Polisbussar står parkerade runt det torg mellan Brandenburger Tor och Alexanderplatz där alla samlats. Några poliser patrullerar med sina kravallhjälmar hängande från höften. Andra sitter kvar i sina bilar.
Skulle leverera gas i ett halvt sekel – sprängdes efter elva år
Jaquline Catarina Singh, 26, deltar i manifestationen eftersom hon är orolig för att hennes mamma inte ska klara av de höga elräkningarna.
– Hon är förtidspensionär och hennes pension räcker knappt till som det är, berättar den mörkhåriga studenten.
– När hon går in i matbutiken måste hon vända på varje krona. Hon törs inte sätta på värmen hemma av rädsla för att det ska bli för dyrt.
I dagsläget är det oklart hur det kommer att gå, menar Jaquline.
– Om hon inte klarar sig måste jag försöka stötta henne ekonomiskt och jag är student.
Precis som till alla andra studenter så har regeringen utlovat 2 000 kronor i bidrag för att möta kostnadsökningarna.
– Men vi får inte pengarna förrän i januari, klagar Jaquline. Det är ju nu jag måste betala mina räkningar.
Hon har bekanta som fått tiotusen kronor i elräkning.
– Det är mer än dubbelt mot normalt. Men lönerna har inte dubblerats.
Jaquline tycker att det borde införas ett omedelbart prisstopp på alla viktiga varor.
För Barbara Majd Amin är det inte elräkningarna som skrämmer mest. Hon bor i en hyreslägenhet och klarar sig hyfsat.
– Jag är mer rädd för kriget, säger hon med dämpad röst. Jag tror att kriget kan sprida sig om vi inte får till en vapenvila. Kan vi få fred så kommer också priserna att sjunka.
Hon tycker att väst gjort det mesta fel i sitt svar på Putins invasion av Ukraina.
– Det var vi själva som först använde energivapnet genom att införa sanktioner mot Ryssland. Och nu blir vi förvånade när Ryssland svarar med samma mynt. Det borde ha varit lätt att förutse. Någon form av förhandlingar måste till men samtidigt har vi slängt igen alla dörrar mot Ryssland. Det är farligt.
Hon låter mer och mer förtvivlad när hon fortsätter.
– Vi skickar hela tiden mer vapen till Ukraina och får höra att det ska skapa fred. Det är ju fullkomligt absurt.
I en gest av hjälplöshet slår hon ut med händerna.
Talkörerna stämmer upp igen. Det metalliska ljudet från en megafon stiger mot skyn. ”Värme, bröd och fred!”.
Alltfler tyskar kopplar ihop de kraftiga kostnadsökningarna med kriget. Fortfarande säger tre av fyra att landet bör fortsätta stötta Ukraina men frågan är hur det blir i vintern när folk både riskerar att bli fattiga och få frysa.
De vi möter på demonstrationen är inte representativa för genomsnittstysken men opinionsmätningar visar att stödet för Ukraina minskar inte minst i de östra delarna av Tyskland där en av tre vill se ett slut på vapenleveranserna till Ukraina.
Många tycker att kriget kommit obehagligt nära Tyskland i och med attackerna mot Nord Stream vars ledningar slutar i Tyskland.
Martin Sucherneck håller i ett hemmagjort plakat med krav på pristak för energi. För honom är det viktigaste att komma åt energibolagen som gör stora vinster på de höga priserna.
– Jag vill att bolagen ska tas över av staten och att vi omstrukturerar hela energimarknaden på ett sätt som gynnar vanliga människor istället för stora företag med vinstintressen.
Han rättar till glasögonen och drar ena handen snabbt över den nästan helt kala hjässan.
– Självklart är jag orolig för mina elräkningar, säger han. Inte minst eftersom vi fortfarande inte har en aning om hur det statliga stödet kommer att se ut. Kommer staten att betala fem procent av elräkningen eller tio eller 20? Vi alla lever i en stor osäkerhet. Ovanpå det kommer alla andra varor som stiger i pris vecka för vecka.
Jag frågar om han tycker regeringen sköter energikrisen på ett bra sätt. Han muttrar missnöjt.
– Regeringen gör ett jättebra jobb för de som redan är rika. Men en ensamstående mamma som ska föda sina barn har hamnat rejält i klistret. Arbetarklassen kämpar redan för att ha råd.
Det blåser en lite kall höstvind. Gula löv virvlar runt. Himlen är mestadels mulen. Men pensionären Peter Hoffmann ville ändå komma för att visa sitt missnöje med den politik som koalitionsregeringen bestående av socialdemokrater, miljöparti och liberaldemokrater för. För säkerhets skull har han klätt sig i en rejäl skinnjacka.
Han menar att regeringen gjorde ett stort misstag när de införde sanktionerna mot Ryssland.
– De beslutade om sanktionerna utan att först fundera över konsekvenserna. Nu har vi stora problem och det drabbar vanliga människor.
Han är också rejält förbannad på regeringens uppmaning till medborgarna att spara på energi.
– De uppmanar oss att släcka ljusen och att tvätta oss med en tvättlapp istället för att duscha. Men själva sitter de i sina upplysta våningar och behöver inte dra ner på någonting. De har råd att betala sina räkningar hur höga de än är.
Faktum är att regeringen till och med infört en förordning som innebär att alla offentliga byggnader, affärsskyltar och butiksfönster måste släckas efter klockan tio på kvällen.
När vi en kväll åker ner till shoppinggatan Kurfürstendamm för att se hur det efterlevs är det lite si och så. Mercedesskylten på toppen av en hög glasbyggnad släcks på slaget tio. Den kända minnesmärket Gedächtniskirche., en delvis ruin från andra världskriget är kusligt mörk. Många fasader är svarta. Men samtidigt lyser det som vanligt i många skyltfönster.
HM:s butik i gamla Kranzler Cafes klassiska runda byggnad är släckt. Men Hugo Boss snålar inte på belysningen. I Apples konceptbutik med hundratals iphones och surfplattor är ljuset så starkt att man nästan blir bländad.
När vi en kväll vandrar runt i Hamburgs hamnkvarter är bilden densamma. Stan är mer nedsläckt än den brukar vara men långtifrån alla följer reglerna.
Oliver Powalla från miljöorganisationen Bund tycker ändå att det är bra med en sparkampanj. Själv har han cyklat till vårt möte istället för att ta bilen.
– Man kanske inte sparar stora mängder energi, och det kommer inte att rädda oss, men det är ändå en bra signal till allmänheten. Saker som att sänka inomhustemperaturen någon grad kan man gärna behålla även efter krisen. För framtiden är det viktigt att vi energieffektiviserar.
Däremot tycker han att staten borde vara mer detaljerad i sina krav på hushåll och företag.
– Nu blir det lite som att alla gör som de vill. Det finns ingen riktig styrning.
Alla som går över torget där demonstrationen hålls är inte aktivister. Läraren Verena Steinhardt, 45, råkar passera med sin dotter. Hon är pessimistisk inför vintern.
– Jag har inte sett några elräkningar än men vi har lagt undan lite pengar eftersom jag fruktar det värsta.
Hon tycker att det var ett stort misstag av Tyskland att göra sig så beroende av rysk gas.
– Det största misstag vi gjort. Det får vi betala för nu.
Men hon tycker ändå att regeringen sköter sig hyfsat.
– De är ju inga trollkarlar. De kan ju inte få fram gas hur som helst.
Hon tvekar inte när jag ställer frågan om Tyskland kommer att klara krisen.
– Det kommer vi att göra, slår hon fast. Vi är ett rikt land som har bättre förutsättningar än de flesta andra att klara en sån här kris.
