På många sätt har Erdogan sig själv att skylla

Wolfgang Hansson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-07-16

Även om president Erdogan lyckats slå ner kuppförsöket så är hans auktoritet svårt skadad.

Kuppmakarnas aktion är en indikation på hur instabilt Turkiet blivit.

Ihop med allting annat som hänt i världen de senaste veckorna ger den känsla av ett världsläge som spunnit utom kontroll.

Vi har ett regionalt storkrig i Mellanöstern som gett upphov till en flyktingsituation som destabiliserar hela Europa. Följt av det brittiska beslutet att lämna EU. Ovanpå det nya, fruktansvärda terrordåd med många offer och så en kupp i Turkiet.

Inte konstigt att alltfler människor ställer sig frågan; vart är världen på väg?

Delvis hänger de här sakerna ihop. Kriget i Syrien har inte bara gett upphov till en av vår tids mest omfattande flyktingströmmar. Det har också fött fram IS och gett dem en bas från vilken man kan låta sina anhängare attackera Europa.
Vi vet ännu inte de exakta motiven bakom försöket till militärkupp i Turkiet men det skulle vara mycket förvånande ifall inte det senaste årens många terrordåd i landet spelat en viktig roll. När terrorister kan attackera landets största flygplats, som i Istanbul nyligen, undergrävs förtroendet för de som styr. Särskilt om demokratin från början är bräcklig.

President Tayyip Erdogan har de senaste åren med sitt sätt att styra bidragit till att polarisera stämningen i landet. Turkiet har delats upp i en del som fortfarande stödjer honom och en annan hälft som alltmer kraftfullt motsätter sig Erdogans försök att roffa åt sig mer makt, kasta journalister i fängelse och på andra sätt undergräva demokratiska rättigheter. Hans maktarrogans har tagit sig närmast bisarra uttryck.
Landet har varit som en tryckkokare som när som helst riskerat att explodera.

Under stora delar av 1900-talet senare hälft styrde militären Turkiet direkt eller indirekt. Erdogan har på olika sätt försökt rensa ut militärer som han fruktar skulle försöka ta makten. Därför kom kuppförsöket ändå överraskande för många.

Militären har traditionellt sett sig som försvarare av det sekulariserade Turkiet och har med ogillande sett Erdogans tendenser till en smygislamisering av det turkiska samhället.

Nu återstår att se vilka efterverkningarna av kuppförsöket blir. Erdogan har redan hotat med att de som ligger bakom kommer att få betala ett högt pris men frågan är hur det kommer att påverka Turkiet i övrigt.

Landets militär är den näst största i Nato, efter USA. Turkiet spelar en viktig roll i den USA-ledda koalitionen mot Islamiska staten, IS.
Sedan ett drygt år tillbaka har Erdogan avbrutit fredsprocessen med den terrorstämplade kurdiska gerillan PKK och istället startat vad som alltmer liknar ett inbördeskrig i sydöstra Turkiet. Något som ytterligare bidragit till att destabilisera landet och öka förtrycket av oliktänkande.

På många sätt har Erdogan sig själv att skylla för kuppförsöket. Han försöker nu få det att framstå som det bara är en liten klick inom militären som ligger bakom försöket att ta makten med våld men det är än så länge oklart om det verkligen förhåller sig så.

Återstår att se om Erdogan har kraften att återupprätta sin auktoritet över nationen.

Tayyip Erdogan som när han tog makten 2002 snabbt blev något av Europas älskling har de senaste åren blivit alltmer illa omtyckt i kontinentens huvudstäder. Omvärlden ska ändå vara tacksam för att kuppförsöket misslyckades. Även en dåligt fungerande demokrati är nästan alltid bättre än en militärdiktatur. När militären börjar skjuta på det egna folket är det minst sagt illavarslande.

Utanför Turkiet skulle inte många sörja om Erdogan försvann men det bör i så fall ske med demokratiska metoder.