Kikki D bjuder på 15 pangartiklar – minst

helskärm

Dansbandssångerskan Kikki Danielsson levde upp till Sommars outtalade krav på olyckor, svår barndom, svek, självmedlidande och ett okrossbart ”kämpa vidare”.

Jag ser en risk i att vanebildat nyttjande av Sommar leder fram till att lyssnarna drabbas av årets pop-sjukdom: panikångest.

Danielsson gick ut hårt. Hon gycklade löpsedlar. Han gnällde över skvallertidningar; inte ens de så gedigna kvällstidningarna undgick hennes etter.

Om jag nu först betygar, att hennes Sommar i eftermiddags var enkelt, kul och lättlyssnat, speciellt tack vare att hon kan formulera humoristiska meningar, så kan jag sedan konstatera att hennes taktik är riskfylld:

Kikki D:

1) Jag mobbades alla mina år i Ryfors folkskola.

2) Kikki D: Jag var fosterbarn och grät mig genom hela min barndom.

3) Kikki D: Jag hamnade i djup sorg när min katt dog.

4) Kikki D: Jag har lärt mig att lyssna till mitt inre.

5) Kikki D om sin figur: Längden (156,5 cm) har jag efter min mor, bredden har jag jobbat fram själv.

6) Kikki D: Tidningarna stjäl mina twitterinlägg.

7) Kikki D: Jag har fått mitt första barnbarn, helt magiskt.

8) Kikki D: De plågade mig i skolan, nu vill de ha min autograf.

9) Kikki D: Vi måste stoppa mobilhatet, någon skrev att jag är så ful att jag borde gå och hänga mig i ett tjockt rep.

10) Kikki D: Jag har utsatts för misshandel, svek och skam.

11) Kikki D: Scientologerna lurade mig och bandet att ta en kurs, skräckslagen av deras hot.

12) Kikki D: Förlovad tre gånger - tack för att ni ville ha mig, synd att det sprack.

13) Kikki D: Jag drömmer om en avskedsshow om kärlek.

14) Kikki D i exklusiv intervju: Jag är samma bondgräbba som förr.

15) Kikki D: Jag har lärt mig vad ödmjukhet betyder.

O ja! Sommarprataren i dag var självupptagen så som det anstår en Hänt i Veckans olyckscelebritet. Banaliteterna stod som spön i backen. Beskäftigt sa Danielsson: ”Barn kan inte välja sina föräldrar” och ”prata med varandra i stället för om varandra”.

Men, Heimerson, du sa att programmet var bra. Ja. Danielssons öppenhjärtighet och humor slog ner allt motstånd. Jag kapitulerade, när hon berättade hur flickorna hängde efter bandets män men att hon för egen del var tvungen att konstatera: ”Det var alldeles för få manliga groupisar!!”

Musikvalet var gott. Men varför vara så blyg i stället för att spela en äkta Kicki Danielsson för oss lyssnare? Naturligtvis bjöds vi heller inget av sommarens sanna signum, en Taubelåt.

Staffan Heimerson