Läsarnas reaktioner på #medberoende: "Tack!"

I veckan startade Aftonbladets artikelserie #medberoende.

Mejlen har strömmat in från hundratals läsare med egna erfarenheter av närstående med missbruk.

– Förhoppningsvis har vi öppnat en dörr, säger Aftonbladets Eric Tagesson och Åsa Passanisi.

Många visste att problemet var stort. Men det var svårt att förbereda sig på den enorma responsen, säger Åsa Passanisi och Eric Tagesson.

– Det har varit ett skrämmande stort antal mejl. Det visar på hur utbrett det här problemet är. Det är så väldigt många som levt i dolt missbruk och med den skam som följer.

För många är det första gången de berättar.

– Det är som att vi har öppnat en ventil. Många har ett behov att skriva av sig. Samtidigt är det få som vill ställa upp med bild och namn. Det är ännu ett bevis på vilket tabubelagt ämne detta är.

– Förhoppningsvis har vi öppnat en dörr.

Vem bär skulden?

– Det är svårt att ge ett rakt svar på det. Men vår granskning visar på brister i flera kommuner. Trots att de har en skyldighet att erbjuda stöd till anhöriga är det få som har fungerande rutiner. Många av de vi pratat med har aldrig varit i kontakt med sociala myndigheter.

Under hashtaggen #medberoende på Twitter har hundratals läsare skrivit om sina upplevelser. Ytterligare hundratals har delat sina historier på mejladressen medberoende@aftonbladet.se. Under en chatt på Aftonbladet.se i måndags fick läsarna ställa sina frågor till Aftonbladets Åsa Linderborg och under tisdagen anordnades ytterligare en livechatt med Sanna Lundell. Chatten besöktes av 300 000 läsare.

Även på Facebook strömmar kommentarerna in. Ann Söderlunds kolumn blev en av gårdagens mest delade i sociala medier.

Lena Holmberg skriver: ”Mycket bra ämne ni tar upp. Vi lever i ett lagom land och varför ska det vara så svårt att just tänka lagom när det gäller alkohol?!”

Historierna har varit hjärtskärande. Barn, så unga som två år, har lämnats ensamma hemma medan pappa eller mamma försvunnit i jakten på fyllan - ibland i flera timmar.

”Jag växte upp som äldsta barnen i en familj på senare fem stycken. Jag minns inte min far som nykter när jag växte upp..." skriver en läsare.

”Jag har sovit i soprum för att slippa festerna uppe i lägenheten” berättar en annan.

Olivia Tryggs historia har väckt mycket känslor. I flera år levde hon i skräcken att hennes alkoholiserade pappa skulle dö. Flera läsare kände igen sig.

En av dem är Ingrid Emilsson: "Stark berättelse men bra att det tas upp och pratas om. Jag har varit med om samma sak, då min pappa drack. Nu efter hans död känns det skönt att prata om det. Lycka till i framtiden Olivia."