Uppdaterad 2023-10-04 | Publicerad 2023-10-03
HSINCHU, TAIWAN. En rabatt med växter och en miniskog av gröna träd omger ingången.
Bakom den oansenliga entrén och den vitgrå fönsterlösa fasaden gömmer sig världens viktigaste fabrik där nästan alla de mest avancerade microchipen i världen produceras.
– Om fabriken skulle förstöras vid en kinesisk invasion vore det en katastrof för världsekonomin, säger Chih-Huang Lai, biträdande rektor vid Tsinghua universitet i Hsinchu.
Att kalla TSMC (Taiwan semiconductor company) för världens viktigaste företag är ingen överdrift. Företaget och Taiwan har en helt unik position på ett av världens just nu hetaste områden.
Utan TSMC:s avancerade microchip skulle stora delar av världen bokstavligt talat stanna. Samtidigt står Taiwan inför ett allvarligt invasionshot från Kina. Går Taiwan inte med på att frivilligt uppgå i Kommunistkina har president Xi Jinping sagt att han tänker ta kontroll över ön med militära medel.
Vid ett krig hotas tillgången till microchipen som är livsviktiga för hela världen.
Med tanke på fabrikens vikt hade jag förväntat mig någon form av säkerhet runt den. Men vår taxi kan utan problem köra ända fram till entrén.
Vi får dock nöja oss med att gå in genom en sidoentré, till TSMC:s museum. Trots att hela världens medier står på kö tillåter företaget så gott som inga besök inne i fabriken på grund av den på flera sätt känsliga produktionen. Museet är öppet för den som bokat en tid i förväg.
Vi guidas runt i den ultramoderna anläggningen av Ulric från företagets pr-avdelning. En video visar upp den högteknologiska, sterila miljön inne på fabriken där microchip, också kallade halvledare, förs runt i slutna behållare under tillverkningsprocessen som är nästan helt automatiserad. Vid datorer sitter operatörer klädda i skyddsdräkter för att inte förorena miljön.
De anställda måste varje dag passera en säkerhetskontroll med metalldetektorer och identifiering via ansiktsigenkänning och andra biodata.
I en monter på museet visas chip av olika storlekar. Ett är stort som en gammal cd-skiva. Det minsta inte större än ett knappnålshuvud men innehåller ändå mängder av information.
– Antalet transistorer i chippen fördubblas varje år samtidigt som chippen blir mindre, berättar vår guide. Men det blir svårare och svårare för varje år att tänja på gränserna.
Produktionen är igång dygnet runt i treskift.
Microchip är en vital del av alla moderna elektroniska produkter. De sitter i våra mobiler, diskmaskiner, bilar och datorer. Men också i stridsvagnar, robotar och annan militär materiel.
Utan microchip stannar världen bokstavligen.
De mest avancerade är de som innehåller flest strömkretsar och styrinformation på minst yta. 90 procent av dessa microchip görs i TSMC:s fabrik här i Hsinchu.
Andra länder har dyrbara råvaror som guld, järnmalm och sällsynta jordartsmetaller. Taiwans guld är högteknologin.
Hur processen går till kan vi följa i ett så kallat ”clean room” på Tsinghua National University, en kort taxiresa från TSMC:s fabrik. Det är här framtidens kader av chipp-experter utbildas.
Området runt Hsinchu är Taiwans motsvarighet till Silicon Valley.
Innan vi släpps in i det allra heligaste måste vi ta på oss tunna men heltäckande skyddsdräkter, plastskor och plasthandskar.
Känslan är som att befinna sig i en film om ett biologiskt laboratorium där det läckt ut farliga virus.
En kvinnlig student visar upp ett chip hon jobbar med. Hon håller fast det med ett pincettliknande instrument.
Trots munskydden och skyddsdräkterna går det att prata med varandra. Ljudnivån i lokalen är ganska låg.
Taiwans unika position gör dem eftertraktade och sårbara. TSMC ensamt står för nästan åtta procent av Taiwans BNP.
Den lilla ö-nationen befinner sig i orkanens öga i ett geopolitiskt mycket känsligt läge i världen. Kinas hot att invadera Taiwan, som man anser är en del av Kina, växer hela tiden.
En del experter menar att TSMC:s unika position är en livförsäkring mot en kinesisk attack. TSMC exporterar också till Kina även om man på grund av amerikanska sanktioner inte kan sälja de mest avancerade chippen till kineserna.
Chih-Huang Lai, biträdande rektor för institutionen för halvledare på Tsinghua National University är inte lika övertygad om livförsäkringens värde.
Vi träffar honom i ett avlångt konferensrum på fjärde våningen i en grå betongbyggnad på det jättelika men väldigt lummiga universitetsområdet. I korridoren utanför ligger pappskivor utlagda på golvet och möblerna är täckta. Renovering av lokalerna pågår.
– Vår halvledarindustri räcker inte för att skydda oss även om många taiwaneserna tror det, säger han stillsamt. Men frågan är komplicerad.
En sak är han dock helt säker på. Ifall TSMC:s fabrik skulle förstöras vid en kinesisk invasion eller på annat sätt, kommer det att stå världen mycket dyrt.
– Det vore en total katastrof, säger han och det annars milda leendet byts ut mot ett allvarligt ansiktsuttryck. Världsekonomin skulle utsättas för enorma påfrestningar. Hela världen skulle vara förlorare.
En föraning om vad som kan hända fick världen under covid-pandemin då efterfrågan på hemelektronik och därmed microchip ökade kraftig. TSMC kunde inte hålla jämna steg med efterfrågan och det blev stora störningar i leveranskedjorna på grund av covid-restriktioner i olika länder.
– De problemen är bara en föraning om vad som väntar ifall fabriken på Taiwan skulle förstöras eller tvingas sluta producera av andra skäl, menar den trots den tryckande värmen kostymklädde biträdande rektorn.
Taiwan har fått sin unika position på microchip-marknaden mycket tack vare TSMC:s grundare Morris Chang. I mitten av 1980-talet bad Taiwans regering honom att komma hem från USA för att utveckla landets elektronikindustri till att bli världsledande. Chang kom upp med affärsidén att i stället för att varje företag ska tillverka sina egna microchips till sina elektroniska produkter skulle han starta ett företag som skräddarsydde microchip åt bolag som sålde elektronik. Hans skiss på kinesiska till affärsidén skrevs ner på några få pappersark som finns på display på företagets museum.
Många tvekade i början om det skulle fungera. I backspegeln kan man se att det var en lyckträff för Chang och Taiwan samtidigt som världen gjort sig väldigt beroende av en enda leverantör.
På initiativ från USA bygger TSMC en fabrik i Arizona i USA och planerar en annan i Texas. Företaget bygger också en fabrik i Tyskland. Där kommer man att tillverka microchip ner till 5 nanometer. Det ska jämföras med de mest avancerade som görs i Taiwan på 3 nanometer. Nästa år kommer ännu mer avancerade på 2 nanometer.
– Det är hela tiden en balansgång mellan att expandera företaget men ändå behålla de viktigaste affärshemligheterna i Taiwan, förklarar Chih-Huang Lai.
Han tror att Taiwan kan behålla sitt försprång i åtminstone tio år till.
Men, undrar jag, varför kopierar inte andra länder bara Taiwans koncept.
Chih-Huang Lai ler lite överseende innan han svarar.
– Det är inte så lätt. Taiwans dominans handlar inte bara om ett företag. Vid sidan av TSMC finns en rad andra elektronikföretag och underleverantörer på en begränsad geografisk yta. Ett helt ekosystem har växt fram som är extremt svårt att kopiera.
Företagskulturen är en annan förklaring till den unika positionen.
– Lönerna i branschen är höga och vi kan locka till oss de bästa talangerna.
Chih-Huang Lai ger ett konkret exempel på att det är inne att jobba på TSMC och liknande företag. De som arbetar där får mycket uppskattning av samhället och blir lite av hjältar.
– Jag hade en student som fick jobb på TSMC men efter en tid ville byta till finanssektorn. Men hans flickvän gillade inte det eftersom finanssektorn har lägre status här. Så han stannade kvar.
Biträdande rektorn skrattar gott åt sin historia.
Men den som väl fått ett jobb på TSMC är mer eller mindre livegen.
– Det är inget vanligt 9–5 jobb. Händer något i produktionen måste ingenjörerna vara på plats på fabriken inom 30 minuter. Oavsett tid på dygnet. Det är inte som i USA när man väntar till nästa dag med att fixa problemet.
Det sista säger han med en lite föraktfull ton. Taiwaneserna är stolta över sin starka arbetsetik som är en förklaring till de stora framgångarna.
Men även här är inställningen bland unga på väg att förändras.
– Många vill ha en bättre balans mellan yrkesliv och privatliv.
En av studenterna som vi träffar inne i ”clean room” är 24-åriga Lin Chun-Jung. Hon är inne på andra året av sin utbildning. Hennes lärare Sun-Zen Chen berättar stolt att hon hade betyg för att komma in på läkarlinjen men ändå valde halvledarutbildningen.
Lin Chun-Jung ler blygt, tillsynes obekväm över berömmet.
– För mig känns halvledarindustrin viktigare än hälsovården, förklarar hon på stapplande engelska.
Utbildningen innebär en stor chans att få en praktikplats på TSMC.
– Jag hoppas få jobb där i framtiden. Jag är stolt över att Taiwan har ett så viktigt och framgångsrikt företag. Halvledare är världens blodomlopp och jag vill bara en del av det. Det har alltid varit ett personligt intresse.
Men så kryper det fram att lönen inte är en oväsentlig faktor i hennes personliga ekvation.
– Jag hoppas att få en riktigt hög lön, säger hon.
Det där med microchipindustrin som en livförsäkring för att Kina inte ska invadera Taiwan har hon ingen åsikt om. Med handen blygt framför munnen skrattar hon bort frågan.