Sigvard Marjasin sa vad han tyckte även när det inte passade
Det går inte att komma runt det.
Men om Sigvard inte redan var en superkändis blev han det genom den så kallade ”klipp och klistra”-affären.
Nu har den färgstarke fackföreningsledaren och landshövdingen gått ur tiden, 91 år gammal.
Personer som säger vad de tycker på ett rakt och begripligt sätt blir ofta respekterade – även av dem som inte håller med.
Sigvard Marjasin var en sådan person. En medieälskling på sin tid, kan man nog säga. Just därför att han sa vad han tyckte – även då det inte passade.
Två bilder från Sigvard Marjasins långa karriär står ut. Den första togs på LO-kongressen 1986. Ordförandena i LO:s största medlemsförbund, Kommunalarbetareförbundet och Metallindustriarbetareförbundet, kramade om varandra på scenen. Det långe och brede Leif ”Blomman” Blombergs omfamning nästan slukade den småväxte Sigvard Marjasin.
Inte så märkvärdigt, kanske du tänker. Men det var det. Blomman hade nämligen tidigare under kongressen gjort följande uttalande:
– Vi har fått gökungar i boet. När man fött upp dem hotar de dessutom att äta upp morsan.
Det blev stora rubriker. En företrädare för industrin hoppade på den offentliga sektorn. LO:s enighet stod på spel. Marjasin och hans kollega Curt Persson, Statsanställdas förbund, tog mycket illa upp, för att uttrycka sig försiktigt.
Men fredspipan röktes alltså innan kongressen tog slut. Och uttalandet kan sägas ligga till grunden till det som nu gäller på arbetsmarknaden. Nämligen att den konkurrensutsatta sektorn, läs exportindustrin, lägger fast ramen för hur stora löneökningarna i avtalsrörelsen får vara utan att hota samhällsekonomin, det så kallade ”märket”. Sedan håller sig alla andra till det.
Den andra bilden togs utanför Örebro tingsrätt 1997. Medieuppbådet var omfattande när den före detta landshövdingen i Örebro län kom till domstolen tillsammans med sin advokat Leif Silbersky, också han en superkändis.
Han var åtalad för trolöshet mot huvudman, bedrägeri och undertryckande av urkund. Men han hävdade envist att han inte gjort fel.
Det handlade om Marjasins redovisning av sin representation på landshövdingeresidenset. Han klippte bort uppgifter från kvittona som han inte tyckte behövde finnas med i den offentliga redovisningen av hans kostnader. Han anklagades också för dubbelfakturering.
Tingsrätten gav Sigvard Marjasin rätt. Åtalet ogillades på samtliga punkter, Marjasin hade inte gjort något fel.
Men hur rätt han än hade så smetade sig bilden av en snåljåp fast. Trots att det aldrig handlade om det utan om metoden att redovisa av kostnader.
Från början var det inte mycket som talade för att Mauritz Sigvard Marjasin skulle göra en strålande karriär som fackförbundsledare och hög statstjänsteman.
Han föddes i slutet av 1920-talets sista år i Högalids församling i Stockholm. Han var alltså en tvättäkta söderkis.
Den unge Marjasin gick sjuårig folkskola och hade sedan en lång rad olika jobb, bland annat som springpojke och sjöman.
Så småningom tog han socionomexamen och inledde sin fackliga karriär som ombudsman i Kommunal, då Sveriges klart största fackförbund.
Sigvard Marjasin dog av covid-19 i söndags. Han var ordförande i Kommunalarbetareförbundet under i elva år till 1988. Mellan 1989 och 1994 var han landshövding i Örebro. Han innehade också flera andra statliga uppdrag, exempelvis som ordförande i den så kallade Palmekommissionen som granskade polisens utredning av mordet på Olof Palme.