Blir Libyen islamisternas nästa skalp?
Blir Libyen islamisternas nästa stora framgång?
De har intagit flygplatsen i Tripoli, Västvärlden stänger sina ambassader.
Hade det varit bättre för omvärlden att låta tyrannen Gaddafi sitta kvar?
Medan världens blickar just nu är riktade mot norra Irak och gruppen Islamiska statens framfart på slagfältet så sjunker Libyen allt djupare ner i kaos.
Det lär inte lyfta några flyg från Tripolis internationella flygplats på ganska länge efter att den intagits av en islamistisk koalition som kallar sig Libyens gryning. De har satt eld på flera byggnader och en lång rad plan har förstörts av striderna.
Om några plan mot förmodan lyfter är omvärlden - och då menar jag inte bara västvärlden - orolig för att de kommer att bemannas av terrorister som använder dem som missiler på samma sätt som al-Qaida gjorde i New York och Washington den 11 september 2001.
Islamisterna anklar Egypten och Förenade Arabemiraten för att ligga bakom mystiga flygattacker och har lovat att hämnas med likande medel.
Evakuerade
Libyens gryning har inte bara tagit kontroll över flygplatsen. De hävdar att de nu kontrollerar hela huvudstaden.
Även i den östra delen av landet pågår strider mellan nationalister och islamister.
De senaste veckorna har västerländska ambassader evakuerat sin personal och stängt sina beskickningar. Säkerhetsläget är helt enkelt utom kontroll och bidrar till känslan att delar av Mellanöstern och Nordafrika står inför total upplösning.
Det är nästan svårt att komma ihåg det nu. Men inte ens fyra år har gått sedan den arabiska våren med sina rop på frihet och demokrati drog över den här delen världen. Hoppet tändes om en bättre framtid. Istället har det i de flesta fall blivit precis tvärtom.
I Libyen lyckades inte folket på egen hand göra sig kvitt diktatorn Moammar Gaddafi som under fyra decennier hållit landet i ett järngrepp. Uppbackade av FN:s säkerhetsråd grep USA, EU och flera andra aktörer in och startade ett luftkrig mot Gaddafi sedan han använt sitt flygvapen för att massakrera sin egen befolkning.
Demokrati fick ingen chans
Tack vare den hjälpen kunde olika rebellgrupper störta Gaddafi. Kriget sågs som en mycket lyckad insats där även Sverige bidrog.
I dag är det många som undrar om det var så klokt att lägga sig i.
Visserligen blev landet kvitt förtryckaren Gaddafi men den stabilitet som rått i landet under hans styre försvann helt. En rad stammar och krigsherrar började slåss mot varandra.
Demokratiska val hölls visserligen men de valda regeringarna har aldrig fått en chans att styra landet. Olika miliser har kidnappat till och med premiärministrar för att få sin vilja igenom. En ledare flydde till London av oro för sig egen säkerhet.
Bit för bit har landet sjunkit ner i kaos och anarki.
Islamistiska grupper har växt sig allt starkare både i den västra och östra delen av landet. De är visserligen inte Islamiska staten men har som mål att förvandla Libyen till en islamistisk stat styrd av sharialagar.
Roffa åt sig
Men det finns också klanstyrda miliser som strävar att återupprätta något som liknar Gaddafis sekulära styre. Gemensamt för de stridande parterna är att väldigt få vill ha demokrati och västerländska fri- och rättigheter. Snarare handlar det om att försöka roffa åt sig egen makt och kontroll över oljetillgångar.
I delar av norra Irak och östra Syrien har Islamiska staten upprättat ett kalifat. Somalia och norra Mali har förvandlats till "misslyckade" stater. Det sista världen behöver är en ännu en fristad för islamistisk terror i Libyen. Men risken är stor att det är precis vad som kommer att hända.
Luftkriget mot Gaddafi visar hur svårt det är att förutse vad som ska hända när den förhatliga diktatorn väl är borta. Vad händer när och om Assad störtas i Syrien?