”Barnen är borta”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-05
Mamman klarar inte att förstå det tunga beskedet
Det fruktansvärda beskedet gick till slut inte att undvika.
Nu har den skadade tvåbarnsmamman fått veta:
– Dina barn finns inte längre.
Dessutom har polisen börjat prata med den 23-åriga kvinnan. Utredarna har träffat henne flera gånger – senast i går för en knapp halvtimmes samtal.
– Hon befinner sig fortfarande i en läkningsprocess, men en dialog har startat, säger kriminalinspektör Anders Pommer.
Bra pratat med henne
Han vill inte gå in på om mamman kunnat berätta något om mordkvällen, men enligt länskriminalchefen Bo Forsman är det ännu för tidigt att få konkreta svar, till exempel ett utpekande av den som mördade hennes barn:
– Nej, nej. Vi har bara pratat med henne, det är allt, säger Forsman.
De senaste dagarna har kvinnan blivit märkbart starkare. Med lite hjälp tar hon sig upp ur sängen. Hennes tal börjar också återvända.
Att båda hennes barn, som var ett och tre år, blev mördade har hon varit ovetande om. Men frågorna om de små blev alltmer återkommande i takt med tillfrisknandet.
Tvungna att berätta
De anhöriga kände att de inte kunde undanhålla det längre. De var tvungna att berätta.
Kvinnans pappa Roland Jangestig berättar att det var ett känslomässigt laddat ögonblick.
Fem-sex personer, den närmaste familjen och en läkare, var med.
– Det var jättejobbigt, speciellt före, säger Roland Jangestig.
– På något sätt förstod hon ju att det var någonting vi skulle berätta eftersom vi tog in henne i ett speciellt, enskilt rum.
Doktorn var den som sedan lämnade dödsbudet:
– Du har blivit utsatt för ett brott och dina barn också. Dina barn klarade sig inte.
Roland Jangestig berättar att hans dotter inte riktigt förstod innebörden.
– Hon blev lite ledsen och reagerade ungefär som ”jaha”. Hon ville inte ta det till sig med en gång.
Beskedet fick kvinnan häromdagen.
– Hon har inte förstått det riktigt ännu, då skulle hon vara mera förtvivlad.
I de fortsatta samtalen har familjen fått upprepa budskapet. Men mamman förnekar det.
Skjuter ifrån sig
– Det är som doktorn sa, det är ganska normalt. Man tar till sig det man orkar ta till sig. Resten skjuter man ifrån sig och tar sedan. Man gör så när man har varit med om en sådan traumatisk upplevelse.
– Fortfarande frågar hon: ”Har ni barnen med er?” Hon kan säga: ”Nej, nu ska jag åka hem och ta hand om barnen”.
– Hon vill ju åka hem hela tiden. Men då får man upprepa: ”Men barnen finns inte mera”. ”Ja”, säger hon då bara.
Enligt Roland Jangestig är polisens dialog med hans dotter ännu i sin linda:
– Ingen annan från familjen var med under samtalet så jag vet inte vad de talade om, men de har sagt att det inte har varit några riktiga förhör.
Ville bekanta sig
– Jag uppfattade det som att de bara ville bekanta sig med henne.
De anhöriga pratar inte med kvinnan om själva händelsen. De vill inte – och får inte för polisen.
De försöker också undvika samtal om barnen.
– Vi försöker prata så lite som möjligt om sådana saker. Vi pratar om att det är vackert väder ute, att det är sommar snart så man kan käka glass.
Läkarna har gott hopp om att Arbogamamman blir helt återställd fysiskt. Ännu går hjärnskador dock inte att utesluta.
– Det måste man vänta med att se tills hon är tillräckligt stark. Och det kanske kan ta två veckor till.
Mitt i tragedin försöker Roland Jangestig och den närmaste familjen se de positiva ljusglimtar som finns.
– Vi hoppas och tror att vi får tillbaka henne i alla fall.
Arbogamorden 2008 |