Statsministern och pappa sa ja
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-25
Grattis, Victoria!
Både pappa och regeringen godkänner att du får din Daniel.
En kronprinsessa gör nämligen inte som hon själv vill. Hon är fångad av historien.
Tänk dig att du är 31 år och vill gifta dig med en fullt frisk 35-årig ostraffad kille som försörjt sig själv i evigheter.
Skulle du behöva be om lov? Nej.
Men kronprinsessan Victoria måste först fråga statschefen, det vill säga pappa kungen. Som i sin tur är tvungen att fråga regeringen. Allt enligt successionsordningen, en grundlag från 1810.
Om pappa och regeringen mot förmodan sagt nej hade Victoria ändå kunnat gifta sig – men hade då ”förverkat arvsrätten till riket för sig, barn och efterkommande”. Hon hade inte blivit drottning.
Det är fantastiskt roligt att Victoria efter sju års betänketid äntligen ska gifta sig med Daniel. Hon såg lycklig ut i går på presskonferensen och vi gladdes med henne.
Uppgift: Föda barn
Nu är singellivet slut och drottningutbildningen slutförd. Kronprinsessan är på väg mot nästa fas i livet – den barnalstrande.
Och där hamnar vi – återigen – i en frontalkrock mellan en modern människas frihetslängtan och monarkins urgamla sedvänjor.
Kungen, eller drottningen, ska se till att släkten lever vidare. Victorias uppgift är nu att föda barn, helst flera, innan hon tar över som regent efter pappa.
Det är inget fel att utbilda sig och bilda familj, inte alls. Tvärtom, det är vad de flesta människor önskar sig. Men för Victoria handlar det inte om önskemål. Hon är född och uppfostrad till det. Det är hennes uppgift.
Kungliga giftermål har i historien varit ett sätt att knyta allianser, med andra kungahus eller med inflytelserika adelsätter. Men i takt med att monarkernas makt minskat har vikten av alliansbyggen försvunnit. Seden att gifta sig adligt eller kungligt levde däremot länge vidare.
Få höll sig till adeln
Kungens farfar, Gustaf VI Adolf, äktade först en prinsessa och sedan en engelsk lady. Kungens pappa, prins Gustaf Adolf, valde också en prinsessa.
Men bland kungen och hans syskon är det bara två, prinsessorna Birgitta och Desirée, som har hållit sig till adeln. Resten har gift sig med män eller kvinnor av folket. Precis som Victoria tänker göra.
Fångar i sin egen historia
Bland kronprinsessans jämnåriga i de andra nordiska kungahusen har ingen gift sig adligt eller kungligt. Det är Mary från Australien, franska Marie, danskfödde Ari och Mette-Marit från Norge.
Om man vore högtidlig, och det är man självfallet i dag, skulle man kunna säga att dagens kungligheter är fångar i sin egen historia.
Till skillnad från sina anfäder tillåts de visserligen gifta sig fritt. Men åtminstone för de äldsta barnen, arvfurstarna, är livet utstakat.
De ärver inte makten men de ärver tronen och för att göra det måste de leva på ett visst sätt.
Kära Victoria, ditt liv var utstakat när du föddes. Inte många moderna människor skulle finna sig i den begränsningen.
Men i dag är det många som är glada för att du gör det. Det är lycka, det är fest – det är kul.
Fotnot: Alla som ska gifta sig måste begära hindersprövning hos Skatteverket.