Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Den moderna människans förfader dog ut på Java

Uppdaterad 2020-01-13 | Publicerad 2020-01-12

Det var på ön Java i Indonesien som en av våra mest omtalade förfäder, Homo erectus, drog sin sista suck. Antagligen dog arten ut för inte mer än 100 000 år sedan, vilket är betydligt senare än vad man tidigare trott.

Det går att argumentera för att Homo erectus var den mest framgångsrika av alla människoarter. För när det kommer till kritan, till själva kvintessensen av vad livet går ut på – att överleva – ja, då är denna art oslagbar.

Homo erectus, som betyder den upprätta människan, uppstod på den afrikanska kontinenten för nästan två miljoner år sedan och existerade sedan fram till för bara 100 000 år sedan, visar ny forskning. Detta ska jämföras med vår egen art, den moderna människan, Homo sapiens sapiens, som hittills "bara" existerat i cirka 200 000 år.

Visserligen var Homo erectus mer primitiv, men hon tillverkade verktyg och hade förhållandevis stor hjärna. Så småningom lämnade hon Afrika och migrerade in i Asien. För cirka 1,6 miljoner år sedan anlände hon till Java i dagens Indonesien, som då satt ihop med fastlandet genom olika landbryggor. Klimatet var också annorlunda då, så i stället för dagens täta regnskogsvegetation, bestod Java vid den här tiden av ett mer öppet, savannliknande, landskap.

För cirka 500 000 år sedan försvann Homo erectus från Afrika och alla andra ställen, medan arten fortsatte att leva kvar i Sydostasien. Men var – och framför allt när – Homo erectus dog ut har varit föremål för debatt.

Ingen visste var

De första resterna av denna människoart hittades redan i slutet av 1800-talet på ön Java i Indonesien, och arten fick smeknamnet Javamänniskan. På 1930-talet var det dags igen då nederländska forskare hittade tiotusentals djurben och resterna av inte mindre än tolv skallar samt två lårben tillhörande Homo erectus.

Men med dåtidens teknik kunde forskarna inte avgöra hur gamla fynden var.

– Många har försökt datera dem, men det fanns inget sätt att göra det på, säger paleoantropologen Russel Ciochon vid University of Iowa i USA till tidskriften Science.

Med dagens metoder hade det däremot varit möjligt med hjälp av radiometrisk datering av de jordlager där fynden gjordes. Problemet var bara att ingen visste exakt var utgrävningarna hade ägt rum.

Klimatförändring

Det fick Frank Huffman, arkeolog vid University of Texas i Austin, USA, att ägna närmare fem år åt att granska de nederländska forskarnas bilder och anteckningar. Vid ett tillfälle intervjuade han till och med deras barnbarn. Slutsatsen blev att utgrävningarna ägde rum i vad som i dag är ett sockerrörsfält, i närheten av byn Ngandong.

Russel Ciochon och hans kollegor grävde upp platsen på nytt och med hjälp av fotografier kunde de se att de många djurben som de hittade, kom från samma fossilbädd som den ursprungliga utgrävningen. Efter att ha daterat sedimenten drar forskarna nu slutsatsen att benen, däribland fynden av Homo erectus, är mellan 108 000 och 117 000 år gamla.

Forskarna, som nyligen redovisade sina resultat i tidskriften Nature, tvivlar på att Homo erectus levde så mycket längre än så på Java. Främst, säger de, beroende på att klimatet förändrades. För ungefär 100 000 år sedan blev det betydligt varmare och fuktigare, vilket förvandlade de savannliknande områdena till tät regnskog, en miljö Russel Ciochon tror Homo erectus hade svårt att klara sig i. Av allt att döma, säger han, var arten sedan länge utrotad när den moderna människan först kom till ön för cirka 40 000 år sedan.

Via bakdörren

Därmed inte sagt att Homo erectus inte lämnat spår efter sig. Runt en procent av generna hos vissa av dagens människor från Sydostasien kommer vare sig från moderna människor, neandertalare eller denisovaner, utan tros härröra från Homo erectus.

På sin väg ner i Asien delade nämligen Homo erectus upp sig i två ytterligare arter eller underarter, tror forskarna. Det var dels Homo floresiensis som var en småvuxen människoart som levde på ön Flores i Indonesien, dels Homo luzonensis som levde på den filippinska ön Luzon. På den senare tros dessa människor haft sköna stunder tillsammans med denisovaner, en numera utdöd kusin till neandertalarna, som i sin tur tros ha parat sig med Homo sapiens när dessa anlände till Nya Guinea och Indonesien flera tusen år senare.

På så sätt, tror forskarna, har dna från Homo erectus letat sig in i dagens människor – trots att de aldrig träffades "öga mot öga".