Poliserna Emma och Alex grep Rakhmat Akilov

Oskar Forsberg

Under fredag kväll inkom en anmälan om en person i Märsta som liknade den misstänkte terroristen.

Patrull 34-2610 med poliserna Emma och Alex från Täby åkte på larmet.

De kände direkt igen Rakhmat Akilov när de fick ögonkontakt.

– Jag tänkte ”den här personen måste vi få kontroll på blixtsnabbt, han ska ner på backen bara”, säger Emma.

Efter terrorattacken i Stockholm kallades extra polispersonal in över hela landet.

Ingripandepolisen Emma, 37, och hennes kollega Alex började jobba klockan sju på fredagskvällen.

– Vi var på jobbet i Täby strax före klockan 19. Vi satt i kafeterian och väntade på ett större möte om det som hade hänt, säger Emma.

Larm från Märsta

Medan kollegorna satt och väntade på utsättningen gick det ut ett larm på radion.

– Det är en allmänhet som sett en person och som tror sig känna igen honom från den bild som pressen, alltså ni, publicerat. Det var vid Circle K i Märsta. Så då ropar vi upp oss på det, säger Emma.

Emma och Alex lastade sin polisbil och började köra mot Märsta.

– Vi brukar inte ta jobb i Märsta, men vi var ganska ont om folk så vi tänkte att vi kan ta det där. Det var egentligen inget konstigt att åka och kontrollera en person. Det är något vi gör varje dag.

När radiobilen kom ut på E4 ringde Emma upp anmälaren.

– Han har legat och krypkört efter den här mannen i nästan en halvtimme. När jag pratar med honom säger han att han inte längre vågar följa efter. Jag sa att vi skulle köra förbi honom där han parkerat och sedan försöka lokalisera personen.

”Jag fick ner honom på backen”

Emma berättar för Aftonbladet att det kändes som ett rutinärende.

– Men jag hade i bakhuvudet att det kunde ju vara den där terroristen, men de skickade bara en patrull och det var ju vi.

En knapp kilometer efter att Emma och Alex passerat anmälaren, som parkerat sin bil, får de syn på en person som går vid sidan om vägen.

– Alex kör upp på gångvägen bakom personen och medan bilen fortfarande rullar går jag ut. Då vänder personen sig om och när han fattar att det är polisen hajar han till.

Emma och Alex kände direkt igen mannen på gångbanan från den bild som gått ut i hela landet.

– Vi ville få kontroll på honom.

– Jag får ner honom på backen och får på honom handfängsel. Alex kommer strax efter. Vi förstår ganska direkt att det med största sannolikhet är rätt person. Han börjar ropa på något främmande språk.

”Ett pärlband av blåljus”

Men den misstänkte terroristen hann inte reagera.

– Han fattade aldrig vad som hände. Vi fick ner honom på backen så pass fort.

Emma och kollegan Alex gick sedan ut på varsin kanal på radion.

– Det blir fullt ös på den där kanalen och folk börjar ropa upp sig. I det läget har vi inte visiterat honom så vi vet inte vad han har på sig.

De var fortfarande själva på platsen när de visiterade Rakhmat Akilov.

– Vi visste ju inte i det läget om han var beväpnad. Om han kanske hade någon bombväst eller bombbälte, säger Emma.

Efter tio minuter anlände Nationella insatsstyrkan och flera patruller. Emma beskriver det som ”ett pärlband av blåljus”.

– De spärrar sedan av området och Nationella insatsstyrkan vill gå igenom hans grejer, men det hade vi ju redan gjort. Efter det kom någon ledningsfunktion dit som vi avrapporterade till.

”Modig allmänhet - borde få medalj”

Emma är nöjd med insatsen och väldigt imponerad av mannen som ringde och larmade och sedan krypkörde efter den misstänkte personen.

– Det var skönt att gripa honom, för allmänhetens och polisens, ja egentligen för allas, skull. Men den stora hjälten är mannen som körde efter och larmade. Han borde få medalj. Så otroligt modigt gjort.

Emma och Alex fortsatte sedan att jobba som vanligt under natten.

– Vi var på en misstänkt skottlossning i Åkersberga och omkring tre timmar senare gjorde jag hjärt-lungräddning på en kvinna i Vallentuna. Det var en helt vanlig arbetsnatt.

– Det var först senare på lördagen som vi tänkte ”vad fan hände?”