Svårt få radikala imamer utvisade

Regeringen vill undanröja hindren för att kunna utvisa de sex radikala islamisterna från Sverige. Men experter på folkrätt är tveksamma till om det kommer att gå vägen.

– Det är möjligt att man lyckas med någon enstaka. Jag har svårt att tänka mig att man kommer att lyckas med alla sex, säger Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

Regeringen, Säkerhetspolisen, Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen är överens om att de sex radikala islamister som togs i förvar i våras är hot mot rikets säkerhet och ska utvisas. Men just nu går det inte eftersom de bedöms vara hotade i sina hemländer. Samma dag som regeringen fattade utvisningsbesluten släpptes de ur förvaret.

Samtidigt meddelade inrikesminister Mikael Damberg (S) att regeringen "arbetar aktivt för att undanröja hindren mot utvisningarna". Han har inte närmare redovisat vad detta innebär och något mer konkret uttalande har inte gått att få.

Måste få försäkran

Enligt Mark Klamberg går det att ändra bedömningen angående utvisning även om en domstol initialt kommit fram till att det finns hinder.

– Det jag kan tänka mig är att man försöker utverka ett avtal med deras ursprungsländer med en försäkran om att de här personerna kommer att behandlas på ett korrekt sätt. Problemet är hur man ska försäkra sig om att det löftet eller garantin upprätthålls, säger han.

Gävleimamen, hans son och imamen i Umeå är irakiska medborgare. Skolledaren i Västsverige är från Egypten, ytterligare en man i Gävle är rysk medborgare medan Västeråsimamen är statslös.

– Den största svårigheten är att säkerställa att dessa människors liv inte är i fara om de utvisas, säger Said Mahmoudi, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

– Det är en enormt svår bedömning för Sverige, och tyvärr har det förekommit tidigare att man gjort helt felaktiga bedömningar från svensk sida, fortsätter han.

Grundlurades

Det mest kända exemplet är två terrormisstänkta egyptier som utvisades från Sverige 2001. Regeringen ansåg sig ha fått garantier att de inte skulle torteras. Löftet uppfylldes inte och Sverige fälldes senare av FN:s tortyrkommitté.

Mark Klamberg framhåller dock att kommittén inte avfärdade att man använde diplomatiska garantier.

– Däremot sade den att man måste ha en fungerande mekanism för att se till att de här garantierna upprätthålls. Det jag kan tänka mig att regeringen gör nu är att den kanske undersöker med något av de här tre länderna om de kan få till stånd en sådan mekanism, säger han.

Troligen testar man inte Egypten igen, Irak kan också vara svårt då landet exempelvis tillämpar dödsstraff. Möjligen är Ryssland det alternativ man väljer att pröva, resonerar Klamberg.

Men att få en sådan kontrollmekanism på plats är komplicerat.

– Svenska myndigheter har bara befogenheter att utföra myndighetsuppgifter i Sverige. Vi kan inte skicka polis eller andra myndighetspersoner för att inspektera vad som händer, utan allt sker med samtycke av den berörda staten.

– Vi kan få ett löfte att svenska diplomater ska få besöka personerna, men vad händer om vi inte är nöjda med det vi ser? Länder kan också lova saker men så materialiseras det inte i verkligheten.

Andra länder

Klamberg framhåller att andra länder har liknande svårigheter som Sverige.

– Det finns några exempel från Storbritannien där man utvisat men personerna har råkat illa ut och då har Storbritannien blivit fälld i Europadomstolen, säger han.

Gävleimamen, hans son och Umeåimamen riskerar enligt Migrationsöverdomstolen att utsättas för "skyddsgrundande behandling" i hemlandet.

– Det är möjligt att Migrationsverket bedömer att personer som dessa imamer kan hamna i fängelse och där kan utsättas för tortyr, säger Said Mahmoudi.

Säpo har inte instämt i bedömningen.

Vad gäller Västeråsimamen, som är statslös, är utsikterna mycket små att lyckas med en utvisning.

– Det blir nästintill omöjligt, säger Said Mahmoudi.