Modigt om depression inom familjen
Publicerad 2014-07-11
Om man ska berätta något mycket personligt och mycket känslosamt ska man göra det precis som Sofia Helin gör:
Utan effektsökerier i en återhållen men vacker ton.
Styrkan blir mäktig.
Började gå i terapi som tolvåring
Det är klart att det inte går att undvika att höra Saga Norén från Bron när Sofia Helin talar och hon berättar också att rollfiguren tar sig in i henne och att det tar allt längre tid innan hon är Sofia Helin igen efter inspelningarna.
Och jag undrar om hon inte låter "Saga-Norén-Länskrim-Malmö" vara med på ett hörn när hon berättar den mycket gripande historien om sin farmor som hon delar namn med.
Farmodern, som födde elva barn och fick behålla tio, vårdades till och från på mentalsjukhuset Furunäset i Piteå under 40 år.
För Sofia Helin den yngre är farmoderns historia något hon kan luta sig emot när hennes egna depressioner smyger sig på henne.
Själv började hon terapi hos BUP i Linköping som tolvåring.
Öppnar ett sår och gör rent
Hon trivdes med att vara ett case och slippa det vardagliga men i vuxen ålder undrar hon varför ingen frågade sig om pappans alkoholism kanske hade något med det hela att göra.
Med en dos självironi beskriver hon sin egen terapikarriär som när någon meckar med samma bil år in och år ut, bara det att hon meckar med sig själv.
För att hon är intresserad och för att hon är skådespelare.
Farmor Sofia Helin följer henne genom hela programmet fram till slutet, då hon egentligen är färdig med manuset till Sommar. Då kommer farmoderns journaler från Furunäset. Sofia Helin är rädd att läsa dem, rädd att hon har fel bild av sin namne.
Det är ett starkt och modigt sommarprat.
Själv beskriver hon det som att hon öppnar ett sår och gör rent.