Sofia Olsson Olsén: Inget lättvindigt beslut
Publicerad 2018-03-07
Efter elva år på Aftonbladet – de senaste två åren som högst ansvarig – lämnar Sofia Olsson Olsén mediehuset och koncernen Schibsted.
– Det är inget lättvindigt beslut, det är något jag landat i efter många diskussioner med familj, vänner, kollegor och inte minst min chef Raoul Grünthal, säger hon.
Med några månaders perspektiv berättar hon nu om sjukskrivningen, #metoo-debatten och åren på Aftonbladet.
Sofia Olsson Olsén klev in på Aftonbladets redaktion 2007. Först som chef på det som på den tiden kallades Nya Medier, aftonbladet.se. Drivkraften att förändra förde henne till flera ledande roller på tidningen, HR-chef, Plus-chef, redaktionschef. För att nämna några.
I december 2015 tog hon över som tillförordnad publisher för Aftonbladet, i april tillträdde hon rollen permanent.
Du väljer att sluta nu. Varför just nu?
– Jag älskar Aftonbladet och efter elva år inom Schibsted är det en arbetsplats som alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta. Men när jag under de senaste månaderna rannsakat mitt inre har jag samtidigt känt att en viktig pusselbit saknats, nämligen den nödvändiga lusten. Alla som känner mig kan nog intyga att jag hela mitt liv drivits av lust och utan den är jag inte heller rätt person att leda Aftonbladet framåt. Det här är dock inget lättvindigt beslut utan det är något som jag landat i efter många diskussioner med familj, vänner, kollegor och inte minst min chef Raoul Grünthal.
Hur har den här tiden varit sedan du blev sjukskriven?
– Låt mig först säga att jag på inte sätt tror att min upplevelse skiljer sig från andra som hamnar i motsvarande situation, men det som jag själv reagerade hårdast på var att jag under en period saknade energi. Jag är inte på något sätt annorlunda än andra människor och att gnistan så plötsligt slocknade var så klart kännbart.
Vad var det som knäckte dig?
– Kalla det vad du vill men det som hände var att jag drabbades av en akut stressreaktion, likt den som exempelvis en som varit med om en olycka eller ett trauma kan råka ut för. Med lite perspektiv har jag insett att det är en rätt naturlig reaktion.
Hur tänker du om #metoo-debatten i dag?
– Jag är glad över att frågan fortfarande lever, men jag tycker samtidigt att den borde genomsyra hela vårt samhälle och leda till ännu större reell förändring än vad hittills skett. Vad #metoo-rörelsen verkligen innebär får aldrig glömmas bort. Personligen är jag stolt över att den genomlysning som jag tog initiativ till på Aftonbladet och det efterföljande åtgärdsprogrammet nu är utrullat. Om jag ska vara efterklok så borde jag ha initierat det arbetet tidigare. Det här är ju frågor som jag brinner extremt starkt för.
#metoo fick många publicister att flytta fram de publicistiska gränserna. Vad tänker du kring det?
– Det är ingen hemlighet att Aftonbladet och exempelvis Expressen drev olika linjer när det gäller de publicistiska gränsdragningarna under #metoo och jag vill naturligtvis med en dåres envishet hävda att vår linje var den pressetiskt rätta. Men det viktigaste framöver är att vi som journalister på alla nivåer orkar fortsätta diskutera frågan var gränserna ska gå.
– Jag tror faktiskt inte att jag är ensam om att oroa mig för en samhällsutveckling där vi landar i att en folkdomstol och lynchmobb har tolkningsföreträde och ger sanningar som därifrån lyfts ut i etablerad media. Media som verkar under våra gemensamma pressetiska regler och där saklighet, relevans och allas möjligheter att komma till tals är viktiga. Det ska bli intressant att följa det pressetiska eftermälet av detta.
Jämställdhet är något av din paradfråga. Hur känner du inför att just #metoo-debatten orsakade stormen mot Aftonbladet i höstas?
– Det är klart att jag personligen till delar kan tycka det känns orättvist, men det måste jag ställa mig över. Kraften i #metoo-rörelsen har bidragit till att göra Aftonbladet till en bättre arbetsplats och #metoo kommer att göra vårt samhälle bättre. Det kommer inte att vara lätt, det kommer att kräva stora insatser från alla, men det kommer att gå.
Tror du att en kvinna blir hårdare bedömd än en man i samma position?
– Det är faktiskt svårt för mig att svara ja eller nej på den frågan. Jag har aldrig varit annat än kvinna.
I höstas fick du kritik för att kolumnisten Staffan Heimerson fick sluta. Hur ser du på det beslutet idag?
– Jag vet att det var omdiskuterat, men jag ångrar inte mitt beslut.
Ditt roligaste minne från tiden på Aftonbladet?
– Jag har så galet många roliga minnen från Aftonbladet att det vore knepigt att försöka rangordna dem eller bara råka nämna vissa. Men jag gör det ändå. Jag har på plats och med stor stolthet upplevt våra Svenska Hjältar-galor, glädjen när vi med vår betaltjänst Plus tagit de stora stegen och ökat antalet prenumeranter rejält, alla galna upptåg och skratt med kollegor – Aftonbladet är en fantastiskt kreativ och rolig arbetsplats – och avslöjanden som det om Kommunal. Bara för att ta några exempel, som sagt. Eftersom Aftonbladet fylls av sköna människor så har vi dessutom haft jäkligt roliga fester tillsammans också.
När du ser tillbaka på tiden på Aftonbladet, finns det någonting som du skulle gjort annorlunda, så här med facit i hand?
– Att vara högst ansvarig för Aftonbladet, svenska folkets främsta och största nyhetsförmedlare, är så klart utmanande. Det är strategier som ska läggas, massor av beslut som ska fattas och problem som måste lösas – ofta under tidspress – så det vore sjutton om jag inte skulle ha fattat felaktiga beslut. Jag är människa och en människa lär sig av sina handlingar och dess konsekvenser.
Vad ska du göra nu?
– Jag ska göra det som jag alltid uppmanat mina medarbetare, jag ska ta hand om mig. Men för den skull sitter jag inte stilla. Om jag skulle sitta stilla så skulle jag inte ta hand om mig, det vet jag. Det är liksom inte jag.
Vad har du får råd till din efterträdare?
– Låt mig först börja med att gratulera Lena K till världens roligaste jobb. Med de utmaningar som mediebranschen står inför så vet jag att hon fått den bästa av förutsättningar att lyckas. En stark tidning som älskar förändring och självklart alla sina läsare och tittare. Fortsätt att utveckla den, leverera den bästa journalistiken och affären och njut!
Till sist, den klassiska Aftonbladet-frågan, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag ska strax åka till en av världens största interaktiva konferenser, SXSW i Austin, och jag ser verkligen fram emot att där få ta del av alla nya tankar och idéer som finns för att stärka medierna i den föränderliga tid vi verkar. Jag behöver inte önska, jag vet att det kommer ge mig ännu mer energi och kraft att vara där och lyssna.