Ett mästerstycke, Annika Norlin!
Uppdaterad 2015-08-10 | Publicerad 2015-08-08
Jag har de senaste veckorna undrat över Sommarpratarnas val av låtar.
Det är mest skrällande rock eller entoniga prettolåtar med ”budskap”.
Självklart är det Sommarpratarnas privilegium att själva välja. Men i sin självupptagenhet missar de lyssnarnas situation: För lyssnarna är det sommar. Det är kul. Vi är vid havet eller i skogen. Lättsinne råder.
Men från radioapparaterna dunkar det entonigt som tittade vi in i en pubertetspojkes rum.
Sommarpratarnas primus, Torsten Ehrenmark, var värd fler än 20 gånger och varje gång var han rolig. Om musik sa han till sin producent:
”Den struntar jag i. Du väljer. Men jag är glad om du tar med den svenskamerikanska orkester jag en gång hörde i Seattle, Axel Anders Ragtime Band.”
Naturligtvis är det inte min musiksmak som ska sätta standard. Men jag saknar Taube och Turandot, Povel och Pavarotti, Cornelis och Carmen.
Det ska j u b l a ur lådan.
Det gjorde det i eftermiddags, när Annika Norlin höll låda. Hon hade med med både Loretta Lynn och Harry Belafonte.
Norlin var begåvad och fräck. Hon bröt in i våra sommaridyller med ett populärvetenskapligt föredrag om PMS, om hormoner och det som händer i kvinnokroppar mellan ägglossning och mens, om migrän, svullenhet, om hur man blir introvert och känner ångest, p-piller, testosteron, östrogen och så vidare.
Låtarna var vilopauser men hade i sina titlar sammanflätande budskap: PMS, The Pill, Borderline ...
Så ska det låta!
Norlin var en Sommarpratare som tog oss in i en för de flesta av oss okänd värld eller som vi är generade att tala om och lyssna på; ämnet är f ö r privat. Om sin egen PMS sa hon att hon i den kunde se en fördel: ”jag kan ana andra människors ohälsa”. Hon hade gjort research som den journalist hon är. Och som den artist hon också är kunde hon berätta, att hon ”den där dagen” inte skriver glada låtar utan svarta. Och dessa fångar publiken bättre.
Norlin höll föredraget bryskt småsvärande och med en språklig akrobatik, som ofta lockade fram ett medkännande leende.
Dagens Sommar var ett mästerstycke.