Ett irriterande program med Linda Pira
Publicerad 2014-07-09
Och Radioteatern gav ''Sommar i P1 med Linda Pira''. Eller råkade jag sladda in i en terapitimme?
Jag förstår att någon kan tycka att det var fräscht och nyskapande med ljudkulisser i form av eko, fartvinden av ett tåg och hjärtljud men jag hör inte till dem.
Det blev bara ett irriterande sommarprat.
Slutade lita på vuxna
I sin form är Sommar förstås ett enda navelskådande men det finns en publik här ute som ska roas eller oroas, inte uteslutas.
I början säger Linda Pira att hon ska använda programmet för att som vuxen skyddsängel tala till det lilla barn hon en gång var. Det gör hon med en röst med pålagt eko och hon säger saker som ''en gång kommer du att kunna säga emot, bit ihop nu''.
Utgångspunkten är att Linda Pira förlorade allt förtroende för vuxna som barn. Hon blev tillsagd att sluta sjunga samma sång för tusende gången under en bilresa. En konstig familj i Vaxholm som annonserat efter en lekkamrat till sin dotter ger dottern fler mackor än vad Linda Pira får.
I tonåren blir hon Hässelbys värsting som folk är rädda för och avstängd från skolan.
– Jag har varit störig men det är ju inte mitt fel, säger Linda Pira.
Simulerar panikångest
Men den där syndabocken som förstört allt för henne dras aldrig fram i ljuset. I stället sammanfattar hon sin resa med att allt gott är hennes egen förtjänst. Ingen – ingen vuxen, ingen lärare och inte samhället – har gjort något för att hjälpa.
Hon simulerar panikångest i studion och berättar för sig själv med sin ekoröst att hon åkte till Thailand och bad och sedan – trallala! – är allt fett härligt.
Jag förstår inte alls vad som hände. Jag förstår ingenting, faktiskt.
Och nu ska jag kika i låtlistan på Sveriges Radios hemsida för att få veta vilken musik jag har lyssnat på. Det tyckte nämligen inte Linda Pira att vi lyssnare hade med att göra. Heller.