Han tvingar dem att döda sina föräldrar

Erik Wiman

, 

Magnus Wennman

Joseph Kony drillar barn till brutala soldater – här är deras egna berättelser

Vad ska en 12-årig pojke göra när han just har dödat sina egna föräldrar? När det ligger två kroppar på marken och han själv står kvar med vapnet.

Hur ska han se sina syskon i ögonen igen?

Ingen sträcker ut handen till den som har mördat sin egen familj. Förutom de som tvingade honom att göra det.

Männen som hotade att slakta både honom och alla andra familjemedlemmar om han inte gjorde som de sa. Hos dem finns det en plats.

Av en krossade pojke går det lätt att karva fram ett dödligt vapen. En soldat utan självkänsla, utan någonting att förlora.

Aftonbladets Erik Wiman och Magnus Wennman har mött offren för en av världens mest eftersökta och fruktade män: Joseph Kony, befälhavare för Lord’s Resistance Army, LRA.

Pojken med Obama-tröjan ler.

Han slår en passning åt vårt håll och när han får tillbaka den punkterade fotbollen skiner han upp.

Vi skjuter lädertrasan mellan oss några gånger, innan han sätter sig igen med blicken ner i marken.

En 15-årig krigsveteran.

Han skulle kunna sätta ihop, ladda och avfyra en AK-47 med förbundna ögon, men det är en kunskap som han helst ska glömma.

Nu lever han på ett transit­boende för befriade barnsoldater vid gränsen mellan Syd­sudan och Kongo.

Han är här för att avprogrammeras. Från krigare till barn.

För att bli en soldat tvingades han att döda. Det ingår i taktiken. Den brutala nedbrytningen är den viktigaste strategin för den som vill skapa en armé av barn.

– Pojkar tvingas att döda sina egna föräldrar. Om de vägrar ­eller inte klarar av det får de först se sina syskon och sedan mamma och pappa mördas, berättar José Rodriguez, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR i Jambio.

Inte ens i Sverige kan vi skriva var transitboendet ligger.

Hotbilden är för stor.

Alla barn här har varit fångar hos ett av världens mest fruktade terrornätverk, The Lord’s Resistance Army, LRA.

Kallar sig guds sändebud

Den fruktade gerillarörelsen grundades i norra Uganda 1987 av Joseph Kony, en före detta katolsk altargosse som kallar sig själv guds sändebud på jorden.

I mer än två decennier har han predikat att LRA:s uppgift är att bilda en självständig ultrakristen stat i Uganda. LRA gör ingen skillnad på barn och vuxna, alla kan formas till soldater i guds tjänst.

Sedan 2005 är han en av världens mest jagade män på grund av sina krigsförbrytelser i Uganda, Kongo, Centralafrika och Sydsudan.

LRA har anklagats för några av de värsta brotten mot mänskligheten i modern tid.

Trots att det i september är ett år sedan gerillan utförde någon större attack i gränsområdet mellan Sydsudan och Kongo är skräcken för de kamou­flage­klädda männen i bushen nästan paralyserande i vissa byar.

– De håller fortfarande hundra­tals barn som fångar, säger José Rodriguez.

Av pojkar svarvas nya soldater och de unga flickorna utnyttjas som sexslavar.

– Många våldtas dagligen och om de inte blir gravida torteras de.

Utnyttjad i år

Fyra pojkar och en flicka ­lever i dag på transitboendet. En föreståndare, Joanne, berättar deras historia, men vi får inte intervjua dem.

Alla pojkar har tränats till soldater. Flickan, i dag 16 år, utnyttjades sexuellt under flera år. Hon har befunnit sig ett år på boendet ­utan att man har kunnat hitta hennes familj eller släktingar.

– När barnen kommer hit tar det ofta flera månader innan de över huvud taget börjar prata om vad som hände innan de fördes bort. De har förträngt att de hade en familj, att det fanns kärlek omkring dem, säger Joanne.

Det finns förstås en siffra. Ett exakt antal barn som har kidnappats av LRA sedan rörelsen grundades 1987. Men det är ett osynligt nummer.

Uppskattningarna är grovhyvlade. Inte färre än 30 000, ­inte fler än 60 000.

Översatt i någonting relaterbart: Alla barn i en mellanstor svensk stad förs bort av väpnade trupper och görs till sexslavar och soldater.

Bitima, norra Kongo december 2009: 16-åriga Anysia sprang för sitt liv. Nyss hade hon suttit tillsammans med sin två år yngre syster Jacque på marken utanför deras hem.

Det var sen eftermiddag och solen stod lågt över floden. Det var i den riktningen gruppen av män först hade avtecknat sig som silhuetter.

Anysia förstod inte vad det var frågan om. Hon trodde att de kanske var jägare, men hon kände inte igen dem från byn.

Först när hela världen exploderade runt omkring henne, reagerade hon.

Slets ut ur sina hyddor

Gerillasoldaterna sköt med sina AK-47:or rakt in mot byn.

De kom springandes och slet ut människor ur sina hyddor. Sedan började slakten.

Mord efter mord efter mord.

Avskurna halsar, sönderslagna skallar. Lemlästade kroppar.

Anysia och hennes syster sprang i panik.

– Jag kunde inte tänka. Vi försökte bara att komma bort från allt.

Hon kände aldrig kulan som krossade hennes käke och slet sönder ett stort hål i hennes hals.

– Plötsligt var det som om benen vägrade att röra sig. Jag tittade ner och såg att mina kläder var helt dränkta av blod.

”Glad att jag blev skjuten”

Bilden av hennes egen nedblodade kropp är det sista Anysia minns.

Vi möter henne i flyktinglägret Makpandu i sydvästra Sydsudan. FN:s flyktingorgan UNHCR öppnade lägret 2009 och det är i dag ett tillfälligt hem för 5 500 personer från Kongo, Centralafrika, Uganda och Sydsudan.

Alla har tvingats lämna sina byar på grund av LRA.

Många av dem har tidigare ­varit gerillarörelsens förslavade fångar.

– Jag är glad att jag blev skjuten och slapp bli en fånge, säger Anysia.

Hennes kropp hittades i utkanten av byn av soldater från Ugandas väpnade styrkor.

Efter ett tiotal operationer vittnar bara ett mörkt ärr på vänster sida av halsen om Anysias mardröm.

– Jag tänker ofta på den där dagen. Det känns så underligt för jag minns hur glada vi var för att vi hade sålt så bra på marknaden. Det var det sista jag och min syster pratade om.

– Hon sköts i ryggen och dog intill mig.

För ett halvår sedan är chansen stor att du aldrig hade hört talas om Lord’s Resistance Army eller dess befälhavare Joseph Kony. Medias sökljus tenderar att högst sporadiskt nå ut till väpnade konflikter i Afrika.

Men så under en vecka i mars i år började alla plötsligt att prata om LRA.

Orsaken var propagandafilmen ”Kony 2012” och den virala nätkampanj som den amerikanska organisationen Invisible Children lanserade för att be­lysa rörelsens övergrepp.

Filmen har visats över 100 miljoner gånger på Youtube och kampanjen har dragit in mångmiljonbelopp. Förhoppningen är att Joseph Kony ska gripas under året, därav namnet ”Kony 2012”.

”Jag förstår kritiken”

Initiativet har hyllats, men filmen har också fått utstå hård kritik på en rad punkter. Bland annat för att bara en mindre del av intäkterna har gått till direkta hjälpinsatser i de LRA-drabbade områdena.

Invisible Children har även beskyllts för att sprida en kolonialmaktstanke – att den vita mannen ska lösa problemen i Afrika.

– Jag förstår kritiken och jag kan dela den i många stycken, men när jag för några år sedan pratade om LRA var det ingen som visste vilka de var. Så är det inte längre och det är mycket tack vare filmen ”Kony 2012”, säger FN-chefen José Rodriguez.

Just nu befinner sig 100 amerikanska elitsoldater i Afrika för att bistå den afrikanska unionen i jakten på Joseph Kony och förinta gerillarörelsen. Den uppges i dag vara kraftigt försvagad med bara en kärntrupp på omkring 500 officerare kvar.

Men jakten på en av världens värsta krigsförbrytare och hans rövarband är svår. Främst för att de är utspridda över ett gigantiskt och extremt otillgängligt område.

Gerillasoldaterna har levt i decennier i bushen och behärskar terrängen bättre än någon annan. Flera länder, däribland Uganda, beskyller Sudan för att skydda Kony och stödja LRA med pengar, vapen och ammunition. Allt för att trupperna ska lyckas destabilisera den nybildade staten Sydsudan.

Barnsoldater vid fronten

En mardrömslik faktisk omständighet är också att om LRA ska besegras så kommer kidnappade barn att dödas.

– Barnsoldaterna befinner sig alltid vid frontlinjen, säger 27-åriga Mbori som lever i flyktinglägret Makbandu.

Han har själv plundrat byar i guds och LRA:s namn och han har deltagit i fler av gerillans väpnade operationer.

Mbori var 23 år gammal när LRA plundrade hans hemby Umbu i Centralafrika. De första månaderna levde han som gerillans fånge och torterades flera gånger.

– Till sist var jag så nedbruten att jag trodde att jag skulle dö. Jag hade redan slutat att tänka på min familj.

Då, när han var i sämst skick, ändrade hans fångvaktare plötsligt attityd. Han fick flera mål mat om dagen och slapp bära stöldgods och utrustning.

När han blev friskare började vapenträningen.

– De sa att jag var på väg att bli soldat.

En fruktad krigare

I sex månader var Mbori en av de fruktade krigarna med automatvapen. Han säger att han själv var med vid tre tillfällen och plundrade byar innan han till sist rymde i samband med en eldstrid med Ugandas armé.

Hur kunde de förmå dig att utsätta andra människor för det du själv blivit ett offer för?

– Jag hörde skriken, jag hörde gråten, men någonstans var det som om det inte var jag som stod där med vapnet. Jag själv var någon annanstans. De hade skrapat bort min personlighet och gjort mig till ett redskap.

Har du själv dödat?

– Jag har varit med i eldstrider och jag har avfyrat mitt vapen.

Vet mer

The Lords Resistance Army ­bildades 1987 i norra Uganda av ­Joseph Kony. Han säger sig vilja grunda en självständig stat med en värdegrund som helt baseras på tio guds bud.

LRA har aldrig hävdat något eget territorium, men rört sig över stora och tillgängliga områden i Uganda, Kongo, Centralafrika och nuvarande Sydsudan.

De sägs ha fått stora bistånd från Sudan som velat försvaga den ugandiska regeringen och destabilisera de grupper i södra Sudan som slagits för självständighet.

Sudan beskylls därmed för att ha bidragit till att sponsra en av världens värsta terrororganisationer.