Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Gängavhoppare försöker stoppa historiska mordvågen

”Bor i en stad där elvaåringar inte tvekar inför att döda”

Uppdaterad 2021-12-07 | Publicerad 2021-12-06

ST LOUIS. Mordet på George Floyd utlöste en förtroendekris för amerikansk polis – något som kan ha triggat den historiska vågen av dödsskjutningar, enligt experter.

I USA:s mordtätaste stad följer Aftonbladet två strategier för att bromsa våldsspiralen:

Polisens nya specialgrupp – och de ex-kriminellas konfliktmedling.

Följ ämnen

– Poliser kommer aldrig få tillbaka förtroendet – man måste skicka en varg för att stoppa en varg, säger LaDon Meriweather, 42, tidigare gängledare. 

– Jag har en hel kyrkogård på armen.

LaDon snurrar handleden för att visa tatueringarna; namn efter namn på vänner som dödats i gängkrigen. För tre årtionden sedan  startade en hämndcykel i hans hemkvarter, som pågår än idag. 

I ryggraden sitter en kula kvar. LaDon pekar på kratern i örsnibben.

– Jag är vapenvåld. En bit av mitt öra är bortskjutet, jag såg min bror dö, lillebror dömdes för mord, och jag förlorade min bäste vän. Men jag var även själv en del av problemet.

LaDon snurrar handleden för att visa tatueringarna: namn efter namn på vänner som dödats i gängkrigen. ”Jag har en hel kyrkogård på armen”, säger han.

Fick en snilleblixt

I norra Saint Louis – ofta kallat det farligaste området i hela USA – sitter James Clark, 54, på kontoret. Han visar en musikvideo på sin telefon.

För tio år sedan dök den videon upp i hans sociala medier-flöde.

– Jag skakade på huvudet och tänkte ”det är precis detta som är felet”; gangsterrapens glorifiering av skjutningarna, drogerna och pengarna.

Då fick han en snilleblixt – kanske kunde killen i videon vara en del av lösningen?

”Jag är vapenvåld. En bit av mitt öra är bortskjutet, jag såg min bror dö, lillebror dömdes för mord, och jag förlorade min bäste vän”, berättar LaDon Meriweather.

Kort därpå stod han, av en slump, öga mot öga med artisten på gatan, och Clark inledde sin övertalningskampanj. 

LaDon ler åt minnet. 

– Då kändes det som om inget skulle få mig att sluta sälja droger eller släppa mitt vapen. Jag hade gjort för mycket, och aldrig haft ett ”riktigt jobb” vid 35, det fanns inte i min värld. Men Clark brydde sig. Jag började tänka att det kanske fanns en väg ut. 

Idag är duon ett sammansvetsat team som arbetar med att deskalera skjutkonflikter i St Louis. 

Skickar in medlare

Chefen, James Clark, som leder organisationen Urban League, förklarar att de först sätter in sina ”urbana specialister” för att identifiera pågående strider. Deras jobb är att vara synliga i utsatta områden, och att sprida numret till deras hotline som är öppen dygnet runt. 

När en konflikt hamnat på deras radar skickar de medlarna, som gör allt för att stoppa konflikten från att mynna ut i blodspillan.

Clark har handplockat sitt team. Det är viktigt att experterna har ”street cred”. 

– Akademiker kan inte detta. Det är dags att tänka om, Vilka är ämnesexperterna? Vilka känner miljön bäst? säger James Clark, och besvarar sedan sin egen fråga:

– Jo, de tidigare gärningsmännen: knarklangare, gängmedlemmar, pistolbärare, som reformerats – det är de som måste leda detta arbetet.

LeDon håller med. 

– Du kan studera ämnet hela ditt liv, men du kan aldrig se vad jag sett. Du måste leva det. Folks liv står på spel, du måste kunna känna med dessa personer. Jag klär mig som dem, talar som dem – jag är dem. 

Tioåringar med AK-47:or

LeDon visar en bild på mobilen med tre barn som håller i vapen och poserar med en solfjäder av sedlar. 

– Man kan inte ljuga för dessa barn. Vi bor i en stad där elvaåringar inte tvekar inför att döda. Jag vet att de har skjutvapen. Elva år! Vad ska jag säga till dem? ”Åh, hur var skolan idag?”, säger LeDon och imiterar en pipig musröst. 

– Man måste skicka en varg för att stoppa en varg. För du kan gå tre kvarter bort – det ser ut som Afghanistan. Tioåringar bär AK-47:or, som om det är ett u-land.

James Clark, som leder organisationen Urban League, förklarar att de först sätter in sina ”urbana specialister” för att identifiera pågående strider.

Under 2020 svepte en en historisk mordvåg över USA. Andelen mord ökade med 30 procent – den största ökningen på mer än hundra år.

I Saint Louis brottades man redan med en hög andel skjutvåld, och staden kröns gång på gång till Amerikas mordhuvudstad. Även här eskalerade situationen ytterligare. 

Pandemin tros ha spelat en avgörande roll, med ekonomisk stress och samhällsnedstängningar, enligt experter. 

Men mordkurvan fick särskilt fart under sommaren – strax efter att den vita polisen Derek Chauvin mördade afroamerikanen George Floyd på öppen gata i Minneapolis, vilket blev gnistan till landsomfattande protester mot rasistiskt polisövervåld. 

Jagad av polisen – som åttaåring

Sedan dess har förtroendet för polisen sjunkit till rekordlåga nivåer, visar Gallup-undersökningar. Förtroendekrisen tros ge ytterligare syre till våldet. 

James Clark säger att söndervittringen började långt tidigare. Kanske när 18-årige Mike Brown sköts av polis i en förort till St Louis 2014. Även hans namn blev ett nationellt stridsrop.

– Det slog sönder relationen mellan polis och lokalsamhälle. Polisen tog ett steg tillbaka, de var rädda för att något skulle gå fel. Floyd-mordet fördjupade sprickan ytterligare.

Den tidigare gängledaren LaDon berättar hur han blev jagad av polisen som åttaåring, fick tjänstevapen riktade mot sig. Såg familjemedlemmar bli misshandlade dagligen av polis.

– Om allt du ser är polis som trakasserar människor, hur ska du prata med någon av dem? Poliserna kommer inte ens från områdena de arbetar i. 

Därför tror han folk han känner hellre snackar med ex-kriminella än polis.

Rätt eller fel spelar ingen roll

– Polisen har inget förtroende kvar, och jag säger bara sanningen nu – de kommer aldrig att vinna tillbaka det.

LaDon Meriweather träffar bekanta under en av sina rundturer i staden.

Som konfliktmäklare börjar gruppen med att kartlägga motspelarnas närmaste krets. Att gå till fel personer kan vara förödande.

– Vem känner den unge bäst, vem är det han respekterar? Vi pratar inte med mostern som kastade ut honom när han var 15 år gammal. Låt oss istället tala med fotbollstränaren då, säger James Clark.

Vem som har rätt eller fel i en konflikt spelar ingen roll. De konstaterar bara att det är en konflikt som måste upphöra. 

– Och om vi inte lyckas deskalera en konflikt – då säger vi ”case closed – packa väskan”. Det kan vara kortsiktigt, men vi är också beredda att göra en långsiktig flytt där vi tar dig och hela din familj ur staden. 

De har stoppat 89 konflikter från att eskalera i år, och har sett till att 59 konflikter nått vapenvila, enligt intern statistik. 30 personer har fått hjälp att flytta. 

– Nu tittar vi på att skala upp. Jag tror att vi lägger grunden för hur man kan hantera vapenvåldet framåt.

”Klockan tickar”

Plötsligt ringer telefonen. En orolig pappa hör av sig och säger att hans son blivit beskjuten, och nu fruktar för sitt liv. 

LaDon scrollar i sin telefonbok. 

– Jag ska kolla om jag känner snubben, säger han och sätter luren mot örat. 

Efter en stund lägger han på.

– Personen som styr i de kvarteren förklarade just konflikten. Det handlar om en trettonåring som hamnat i skottlossning med en vuxen man. 

LaDon Meriweather sammanfattar läget för James Clark. 

– Se om vi kan sitta ner med dem. Sätt igång direkt. Klockan tickar, du vet. 

Polisen Michael Lewis, 44, gasar förbi ödetomter, affärer med galler för fönstren, en igenbommad skola som tagits över av hemlösa. 

Stannar för att snacka

På andra sidan Mississippifloden hägrar East St. Louis, ett område brännmärkt av mord och fattigdom. Polisen Michael Lewis, 44, gasar längs butiksgatorna. Förbi ödetomter, affärer med galler för fönstren, en igenbommad skola som tagits över av hemlösa. 

Han är en del av PSEG – Public Safety Enforcement Group – en ny specialgrupp bestående av 25 delstatspoliser som bildades i oktober 2020 för att stötta lokal polis. Som svar på den unika volym av våldsbrott staden brottas med.

– Vi har haft studiebesök av poliser i Chicago och New York, som blir tagna. I New York kanske de har en gata, eller ett par kvarter, som är svårt plågade av brott – här har man en hel stad.

Han hoppar ut i ett bostadsområde där fasaderna är fulla av skotthål. På en vägg har någon klottrat ”4Nic”. 

– Det är gänget som styr här. Jag skulle kunna peka ut ett mord där, där och där. Egentligen kan jag åka in i nästan vilket område som helst och peka på samma sätt. 

På en äng i närheten grillar fem personer korv och färsbiffar. Lewis kliver ur bilen, hälsar. De brukar hänga här, berättar han efteråt. 

– Det händer faktiskt att jag köper med mig ett sexpack öl och bara stannar för att snacka. Om vi behöver dem någon gång, för information, är det bra att vara vänner. 

Förutom att satsa hårdare på att utredningar ska leda till åtal – även för mindre brott – är en del av PSEG:s taktik att växla upp charmoffensiven mot lokalinvånarna. 

”Mina problem är inte som deras”

Ett par av de nationella fallen av polisövervåld som uppmärksammats, som George Floyd, har fläckat poliskårens rykte, medger han.

– Förtroendet har fått sig en törn. Vi är i ett läge där vi måste vinna tillbaka tilliten. 

Urban Leagues kritik, om att poliser inte ens bor i områdena de bevakar, förstår han. 

– Jag säger inte emot. Det är något med att jag, som vit polis från villaförorten jobbar i East St Louis, ett fattigt svart område – jag kommer aldrig att kunna skapa samma koppling.

– Allt jag kan göra är att försöka förstå, bekräfta och vara stödjande. Det är budskapet vi försöker utstråla till alla våra poliser. 

På en äng i närheten grillar fem personer korv och färsbiffar. Michael Lewis kliver ur bilen, hälsar. De brukar hänga här, berättar han efteråt. 

Ute efter pågående brott

Lewis säger att det finns städer i USA där polisen fortfarande har en ”släng dem i fängelset”-mentalitet, och berättar om föråldrade taktiker som St Louis försöker lämna bakom sig. 

– Kriminella brukade kalla det ”jump out boys”, där polisen rullade runt ett hörn, vi hoppade ut, skakade om folk, muddrade efter vapen och droger – bara vi såg en misstänkt person. Man var ute efter pågående brott, och hamnade oftare i biljakter och jakt till fots. 

Som exemplet vid grillen, menar han. 

– Istället för att gå ut och tala med dem och se vad de har för planer till Thanksgiving, brukade vi be dem sätta händerna över huvudet och leta efter vapen.

Han tror att PSEG-gruppen gjort skillnad. Enligt de preliminära uppgifter han har verkar mordnivån ha sjunkit jämfört med 2020, samtidigt som uppklarningsprocenten har ökat.

Till skillnad från LaDon tror Lewis att det är möjligt för poliser att bygga upp förtroendet igen. Redan nu tycker han de rör sig i rätt riktning. 

– Vi kan påverka betyget, en person i taget. Målet är att nå en punkt där unga litar på polisen – och i sin tur lär sina barn att polisen inte är dålig; att vi inte är här för att skjuta och skada, utan för att skydda. 

St Louis.

”Jag var en av de värsta”

LaDon Meriweather visar runt i sitt gamla område, där han en gång var ledare för gänget Bloods. Trappen där han såg en människa dö för första gången. Hörnet där han tjänade miljontals dollar på drogförsäljning.

– Jag var riktigt bra på det. Redan när jag var tio år gammal kunde jag komma hem med stora sedelbuntar.

Han berättar att de inte delar någon information om skjutningar med polisen. Det skulle förstöra hela det grundmurade förtroendet med gängen. 

Nästa morgon har han stämt träff med den beskjutne 13-åringens pappa, i hopp om att stoppa våldsspiralen i sin linda.

Det finns inget recept för medlingssamtalen, säger LaDon. Alla konflikter har sina nyanser. Det viktigaste för honom är att inte censurera sin egen erfarenhet. 

– Jag försöker lyssna, och sedan dra paralleller till mitt liv. För jag var en av de värsta som någonsin vidrört denna staden. Någonsin. Min förvandling kan ge dem hopp.