Självständighetsfrågan är Barcelonas egna brexit

Johanna Frändén

BARCELONA. Hösten har präglats av politisk oro, splittring, massiva demonstrationer och våldsamma upplopp. När spanjorerna släpar sig till urnorna ännu en gång för att lösa dödläget i spansk politik handlar väldigt lite om den höga arbetslösheten eller den dåliga ekonomin.
Det är en högerextrem framgångssaga och en katalansk kris som är huvudingredienserna i Spaniens fjärde val på lika många år.

På en husfasad mitt emot Sagrada Familia-kyrkan i Barcelona har en gigantisk gul rosett monterats över flera våningar.

Det är symbolen för rörelsen som kräver frihet för de nio katalanska politiker som på ett eller annat sätt dömts för sin inblandning i den självständighetsomröstning som hölls i regionen i oktober 2017 och som olagligförklarades av regeringen i Madrid.

När domarna, på mellan nio och trettons års fängelse, föll den 14 oktober i år tog hundratusentals katalaner till gatan för att visa sitt missnöje.

Flygplatsen ockuperades, strejker utlystes och våldsamma upplopp registrerades på flera håll. Under hösten har Barcelonas centrum varit en krutdurk av politisk anspänning.

Det här var min hemstad i flera år i början av decenniet och jag återvänder fortfarande till Barcelona flera gånger om året. Under mina tre besök den här hösten har anspänningen ökat varje gång.

Bland vänner och bekanta trappas retoriken upp hela tiden.
– Jävla vandaler, säger Melina, en kompis som driver en butik i Gamla stan och som sett affärssiffrorna påverkas av påtvingade stängningar och vikande turism som följd av de politiska oroligheterna i regionen. Hon är inflyttad till Katalonien och har inget till övers för självständighetskampen.

Xavier är läkare i medelåldern, och av en helt annan uppfattning.
– Du måste förklara för omvärlden vad vi utsätts för, säger han när jag berättar att jag är journalist.
Hans upplevelse delas av många katalaner. Man gick till valurnorna i oktober 2017 för att rösta för eller emot ett självständigt Katalonien – ungefär 90 procent av rösterna föll på självständighet – och straffades med att regeringen i Madrid återkallade Kataloniens autonoma bestämmanderätt under flera veckor.

Bilderna av polisvåld mot katalanska väljare som kablades ut på flera håll får en extra dimension i en region där det bland annat var olagligt att tala katalanska under fascistdiktaturen.

Handlar främst om Katalonien

Det är ett valtrött spanskt folk som går till val i dag för fjärde gången på lika många år.
Efter att ha sonderat tänkbara allianser åt höger och vänster utan resultat efter parlamentsvalet i april i år utlyste socialistledaren Pedro Sánchez, vars parti blev störst men inte fick egen majoritet, nyval i september.

Utsikterna för att hans arbetarparti PSOE skulle öka sitt stöd fram till valdagen den 10 november såg ut att vara goda. Huvudkonkurrenten, det traditionella högerpartiet Partido Popular, var svårt sargat efter flera år i regeringsställning utan att lyckas ta Spanien ur den ekonomiska kris som plågat landet i över tio år.

Spanien har EU:s näst högsta arbetslöshet efter Grekland, men ändå har ekonomiska frågor haft en undanskymd plats i nyvalskampanjen under hösten. Det handlar först och främst om Katalonienfrågan.
Vare sig Sánchez eller övriga nationella politiker hade räknat med att de långa straffen för de katalanska politiska ledare som föll i oktober skulle ta över hela det politiska samtalet i Spanien.

Också regionala politiska partier får ställa upp i parlamentsvalet och i Katalonien ser ERC, Republikanska katalanska vänstern, ut att bli största parti.

I kammaren i Madrid har politiker från de flesta övriga partier under hösten tävlat om att visa hårdast nypor mot de katalanska självständighetsivrarna.

Vill se totalt migrationsstopp

På en av uteserveringar med utsikt mot Sagrada Familia serverar Oscar, 58, mat och dryck, mestadels till turister.
– Självständighetsidén är ren galenskap. Vad ska komma sen? Ett självständigt Baskien? Jag tror att de våldsamma demonstranterna får betalt av vissa politiska partier, de får vin eller droger eller pengar av dem, spekulerar Oscar.

Han är från Argentina men har bott här i tretton år och är en del av den sydamerikanska diaspora som ger Kataloniens huvudstad sin särskilda kosmopolitiska inramning.

Självständighetsfrågan är Barcelonas alldeles egna brexit. Den skär rakt igenom släkter, vänkretsar och arbetsplatser. Paradoxalt nog har den gött Spaniens nyaste politiska kraft rejält under hösten.

Efter att länge ha betraktats som ett land ”vaccinerat” mot högerextremism gjorde till slut Vox entré i det spanska parlamentet efter valet i april i år.

Det högerradikala partiet, vars första framgång kom i ett lokalval i Andalusien, är det första i det spanska parlamentet sedan Francisco Francos död 1975.

Inte minst i Katalonien väcker Vox framfart minnen om den långa fascistdiktaturen till liv. Partiet bildades så sent som 2013 av tidigare medlemmar i högerpartiet PP och driver frågor som totalt migrationsstopp och nej till abort och har en tydligt antifeministisk populistisk profil.

Vox har fått mest draghjälp av Katalonien-krisen av samtliga politiska partier i Spanien.

Med en hårdför attityd gentemot de självbestämmande regionerna i Spanien har partiledare Santiago Abascal lockat nationalistiskt sinnade väljare utan att behöva göra särskilt mycket jobb själv.

De flesta opinionsundersökningar visar att Vox har växt ordentligt sedan valet i april då man fick tio procent av stödet. Vare sig det traditionella högerpartiet PP eller centerpartiet Ciudadanos har uteslutit att bilda regering med den nya spanska extremhögern som stödparti. Om det skulle bli aktuellt lär reaktionerna i Katalonien inte vänta på sig.