Uppdaterad 2023-06-09 | Publicerad 2023-06-08
Hon hittades mördad i ett dike vid en avfart längs E18.
Nu står fem personer och ser på när hennes kista sänks ner i marken.
Ingen av dessa fem vet ens hennes namn.
Nästan ett år efter att hon dumpades bland urdruckna ölburkar och gamla cigarettpaket vid vägrenen begravs nu den okända kvinnan.
Sex män i svarta kostymer rullar katafalken med den vita kistan över grusgången.
Solen skiner vid Kungsängens kyrkogård.
När männen kommer fram till den nästan två meter djupa gropen stannar de, fäster tre lyftband runt kistan, och sänker ner den döda.
Hon har ingen gravsten utan endast en svart skylt som markerar hennes viloplats.
Okänd kvinna, står det på den.
Kyrkklockorna börjar ringa, samtidigt som kvinnan jordfästs börjar nämligen en annan begravning, inne i den vitputsade kyrkan.
Där inne i kyrkan finns vänner och släktingar till den avlidne, efteråt ska de samlas för begravningskaffe i församlingshemmet.
Där den okända kvinnan begravs är det enbart fem personer samlade: en begravningsentreprenör, två poliser, en journalist och en fotograf.
Ingen som någonsin träffat henne i livet.
Ingen som vet vad som fick henne att skratta, ingen som känner till hennes sår från barndomen och ingen som vet namnet på hennes första kärlek.
”Vi arbetar för dig”, står det på kortet
För trots att det gått 353 dagar sedan hon hittades mördad i ett dike vid en avfart längs E18, inte ens två kilometer från kyrkogården, är hennes identitet fortfarande okänd.
Kriminalinspektör Kickis Åhré Älgamo, som lika länge har försökt ta reda på vem kvinnan var och vem som mördade henne, går fram till graven och lägger dit en blomsterdekoration bestående av röda, rosa och lila blommor.
”Vi arbetar för dig!” har hon skrivit på kortet.
Tre röda rosor och ett blomsterarrangemang finansierat av staten.
Så kan också ett avsked till ett liv se ut.
Vad kan vi då säga om kvinnan?
För trots att hennes namn fortfarande är en gåta har polisen lyckats ta reda på flera pusselbitar om vem hon var.
Kvinnan var född i Centralamerika och har levt i alla fall sina första år i livet där.
Hon var inte vegetarian, utan åt kött och fisk.
Hon levde i ungefär 55 år – hade svart, vågformat, mellanlångt hår med inslag av grått och var cirka 156 centimeter lång.
Genom en håranalys har polisen nu också lyckats ta reda på att kvinnan levt i alla fall sina sista 1,5 år i livet i norra Europa – alltså sedan åtminstone januari 2021.
– Hon kan ha befunnit sig här omkring ännu längre också, det vet vi inte. Vi kan inte heller säga exakt var i norra Europa hon varit under hela den här tiden, det kan vara Sverige – det kan vara Tyskland, Polen, Norden eller Baltikum, säger kriminalinspektör Kickis Åhré Älgamo.
Kan ansöka om uppehållstillstånd
En av polisens hypoteser är att kvinnan har levt i parallellsamhället.
– Och då måste det finnas personer i parallellsamhället som har kunskap om henne, som saknar henne och som vet vem hon är, säger Kickis Åhré Älgamo.
Med anledning av det finns det juridisk möjlighet att ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd, till personer som har uppgifter eller tips till att lämna om kvinnan eller om mordet.
– Det gäller för sex månader åt gången och är något som åklagaren kan ansöka om hos Migrationsverket med hänvisning till att det behövs för förundersökningen.
Har ni några andra hypoteser kring varför kvinnan befunnit sig i Sverige?
– Hon skulle ju lika gärna kunna ha varit här som turist, kommit hit när hon var liten som adopterad eller levt här och haft familj – eftersom vi inte kan söka i de svenska passystemen efter hennes fingeravtryck kan vi ju inte utesluta det, säger Kickis Åhré Älgamo.
Svaret om tandprotesen
Aftonbladet har tidigare berättat om polisens kamp för att identifiera kvinnan – som inte anmälts försvunnen i Sverige och som inte heller finns i polisens nationella eller internationella system. Polisen försökte bland annat att spåra kvinnan genom en temporär tandprotes. Nu har de fått svar kring tandprotesen.
– Den är inte gjord av en tandläkare utbildad i Sverige.
Det är ingen präst som säger något vid kvinnans grav.
Inga böner som bes.
Man vet inte vilket trossamfund hon tillhörde.
Och man vet inte när – eller om – de som en gång kände och älskade kvinnan kommer att sörja vid hennes gravplats.