Östberg går mot friheten
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-21
Första bilderna utanför fängelset
Här är de första bilderna på Annika Östberg i frihet.
På Basta arbetskollektiv finns inga staket eller vakter och här får hon jobba med det hon brinner för – hundar.
– Det är ju hennes liv, det hon får göra nu, säger mamma Maj-Britt Tillery.
Det är årets hittills varmaste dag och solen strålar över Basta arbetskollektiv där det ligger i skogen utanför Nykvarn. Framför huvudbyggnaden blundar Annika Östberg, 55, en sekund mot solen.
Sedan fångas hennes uppmärksamhet av en schäfer som promenerar förbi.
Instinktivt går hon fram, böjer sig ner, klappar, pratar med hunden och ler.
Helt fri nästa vår
En dryg vecka har Annika Östberg befunnit sig på Basta, den sista utposten innan hon blir helt fri, vilket kommer ske någon gång nästa vår. Hon rör sig hemtamt, stannar och språkar en stund med ett par killar hon möter, ser ut som en person som är van att leva ett liv i frihet.
Men det är hon inte.
28 år i fängelse
I april 2009 kom Annika Östberg tillbaka till Sverige efter att ha avtjänat ett 28 år långt fängelsestraff för dubbelmord i USA. Hon hamnade på kvinnofängelset Hinseberg och i oktober överfördes hon till Färingsö-anstalten.
I november beslutade Örebro tingsrätt att tidsbestämma hennes dubbla livstidsstraff till 45 års fängelse. Enligt svensk praxis friges en dömd efter två tredjedelar av strafftiden.
På anläggningen finns ett hundpensionat där Östberg kommer att få arbeta – under åren i amerikanskt fängelse har hon utbildat sig till hundtränare.
– Hon älskar hundar. Det är hennes liv, det som hon får göra nu, säger Maj-Britt Tillery, Annika Östbergs mamma, till Aftonbladet.
Hon är glad att ha dottern tillbaka i hemlandet och ännu gladare att hon nu får ägna sig åt sitt stora intresse.
”Hon trivs”
– Vi har inte pratat på ett par dagar nu, för jag har haft något strul med min telefon. Men hon trivs, det gör hon.
Basta är förutom ett arbetskollektiv ett rehabiliteringshem.
– Annika Östberg har som alla de andra kommit till Basta för att försöka bygga upp ett nytt liv. En av Bastas filosofier är rehabilitering via arbete, säger Namu Nambiar, chef på Basta.
Det är Kriminalvården som måste bevilja permissioner för Annika Östberg, men i övrigt lever hon ett väldigt fritt liv på sitt nya boende.
– Självklart, det här är inget fängelse. Det är ett hem och en arbetsplats.