Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Glädjescener hos AKP-anhängarna

Uppdaterad 2015-11-02 | Publicerad 2015-11-01

ANKARA. President Erdogan stärker sin makt över Turkiet men nådde inte riktigt ända fram.

Sent på söndagskvällen firade anhängarna valsegern.

– Turkiet har Erdogan att tacka för allt. Han är en världsledare, säger Yasemin Özsari, 41

President Recep Tayyip Erdogan utlyste nyval efter att hans maktparti AKP misslyckats med att få egen majoritet i parlamentsvalet i juni. Inte heller denna gång lyckades han. Men det var ytterst nära.

Partiet han själv grundade för 14 år sedan, AKP, kan inte heller nu på egen hand driva igenom de lagändringar som krävs för att ge presidenten ännu mer makt. De hade behövt 330 av parlamentets 550 platser. Men sent i natt fattades det 14 platser - partiets 49,4 procent av rösterna ger bara 316 platser i parlamentet, skriver TT.

Valresultatet är ändå sensationellt och gick emot de flesta opinionsundersökningarna. AKP fick långt fler röster än bedömare räknat med.

Samtidigt växer oron för att våldet mellan den turkiska staten och PKK-gerillan ska förvärras.

Inne på det prokurdiska partiet HDP:s valvaka i huvudstaden Ankara gick chocken nästan att ta på.

Balanserade på tioprocentspärren

Ledaren Selahattin Demirtas passerade genom ett hav av blixtar utan att svara på våra frågor. HDP gick kraftigt bakåt och under flera timmar balanserade partiet på tioprocentspärren. Vid ettiden, natten till måndag, såg HDP ut att ha klarat sig med minsta möjliga marginal - med bara lite drygt tio procent av rösterna.

Utanför AKP:s enorma högkvarter i Ankara var lyckan desto större. Höga politiker skymtade som prickar uppe på balkongen och säkerhetspådraget var massivt. Tvåbarnsmamman Yasemin Özsari, 41, stod längst fram i folkhavet.

– Jag är här för att jag är så stolt. När jag växte upp var Turkiet fattigt. Nu är är vi lika rika som ni. Det är bara tack vare Erdogan, han är en världsledare, sa hon.

Kommer Turkiet att kunna enas efter allt våld?

– Turkiet är som ett stort hjärta. Turkar, kurder, alla är bröder. De som inte tycker om landet försöker att splittra oss. Men de kommer inte att lyckas.

Personen hon helst ville se, president Erdogan, dök inte upp. Från sin hemstad Konya talade premiärminister Davutoglu:

– Till våra motståndare vill vi säga: vi kommer att omfamna er alla. Det är inte vi som vunnit utan gud.

Anhängarna jublade i den kyliga höstkvällen, medan anklagelser om valfusk och rapporter om oroligheter strömmade in från andra delar av landet. Kameror på kranliknande armar svepte över massorna, för att fånga de perfekta tv-bilderna. Folket viftade med flaggor i takt. Lyste med sina mobiler på beställning. Sjöng med på de rätta ställena i partisångerna som pumpades ut och ropade slagord i kör:

– Leve Turkiet!

– Ner med PKK!

– Död åt Israel!

Glädjen över valsegern var tveklöst på riktigt.

Ändå var det svårt att frigöra sig från intrycket av att allt vi såg var en föreställning, en regisserad bild av turkisk demokrati.

Följ ämnen i artikeln