Mormor får ligga i sin egen avföring

DEBATTÖREN: Jag skäms över hur vi tar hand om våra äldre i dag, hur vi låter skyhöga avkastningskrav krama ur äldrevården

Till min mormors vårdgivare. Jag älskar min mormor. Och varje gång jag hälsar på henne andas jag genom munnen eftersom hennes rum stinker av urin och avföring. Jag åker dit med min son och tvättar hans händer när vi går därifrån.

När mormor bodde i sitt hus hade hon ett mycket känsligt luktsinne. Det har hon fortfarande. Min mormor är som man säger "klar i huvudet" och tvingas ligga i sin egen avföring. Hon tvingas använda blöja eftersom ingen hinner hjälpa henne på toaletten. Jag vet inte hur ofta hon får duscha, ni får gärna berätta. Min son är två år och har efter att snappat upp min frustration kommit på lösningen. "Mommo duscha där" säger han och pekar på vår dusch hemma.

När jag var liten sa mormor att hon aldrig hade hål i tänderna. I dag ramlar mormors tänder ut en efter en eftersom ingen hinner borsta tänderna. Min mormor är blind. Hon känner med fingrarna på sina tre små barnbarnsbarn. "Om jag ändå kunde se honom" säger hon om min son och jag önskar att grå starr-operationer fanns tillgängliga även för de som väntar på döden.

Jag skäms över hur vi tar hand om våra äldre i Sverige. Att vi låter skyhöga avkastningskrav krama ur äldrevården. Hur kan vi låta det ske?  Det är människors liv det handlar om. Värdighet. Rena sängkläder. Inte sönderstressad personal som aldrig har tid för ett vänligt ord eller en smekning på handen.

"Jag vill dö knall och fall" sa alltid min mormor. "Hamnar jag på långvården får ni skjuta mig". Jag ryser när jag tänker på det. Hon visste vad som kunde vänta. Och nu är hon där.

Förlåt mig mormor för att vi låter dig ligga där. Förlåt för att vi inte tar oss mer tid. Förlåt för att vi inte tar dig därifrån. Till er andra säger jag som mormor. Hamnar jag i hennes säng om 58 år kan ni lika gärna skjuta mig.

Sara Andersson