Övermänskliga men publikovänliga

Mattias Kling

NORJE. New York-virtuosernas musik är svår. Det är meningen. De komplicerade passagerna staplas på varandra i till synes ändlösa tonsaltomortaler. Det är också meningen.

På så sätt är framförandet också klanderfritt. Herrarna Portnoy, Myung, Petrucci och Rudess är nästan övermänskliga under av teknisk kompetens och bjuder i exempelvis färska ”A rite of passage” på flinka notdribblingar för dem som har valt bort landslagsfotbollen.

Problemet är bara att kvintettens knixiga progmetal snarare ska betraktas och beundras, inte mana till närvaro. Och därför saknar den också tillräckligt många inbjudande inslag.