Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

"Jag rör på mig!" – Marsbilen provkörd

Publicerad 2021-03-06

Perseverance fotograferar sina egna hjulspår under den första korta turen på Mars.

Marsbilen Perseverance har tryckt ner pedalen och tagit sig en första liten sväng på den röda planeten. Med betoning på liten. Testturen var över efter 5–6 meter.

– Det här var bara början, säger Anais Zarifian vid Nasa.

På USA:s rymdstyrelse är humöret på topp efter den lyckade utflykten, som ägde rum i torsdags.

"Jag rör på mig!", heter det på roverns egna Twitterkonto.

"Gjorde just min första testkörning på Mars, och tillryggalade fem meter. Så här ser mina hjulspår ut – det kommer många fler".

Anais Zarifian säger till nyhetsbyrån AFP att testkörningen gick "otroligt bra" och var en "stor milstolpe för uppdraget och hela teamet".

– Det här var första chansen att spinna loss och ta ut Perseverance på en tur, säger hon.

Längre turer

Det sexhjuliga fordonet, en så kallad rover, väger drygt ett ton och har jämförts med en minibuss. Den körde i omkring 33 minuter. Först körde den fyra meter framåt, vände 150 grader åt vänster för att sedan backa 2,5 meter.

Längre turer är planerade redan under helgen. Som mest kan rovern röra sig 200 meter på en dag – alltså en "sol", Mars-dygnet som är något längre än ett dygn på jorden. Rovern är fem gånger snabbare än Curiosity, USA:s farkost som sedan åtta år finns på Mars och fortfarande fungerar.

Fossilt liv

För att få bättre överblick finns också planer på att flyga med den medföljande minihelikoptern Ingenuity (Påhittighet). De flygningarna planeras för sen vår eller tidig sommar.

Efter åratal av förberedelser och över sex månaders rymdfärd landade Perseverance (Uthållighet) vid ett gammalt vattendelta i Jezerokratern på Mars i februari. Redan dagen efter nådde sondens första skarpa bilder från Mars jorden, de första av hittills 7 000 foton.

Tanken med expeditionen är att för första gången hitta fossila bevis för liv på Mars. Perseverance ska ta prover som senare – antagligen någon gång på 2030-talet – tas hem till jorden.