Adoptionsforskaren: Ren och skär människohandel

helskärm

Forskaren och debattören Tobias Hübinette anser att den internationella adoptionsverksamheten har blivit en industri som styrs av efterfrågan på barn.

– Detta har i sin tur lett till en omfattande korruption där allting egentligen har utmynnat i en ren och skär människohandel, säger han.

Tobias Hübinette är docent vid Karlstads universitet med adoptions- och migrationsforskning som specialområde. Han är född i Sydkorea och adopterad till Sverige.

Hübinette är emot internationella adoptioner och har genom åren flitigt debatterat frågan. Han är inte överraskad över att adoptionskommissionen utvärderar ett möjligt totalförbud mot att utländska barn adopteras till Sverige.

Länder som Nederländerna och Danmark har redan stoppat internationella adoptioner. Kina har slutat adoptera till utlandet och utredningar i länder som Chile och Sydkorea har påtalat omfattande brister.

– Det hade ju däremot varit förvånande om det varit åt andra hållet, att man hade kommit fram till att det här är ett system som fungerar och som hjälper ofrivilligt barnlösa svenskar och att vi ska fortsätta med det, säger han.

Korruption och människohandel

Problemet som Hübinette ser det är att det har blivit en adoptionsindustri som styrs av efterfrågan på barn i väst hos ofrivilligt barnlösa. Det har lett till korruption och människohandel.

– Det har i sin tur gjort att den här verksamheten inte har fungerat som den en gång kanske var tänkt att den skulle fungera.

Det finns en risk att adopterade barn och deras föräldrar känner sig skuldbelagda när problemen diskuteras. Hübinette betonar att föräldrarna handlat i god tro, men förstår att både föräldrar och att adopterade kan må dåligt av uppgifterna.

– Jag tror ändå att det är bättre att veta sanningen än att inte göra det i det långa loppet. Att allt det här kommer fram gynnar alla parter, säger han.

”Väldigt liten företeelse”

Wilhelm Kaldo är ordförande vid Adoptionscentrum, ideell förening och Sveriges största förmedlare av internationella adoptioner.

– Jag hoppas att kommissionen backar från den här slutsatsen. Jag tror att den hade varit förödande för det enskilda barnet som blir kvar på barnhem, säger han.

Antalet adopterade i Sverige har fallit från omkring 1 000 om året till under 100.

– Det är ju en väldigt liten företeelse, men det är ju väldigt viktigt för den enskilda individen. Och det är ju generellt sett så att de flesta barn som adopteras nu är äldre eller har särskilda behov, vilket gör att deras förmåga att klara sig i sitt ursprungsland, är ännu mer begränsad, säger Kaldo.