Nu utmanas Macron – från vänster
PARIS. Den politiska jordbävningen uteblev, men den nybildade alliansen Nupes framgångar är en sensation i det lilla.
För första gången sedan han han blev president utmanas Emmanuel Macron från vänster. Samtidigt ser hans parti ut att bli störst i nationalförsamlingen också kommande fem år, även om den egna majoriteten kan gå om intet.
Välkomna till det franska parlamentsvalet, en matematisk överkurs full av dimridåer och överraskningar.
Bara en dryg månad efter presidentvalet var det dags igen, och ingen kan påstå att den franska parlamentsvalrörelsen kokat i år. Krig i Europa, inflation och eskalerande matpriser har helt enkelt stått i vägen för valet till nationalförsamlingen.
Trots det har maj och juni dominerats av en tydlig politisk huvudfigur i Frankrike. Jean-Luc Mélenchon lanserade sin nya valrörelse redan innan presidentvalet var klart, med budskapet att han tänkte förena den splittrade vänstern inför parlamentsvalet och själv sikta på att bli premiärminister.
Sagt och gjort. Medan Emmanuel Macron ägnade sig åt utrikespolitiken och Marine Le Pen tog semester efter förlusten i presidentvalet, förhandlade vänsterpartiet Det okuvade Frankrikes ledare Mélenchon med Socialistpartiet, Kommunistpartiet och Miljöpartiet. Och till slut fick han ihop alliansen Nupes, förkortning för Folkets nya ekologiska och sociala union, och fördelade kandidaturerna i de 577 valkretsarna mellan Det okuvade Frankrike och allianspartiernas kandidater.
Gratis var det inte, flera tongivande socialister lämnade det tidigare statsbärande partiet i protest mot Mélenchon som de upplever som alldeles för extrem.
De fyra partierna har på några veckor lyckats enas om en höjning av landets minimilöner, om ett prisstopp på basvaror under pågående inflation och en sänkning av pensionsåldern från 62 till 60 år. Svårare är det bland annat med synen på EU, där Mélenchon tillhör skeptikerna, och på kriget i Ukraina, där samme Mélenchon har en lång historia av proryska ställningstaganden och i dag inte vill förse Ukraina med vapen.
Vinner vi parlamentsvalet har Macron inget val, då måste han utse mig till premiärminister, menade Mélenchon tidigt. Så är det förstås inte. Men sant är att seden bjuder att ett parti som får egen majoritet i nationalförsamlingen också får bilda regering, oavsett politisk färg på sittande president. Att landet regeras på detta sätt, en så kallad cohabitation med en högerpresident och en vänstermajoritet eller vice versa, är inga nyheter i Frankrike. Och hamrandet om premiärministerposten tycks ha fått effekt på de ofta desillusionerade franska vänsterväljarna.
Kvällens resultat gav inga tydliga besked om hur den slutgiltiga mandatfördelningen kommer att se ut efter andra omgången nästa söndag. Men det ger en indikation på att Frankrike har en ny politisk kraft att räkna med. Efter nära tio års ökenvandring, då Socialistpartiet imploderat, Miljöpartiet blandat bra lokala resultat med undermåliga på den nationella scenen och övriga radikala partier mest bråkat med varandra, är fransk vänster tillbaka med besked.
– Regeringspartiet är slaget och besegrat, trummade Mélenchon på i sitt första framträdande efter det provisoriska valresultatet vid 20-tiden på kvällen.
Det var på många sätt en politisk illusionist som talade. De första skattningarna på söndagkvällen pekar på ett mycket jämnt race, möjligen med en marginell seger för Mélenchons allians före Emmanuel Macrons regeringsparti. Båda partierna samlar strax över 25 procent vardera enligt de första prognoserna. Men på grund av systemet där vinnaren tar allt i varje valkrets, liknande det amerikanska presidentvalet, skulle Macrons och hans samarbetspartier få mellan 255 och 295 mandat med dagens resultat. 289 behövs för att bilda majoritet i parlamentet. Det betyder att regeringspartiet sannolikt skulle förlora den egna majoriteten i nationalförsamlingen om dagens resultat var det slutgiltiga.
Det är det nu inte. Nästa söndag ställs de mest framgångsrika kandidaterna i varje valkrets mot varandra, i de allra flesta fall en vänsterkandidat mot Macrons representant.
Flera franska politiska experter bedömer att den sittande presidenten har större svängrum att bilda allianser och nå osäkra väljare till dess. Inte minst med hjälp av den reserv av traditionella högerväljare som ikväll såg sitt parti kamma hem drygt 13 procent och som i de allra flesta fall beräknas sluta upp bakom Macron i nästa runda. Men Jean-Luc Mélenchons återupplivande av den franska vänstern har redan skakat om det politiska Frankrike en gång. Möjligen kan kvällens resultat locka franska soffliggare, som inte riktigt vågade tro på vänstervindarna i opinionen, att gå till urnorna nästa söndag.
För soffliggarna är den största politiska kraften i Frankrike denna kväll. Bara drygt 47 procent av de röstberättigade fransmännen tog sig till urnorna i det högsommarvarma Frankrike i dag (nästa helg beräknas rekordtemperaturer för årstiden, från 34 i Paris till 41 grader i Albi, i Toulouse-regionen). Det är det lägsta valdeltagandet under den femte republiken, det vill säga sedan 1958. Och även om det bara är några decimaler lägre än senaste valet 2017 är tendensen tydlig. Från ett valdeltagande på 65 procent 2002 har fransk demokrati tappat legitimitet i parlamentsvalet efter varje mandatperiod.
Högerextrema Marina Le Pen, som i april gick upp som slutkandidat i sitt andra raka presidentval, ser ut att kamma hem knapp 19 procent i kväll. I ett valsystem med två rundor och som av sin natur straffar extrema partier, lär hennes Nationell samling inte samla någon större grupp ledamöter i det franska parlamentet i år heller. Ännu mer högerradikale Éric Zemmours parti Reconquête har fallit ihop som ett korthus efter presidentvalet och med kvällens knappa fyra procent ser man inte ut att komma in i Nationalförsamlingen alls.
Nästa söndag går fransmännen till val igen för att välja mellan dagens mest framgångsrika kandidater i varje valkrets. Emmanuel Macrons regeringskoalition har kniven på strupen. Den här gången kommer utmanaren från vänster.
