Vanessa Kamga startar projekt mot rasism
Uppdaterad 2020-07-23 | Publicerad 2020-07-20
Vanessa Kamga är en av dem som höjt rösten mot rasismen under våren.
Men efter sommaren vill hon göra mer än så.
– Jag har börjat dra i några trådar, säger den 21-åriga landslagsfriidrottaren om hennes kommande projekt.
Bara en annan svenska har lyckats kasta diskus längre än Vanessa Kamgas 60,01 meter. Hon är en av Sveriges bästa diskuskastare genom tiderna, men vägen dit har inte bara varit kantad av hård träning, utan även rasistiska påhopp.
Trots att hon aldrig bott utanför Sverige – hon växte upp i Gävle och flyttade sedan till Uppsala för sex år sedan – har hon fått höra kommentarer om att hon inte är svensk. Det har hon berättat om på sociala medier och i media tidigare, men nu vill hon även prata med unga tjejer och killar på olika skolor om sina upplevelser.
Ska föreläsa på skolor
– När det inte är karantänstider längre vill jag engagera unga i ett inkluderings- och jämställdhetsprojekt där jag kan bidra med mina erfarenheter, säger landslagsfriidrottaren.
Förutom att berätta om vägen till idrotten och allt som hänt runt omkring vill hon även lära ungdomarna att lyfta vikter och andra fysiska aktiviteter så att de känner att gymmet och idrotten är en plats för alla, oavsett kroppstyp, hudfärg, nationalitet och hemort.
– Jag har börjat dra i några trådar och har kontakt med sponsorer, så när man kan röra sig lite mer så kommer jag lägga mer fokus på det här projektet, säger 21-åringen.
BLM-rörelsen har inte tystnat
Men redan nu använder hon sin plattform för att stödja Black lives matter-rörelsen.
– Eftersom folk lyssnar på vad jag har att säga på grund av mina idrottsmeriter så tycker jag att det är viktigt att ta tiden att prata om mina hjärtefrågor: Allas lika värde, jämställdhet och inkludering. Att jag stöttar en organisation som kämpar mot något som är så fel, ren diskriminering och rasism, det tycker jag är väldigt naturligt och jag känner att jag tillhör en generation som vågar säga ifrån när saker är fel. Vi har lättare att stötta varandra utan att vara fysiskt på plats än tidigare generationer. Det tror jag att min generation har hittat styrkan i och det är den vi använder för att bidra i jämställdhets- och inkluderingsfrågor.
Att det inte varit några demonstrationer i Sverige på ett tag tar hon med en klackspark.
– Att det inte är några demonstrationer tror jag inte beror på att det är bristande engagemang, det är fortfarande karantänstider, så det finns andra forum där man kan samlas. Jag ser ett otroligt engagemang på sociala medier och online. Där är det fortfarande protester och namninsamlingar.